Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 8. Oktober 1942
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
til rätta än 10 gåssar, så att man granneligen
såg att malicen och argheten utj qwinkiönet,
när den får råda, mycket större är, än utj
mankiönet."
*
Med Fredmans epistlar, folkvisorna och
psalmboken är det något särskilt. Som en
färgrik minnesskatt — ord och melodi
oupplösligt förenade — ligger de på själens
botten, färdiga att klinga när den rätta
stämningen anslås. Psalmerna bör väl ges
rangplatsen härvidlag. Den svenska psalmboken
anses vid en jämförelse med andra länders
hävda sig överlägset, och även utan att vara
hymnologiskt allmänbildad kan man nog utan
större tvekan erkänna att den innehåller
enastående poesi och en storartad rikedom på
diktarlynnen: naiva och högstämda, folkliga
och retoriska, dygdestyva och mystiskt
glödande, etiskt stridbara och känsloförsjunkna.
I sin lilla skrift "Psalmboken som folkbok"
gör Bror Olssön inga litterära värderingar:
han vill endast skildra den svenska psalmens
liv genom tiderna i den sociala samlevnaden
och enskilt bruk. Det är ändå ett stort ämne
som här har pressats in i ett knappt format.
Alltför knappt kan man tycka, men det har
dock lyckats författaren att få fram åtskilliga
suggestiva glimtar ur fromhetslivets historia.
Psalmen har sjungits vid dödslägret, på
slagfältet och under nedstigning i gruvan, som
magisk besvärjelse och personlig tröst. Den
har också använts nästan ritualmässigt i
dagligt bruk, som när det i något olika
variationer berättas om psalmen "Min kläder klädas
av" att den har sjungits sedan husmodern
gjort sista kvällsronden genom huset och
börjat lösa upp sina förklädesband. Det
författaren har att meddela om olika personers
älsklingspsalmer är av personhistoriskt och
indi-vidualpsykologiskt intresse. En av
sagesmän-nen, en känd folkskollärare, hade till favorit
"psalmen för ett ungt fruntimmer", vilket
visar att smaken är olika och att det ofta är
svårt att veta vilka psalmer som är i bruk och
fullt levande. Från min egen barndom minns
jag att jag en tid särskilt älskade Lindschölds
psalm "Jag i tysta skuggors timmar" — med
dess panteistiskt andaktskänsla utan varje spår
av etisk stridbarhet. Min mor läste den på min
begäran, men brukade alltid tillägga: "Ja, den
är mycket vacker — fast kanske inte så
värdefull."
Ett sista avsnitt har ägnats psalmen i svensk
skönlitteratur. Dödsscenen i "Raskens" och
Katarinas psalmläsning i "Grimstahamns
nybygge" intar med rätta en hedersplats.
Recensenten erinrar sig ett par små exempel: Olle
Hedbergs vassa belysning av prosten Tiréns
själsliv genom lidandespsalmen "Om än den
väg som för till dig" och Fridegårds drastiska
bild från kasernen, där psalmens "O må jag
så i tålamod och kärlek likna dig" omedelbart
åtföljes av en lektion om rätta sättet att stöta
huggvärjan i fienden, samt hans användning
av domspsalmen "Du gömma kan din styggelse
för blickarna av solen" som uttryck för
skuldkänsla.
Många skalder har kanske önskat åt sin
egen dikt något av psalmens halvt anonyma
liv i helg och möda. En och annan av vår
tids diktare har också lyckats skapa sånger för
livets allvarliga tilldragelser — vackra,
gripande, högtidliga. Men psalmens liksom
folkvisans sångmö har sina egna villkor, och man
kan knappast tänka sig att sådana profana
psalmer får samma slags betydelse som de
trosstarka, vilka för den djupa
kontrastupplevelsen av stoft och ande skapat glödande och
konkreta symboler:
Bortvältad är stenen och inseglet bräckt,
och vakten har flytt för hans andes fläkt.
Och avgrunden bävar. Halleluja!
•
Professor Walter A. Berendhson, känd
hos oss genom ett arbete om Selma Lagerlöf,
har utgivit en liten volym, "Nordisk Digtning
af Verdensry", innehållande fem föredrag om
märklig litteratur i de respektive nordiska
rikena. Studierna förefaller måhända ibland
något eklektiska, vilket kan sammanhänga
med den muntliga formen, som aldrig ställer
samma krav på originalitet som den
skriftliga; för talaren är det tvärtom en förtjänst
att våga vara banal och ingen dödssynd att
upprepa ett och annat som redan är känt. Det
är emellertid verkliga kronjuveler författaren
valt att skildra, och var och en av de fem
uppsatserna — H. C. Andersens "Eventyr",
Ibsens och Strindbergs dramatik samt
Kale-valaeposet — ger en fläkt av sitt lands egenart.
641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0657.html
