Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
öka summan med två och fördubbla talet! Det
är de fyra räknesätten som ersättning för den
skapande fantasien. Den enda människa som
är levande och upplevd, Emili Carlsen, förses
med en vidlyftig umgängeskrets av bleka
vålnader, som — för "handlingens" skull —
släpas runt på promenader i den stora staden
Stockholm, två och två, tre och tre i skiftande
kombinationer. Och som en extra krydda
bifogar författaren sina egna oförgripliga
meningar om händelser och människor under
de sista tjugu åren; dessa uttalanden lägges
i munnen på den pseudonym som är närmast
till hands. "Akademikerna", judarna, radion
och negrerna göres gemensamt ansvariga för
landets dåliga musikkultur. En överblick över
världsläget omkring 34 kan låta så här:
"I Frankrike, som dock trots allt var ett
gammalt kulturland, började dock skapas en
konstnärlig, nationell film med egen musik,
och även engelsmännen försökte att, av
ekonomiska skäl, bygga upp en egen filmindustri,
men så länge Tyskland och Italien inte kunde
medverka fanns ingen utsikt till framgång i
den interkontinentala konkurrensen. I Italien
fortsatte Mussolini sitt svåra materiella
uppbyggnadsarbete och i Tyskland hade Adolf
Hitler satt som mål att först befria
Ruhrområdena samt att undanrödja de olidligaste
följderna av själva Versaillesfreden."
Liknande förekommer genom hela boken,
virriga uppkok på tidningsrubriker med tillsats
av brunsvedda propagandafraser. Det lönar sig
nog inte att öppna en politisk diskussion med
Hammenhög; men gärna vill man be honom
begrunda de konstnärliga följderna av denna
lättvindighet. De är katastrofala.
Gunnar Brandell
Vardagligt
SVEN FORSSELL: Alt vara Jcamrat. Tiden
1942. 9: 50.
NILS JACOBSSON: En ny hatt. Gebers 1942.
9:50.
FRIDA ZERN: Fru Selma Modin. Gebers
1942. 8:—.
Kamratskapet inom idrotten, och hur det
väges och befinnes fullviktigt, är huvudmotivet
i Sven Forssells debutroman, som ger
ovanligt förtrogna och rättframma bilder ur den
moderna stadsungdomens vardagsliv. I boken
inträffar det att Erik, en av pojkarna ur
idrottsplatsens kollektiv, förlorar sin mjuka och
hängivna fästmö i lungsot; han får glädje av att
ha kamrater. En annan i gänget heter Folke,
och han förälskar sig besinningslöst i Nancy,
en rödhårig och vampig hot-böna från Chicago,
tvingas av henne att förfalska namn och
pantsätta andras grejor och kommer i fängelse.
Där händer det honom något som annars sällan
inträffar i romanernas straffanstalter:
isoleringen ger honom tid till besinning, och han
möter, efter att ha passerat Salvéns illa
beryktade andaktsbok "I ensamma stunder", den
goda litteraturen, som skänker honom både ett
vidare perspektiv och bättre balans. När han
sedan kommer ut igen, finner han att
idrottskamraterna är villiga att åter uppta honom
i kretsen och hjälpa honom.
I "Att vara kamrat" finns en nymornad
experimentlust, som trevligt avviker från alla
berättartekniska banaliteter hos de debuterande
genomsnittsförfattarna; Sven Forssell skriver
frejdiga, undantagsvis också mycket lyckade
inre monologer, och med anmärkningsvärd
skicklighet har han genomfört det uppslaget
att skildra vad de elva spelarna i ett
fotbollslag (eller fotbollag som det heter om man ska
vara fint idrottsterminologisk och inte skriva
efter gehör) var och en på sitt håll har för sig
på morgonen före en match. Miljöskildringarna
är också genomgående goda: danssalongen
Phönix, där Nisse Lind sätter publiken i extas
genom att spela Tiger Rag, vardagsrummen
i förortsvillorna där ungdomar sitter framför
grammofonen och med sakkunskap diskuterar
Mills Brothers och Duke Ellington,
idrottsplatsens omklädningsrum där fotbollslaget efter
matchen känner ett behagligt, kamratligt lugn,
träningslokalen vid David Bagares gata,
förortstågets vardagliga enahanda.
Så långt är allting gott och väl: friska sidor
om människor som annars inte brukar
uppträda i svenska romaner. Men boken innehåller
också en del gruvliga plattheter ("jag är galen
–-i doften från hennes mun när hon
druckit brun svensk cacao", heter det i ett
patetiskt sammanhang), många omdömen som
är föga övertygande och alldeles onödiga — sär-
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
