Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
meddelande utan en gest, ett ord, ett minne
som ger lösningen av själslivets svårtydda kod.
Iakttagelse läggs till iakttagelse med
obönhörlig konsekvens under Klyvers vandringar
i sitt rum, och tillsammans bildar de en sluten
indiciekedja — riktad mot honom själv, ty
boven i detta drama är samtidigt domaren.
Man kan kanske tvivla på att en själslig
omsvängning verkligen försiggår på det sätt som
Christiansen gör gällande; man kan hävda dess
irrationella prägel med snabba jordskred och
täta återfall. Hos den logiske Christiansen går
nämligen allt så obevekligt till som om det
skedde efter en på förhand fastställd plan; en
efter en faller förskansningarna i Klyvers
själsliv för denna fulländade själsliga strategi. Detta
är ett mönsterfall av självprövning, en
otroligt konsekvent och framgångsrik
autopsyko-analys som förmodligen ingen sett maken till.
Det hindrar inte att romanen äger en sanning
av symbolisk art och i all sin lidelsefulla
renodling ger ett sporrande exempel på vad
Nietzsche kallade "redlighet". Den bär
dessutom vittnesbörd om vad man redan förut
visste: att Christiansen är en av Nordens
omutligaste författare, som med djup syftning
förenar ett klart och säkert konstnärskap.
Gunnar Brandell
Fransk apokalyps
ARTHUR KOESTLER: Och vi som älskade
Frankrike. Översättning av Töre
Zetterholm. Tiden 1942. 8:50.
Arthur Koestler är en ungrare i den yngre
medelåldern, känd som författare till en
skarpsinnig analytisk framställning av
förräderiprocesserna i Moskva. Hans nya bok är en
självbiografiskt hållen redogörelse för en rad
typiska upplevelser i Frankrike under det nya
världskrigets första skede. Det är
dagboksanteckningar och journalistik, inte något
litterärt verk, men dock med betydande
genomslagskraft i sitt lika noggranna som lidelsefulla
annoterande av kusliga erfarenheter. Koestler
hör till mellankrigs-Europas politiskt sökande,
tidigt hemlösa ungdom. Som straffad
kommunist flydde han från Ungern till Sovjet, men
besvikelserna där gjorde honom till
oppositionsman och kom honom senare att lämna
kommunistpartiet. Liksom så många andra
stridbara intellektuella radikalers gick hans
väg över Paris till inbördeskrigets Spanien.
Försänkt i politisk förtvivlan uppehöll han sig
sedan i Frankrike som korrespondent till
liberala engelska tidningar. Vid krigsutbrottet
1939 levde han med en ung engelska i en
sydfransk bergsidyll. Han begav sig genast till
Paris, men kunde i sin egenskap av utlänning
inte vinna inträde i franska armén, vägrades
utresetillstånd till England och fann att han
bara hade att avvakta polisens ingripande.
Arresteringen följde prompt och han
internerades i ett tennisstadion utanför Paris
tillsammans med femhundra andra "icke
önskvärda utlänningar" jämte ett litet antal franska
förbrytare. Utlänningarna bestod till stor del
av antifascistiska flyktingar, många av dem
framstående intellektuella, och alla
behandlades med samma onyanserade polismetoder.
Den franska främlingsskräcken hade plötsligt
stegrats till masspsykos, blev ett slags
ersättning för tyskarnas judehat och utnyttjades på
samma sätt för vissa politiska ändamål. Det
var inte en tillfällighet att antifascister som
inte bättre begärde än att få kämpa mot den
gemensamme fienden, fascismen, blev hårdare
behandlade än internerade fiender. "Det var
självmordsegoism av den härskande klassen
i Frankrike att hindra kriget mot fascismen
från att bli ett antifascistiskt krig", säger
Koestler, men det var just vad den gjorde.
Så småningom blev han och de övriga icke
önskvärda förflyttade till ett regelrätt
koncentrationsläger, Le Vernet, ett förutvarande
interneringsläger för spanska flyktingar neråt
Pyrenéerna. Instuvade i baracker innanför
taggtrådsstängsel fick de hjässorna rakade och
tvingades arbeta som slavar, på en diet av
vattnig soppa, och utsatta för misshandel vid
minsta anledning. I barackerna tilläts dock ett
visst mått av självstyre, och genom ett
invecklat mutsystem uppstod snart en
klassuppdelning inom lägret. De som hade pengar eller
regelbundet mottog matpaket hade åtskilliga
möjligheter att göra tillvaron en smula
drägligare för sig. Efter fyra månader blev Koestler
frigiven, plötsligt och omotiverat; och åter
befann han sig i Paris, men alltjämt utan
gångbara papper, beroende av polisens
godtycke. Inalles frigavs ett femtiotal av de inter-
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
