Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Även skönheten är aristokratisk, i släkt med
det gudomliga. Den överlägsna, venusformade
Heloise skaffar pass åt flyktingarna i
Saar-burg utan att låta sig förnedras och återfinnes
utan större antiklimax som parisisk
nakendansös. De två fattiga systrarna söker sig
tillträde bland de förnäma i Baden-Baden som
om det vore deras skönhets enda möjliga
inramning och griper inte mindre den unge
danskens hjärta sedan han funnit ut sanningen
om dem.
Ett par berättelser för till danska
prästgårdar där unga människor i folklig omgivning
känner sig vara "de enda människorna av
ädelt blod". Fosterdottern Alkmene ärver en
halv million och förtvinar i snålhet, utan linne
på kroppen. Prästdottern som vill hjälpa
kusinen att rymma till sjöss följer i plötslig
kär-lekslycklig befrielse med honom ut på isen och
omkommer. Underfundigare ändå är historien
om det köpenhamnska äktenskapet mellan
adelsmannen och borgardottern, med
bröllopsresan i de norska fjällen då hon förgäves
försöker lära honom att känna fruktan, tills ett
pärlhalsband lär henne att varken mannen,
hennes eget nederlag eller det hotande kriget
betyder något inför det fortlevande: vilket kan
innebära försvar såväl för kulturtradition som
för barnalstring.
Karen Blixen vet också att berätta om en
dansk kung som kritiserar Kristus för hans
alltför proletära liv. "Varför vandrade han här
på jorden bland fiskare och hantverkare? När
han nu en gång var här kunde han likaväl ha
prövat på en hög herres, ja en konungs lott.
Han kunde dock inte med rätta säga att han
fullt ut kände vår jord och människornas liv,
förrän han åtminstone en gång hade suttit till
häst." Den beridne, ryttaren, är för Karen
Blixen en av symbolerna för aristokrati och
alltså en av de symboler som skymmer hennes
insikt beträffande mycket av det djupaste, det
tragiskt mänskliga, det som ständigt drivit
profeter, helgon och frälsare över till den folkliga
sidan. Men vad hon verkligen ser med halvt
dagsklara, halvt visionära ögon är den
världsliga komedien, det lysande skådespelet, det
lekfulla och gäckande äventyret.
Artur Lundkvist
Om självprövning
SlGURD CHRISTIANSEN: Mannen från
bensinstationen. Översättning av Karin Stolpe.
Inledning av Anders Österling.
Bonniers 1942. 9: 50.
Sigurd Christiansen har såvitt jag kan
påminna mig inte en enda skildring av naturen
i sin bok "Mannen från bensinstationen";
honom lockar endast den svårare uppgiften att
kartlägga själens landskap. Ändå vill man gärna
föreställa sig att det är mörker och snö upp
emot rutorna utanför det ombonade rum, där
Julius Klyver oroligt vankar av och an. I denna
skildring av en ensam människa som duellerar
med sitt eget inre och gör storstädning bland
sina minnen ligger ett utpräglat nordiskt drag
av grubbel och kantigt svårmod: vikingens
tungsinne då vintermörkret fallit. På mindre
kyliga breddgrader blir en människa svårligen
ens så fullkomligt ensam som Klyver
förut-sättes vara. Men samtidigt har Christiansens
roman sin norska särkaraktär. Det är
förunderligt med Ibsens Brand: av denne
grubb-lare har det norska andelivet blivit besatt på
ett sätt som vi inte kan visa motsvarighet till.
Ännu i Christiansens roman lever det ibsenska
kravet på självprövning och ärlighet kvar med
oförminskad styrka. Här gäller inga lättfärdiga
strindbergsparoller om att stryka över och gå
vidare; livet kan endast levas konsekvent och
varhärden rensas endast genom ett skarpt snitt
av kirurgens kniv. I den slutgiltiga
livsvärderingen skjutes emellertid Brands renhetskrav
i bakgrunden för det "öppna" människoideal,
som den medicinska psykologien med stor
framgång lanserade under tjugutalet. När
Klyver efter en omständlig rättegång med sitt
förflutna och sig själv äntligen bringats att
erkänna sin skuld, lyftes hans tillvaro upp på
ett högre plan i moraliskt avseende, men
samtidigt blir han också mera harmonisk och får
frid med sig själv och världen.
Berättelsen om denna självuppgörelse har
blivit en omåttligt spännande roman. Inte utan
skäl har omslaget till den välgjorda svenska
översättningen givits skyddande likhet med
en detektivroman. Christiansen har verkligen
lyckats ge denna jakt efter det förflutna ett
starkt tycke av kriminalogiskt läggspel. Men
hans ledtrådar är inte en dolk eller ett chiffer-
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
