Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Tora Nordström-Bonnier: Guvernanten. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om till hälften och sade torrt: ”Låt hon baron
vänta. Det mår han inte illa åv.”
De omkringstående, som förut inte låtsat
om att de hört hennes böner, brusto i skratt.
”Låt baron vänta! Låt’en vänta!” ropades det
från alla håll. ”Om han bara väntar så
kommer vi och sätter tumskruvar på’n i stället för
tumstock.”
Mamsell Hörberg kände gråten stiga upp i
halsen och den annalkande huvudvärken dunka
bakom ögonen. Så rysligt packet kunde vara.
Riktiga sansculotter. Och det på en sådan här
dag, då de väntade på den rare kronprinsen.
Men för att inte reta dem sade hon
bevekande: ”Snälla rara, goda! Jag ska till en
väninna, som har en modeaffär här en trappa
upp och ska inte stå i vägen för någon.”
Den feta kvinnan på lådan vände sig nu och
synade henne från ovan till nedan. ”Hon kan
behöva skaffa sig en annan skrålla”,
dekreterade hon sedan. ”En anständig
begravningshatt och inte en sån där lättfärdig grannlåt,
när det är sorg i landet.”
Mamsell Hörberg såg först nu att de flesta
buro svarta schaletter och svarta karlmössor,
tydligen försökande att vara
begravningsklädda, vilket stod i egendomlig kontrast till
de många röda bomullsparaplyerna. Hon
rodnade djupt över sin tanklöshet och spände
ihop sin gröna parasoll. ”Kära nån då”, sade
hon, ”jag kommer från landet och jag visste
inte...”
Munkbromadammen vände sig föraktfullt
bort, men en karl i sjömanskläder strax
bredvid tog vid i stället och sade lågt och hånfullt:
”Jaså, hon visste inte! Baron har inte nämnt
för henne, att di har förgivit honom som ska
begravas? Men då kan jag tala om för’na att
hon råkat mitt in i rävjakten, för här ska
skipas rättvisa den dag som ä.”
Mamsell Hörberg stirrade oförstående in i
hans tättsittande blå ögon, som nästan möttes
uppe vid näsroten och lämnade de breda
kindknotorna plats att behärska ansiktet. Han var
storvuxen och grann och hade en småkrusig
skepparkrans, som gick från öra till öra under
den styva sjömansmössan med långa, hängande
band. Mitt fram var den märkt Manligheten.
Men någon haka hade karlen inte. Från
munnen försvann ansiktet liksom direkt ner i
tjurhalsen. Han blinkade åt henne, bytte tonfall
och grinade oförskämt med friska vita tänder.
”Men hon kanske vill va me på galoppen?
Säj bara ifrån.” Han smackade med fylliga
läppar och trängde sig närmare.
Mamsellen kände hur hon blev het över
hela kroppen och rättade kokett på hatten som
åkt på sned. I detsamma tänkte hon: ”Jag är
en fjolla. En sån otäck karl. Han luktar ju
brännvin!” Hon hann inte längre, ty en
gatflicka ett stycke längre bort skrek gällt: ”Ta
åv’na skrållan vet’ja. Hon har ju spökat ut sig,
som om hon skulle på Vauxhall’n. Hon sårar
anständigheten, för fan.”
”Åv med skrållan! Åv med skrållan!”
hördes nu från alla håll och mamsell Hörberg,
som med parasollen i ena handen och
ridikylen i den andra gjorde vad hon kunde för
att rädda sin dyrbara och vackra hatt kunde
inte hindra att den slets av henne. Med tårar
i ögonen såg hon hur den under grova
tillmälen och med de käcka plymerna slokande
singlade fram över folkhopens huvuden. ”O”,
tänkte hon, ”jag måtte se förfärlig ut.”
Tårarna började rinna utför hennes svettiga
kinder, medan hon vanmäktigt försökte få en
hand fri för att lägga det glesa håret till rätta.
I detsamma vände sig kvinnan på lådan
majestätiskt om. ”Släpp fram’na nu”, sade hon
lugnt. ”Vi jagar välan inga harar i dag.” Hon
talade med auktoriteten hos en körledarinna
och blev också åtlydd som en sådan. Motvilligt
makade man ihop sig till det yttersta och sköt,
puffade och knuffade den gråtande mot
järnhandelns yttertrappa några steg om hörnet.
Bakom sig hörde hon karln i skepparkransen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
