Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Pehr Henrik Törngren: Den yttre och den inre Charles Morgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR HENRIK TÖRNGREN
i England få betrakta på många sätt, sedliga
eller mindre sedliga, men absolut inte med en
estetisk konnässörs ögon. Den som så gör är
en dålig, bottenfördärvad människa, en
skön-hetsdyrkare, och alltså en utstött. Även om
skönhetsdyrkaren inte frivilligt lämnar
gemenskapen, så blir han förr eller senare ändå
en främling där; Moore har själv i
"Aphrodite in Aulis" skildrat hans eviga inre
spänning, hans slitning mellan Afrodite och
Poseidon, mellan kvinnan och havet, såsom symbol
för den skapande ensamheten.
Ofantligt mycket hade dessa två diktare
som åtskilde dem. Moore: ännu vid åttio år
ett självsvåldigt världens barn, knappast
möjlig att umgås på vänskaplig fot med,
skrämmande bort även sina vänner med sitt bråkiga
humör och sin taletrang, smått koketterande
med sitt världsförakt men samtidigt med
hedningens naiva färg- och formglädje tjusad av
tingens mångfald, alltjämt i en person enfant
terrible och enfant prodigue — och så
Morgan: det oskrivnaste av alla oskrivna blad.
Och ändå: sedda jämsides företer de
likväl beröringspunkter. Morgans porträtt har,
med eller mot hans vilja, blivit något som med
hans eget uttryck kan kallas ett "porträtt i
en spegel", en fixeringsbild där man än ser
modellens drag, än konstnärens egna, hur
inbördes olika de än kan förefalla.
Självständigheten, individualismen, ensamheten, hela
personlighetens grundackord är detsamma
hos bägge. I slutet av "Epitaph" yttrar
Morgan om Moore:
"Han var en ensam människa, men inte
fördenskull olycklig; han hade försonat sig med
sin ensamhet genom lång tids vana och ett
fanatiskt begär efter oberoende. Han var en
helhjärtad konstnär, och ingen som så är kan
vara helt olycklig eller värnlös."
De orden har det självupplevdas
omisskänneliga klang.
Men därmed är likheten mellan Moore och
Morgan inte uttömd.
En illustration därtill, som stundom blir
nästan komiskt slående, får den som har
turen att få tag på Morgans bägge tidigaste,
totalt misslyckade och numera alldeles
oåtkomliga romaner.
Debutboken, "The Gunroom" (1919), gör
överhuvudtaget inte just skäl för
benämningen roman; där finns knappast någon
fiction alls. Det yttre skeendet, och väl även det
inre, är in i detalj kalkerat på Morgans egna
levnadsöden: en sjökadett deltar i kryssningar
i Atlanten ooh till Kina, lämnar på en äldre
litterär väns inrådan sjöofficersbanan för att
bli författare, men träder vid krigsutbrottet
1914 åter i tjänst. Det hela är närmast en
indignationsroman riktad mot pennalismen i
engelska sjöofficerares uppfostran; egentlig
handling, komposition, litterär kvalitet,
människoskildring saknas totalt: personerna är
upplinjerade efter mall och likadana på bokens
sista sida som på den första.
Morgans andra bok, "My Name is Legion"
(1925), är tydligen ett adekvat uttryck för
den unge före detta sjökadettens nyss
hämmade men nu lyckligt befriade litterära
aspirationer. Den tar med andra ord skadan igen.
Huvudpersonen, den adertonåriga Irma, är en
sorts modern Tintomara med mystisk makt
över människosinnen och ofelbar siarblick;
det antyds också att hon har makt att
uppväcka de döda. Handlingen arbetar med hela
det melodramatiska rekvisitamagasinet: där
finns ett medeltidsslott med en dynasti av
Byronromantiska lorder, professionella
kvinnojägare och parforceryttare; där finns en
revolutionär rysk dansös med ett
hemlighetsfullt furstligt förflutet, hon tar en halvimbecill
engelsk arbetare till älskare à la Lawrence,
och paret slår sig ner i ett ensligt förfallet
klippnäste vid havsstranden; Irma däremot
omger sig med en privat sekt av närmast an-
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
