Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
nerade utlänningarna i Vernetlägret, men ett
par tusen hölls kvar i fällan och överlämnades
avtalsenligt åt Gestapo efter katastrofen.
Förräderiet mot flyktingarna betraktar
Koestler med rätta som en del av Frankrikes
förräderi mot sig självt. Efter att ha förblött
i förra kriget ville fransmännen inte annat
än bli lämnade i fred och byggde
Maginot-linjen som sin kinesiska mur. När kriget trots
allt påtvingades dem, omfattades det lika
halvhjärtat både av de besuttna och av
arbetarklassen. De förra kämpade för sina hotade
privilegier, men mot vem: mot Hitler eller
folkfronten? Arbetarna kämpade mot
fascismen, men för vad, för den gamla ordningen
eller för en ny, det visste de inte. Folket var
kluvet, landet sönderföll inifrån så snart
påfrestningarna började. Den tyska invasionen
banade sig fram genom ett samhälle som
störtade i ruiner runtomkring. Besvikelsen över
detta inre misslyckande är det som förlamar
fransmännen mer än det yttre nederlaget.
Koestler menar att de måste lära sig hoppas
igen, långsamt och mödosamt som när ett barn
lär sig gå, innan de åter kan aktivt delta i den
stora uppgörelsen och befria sig från sin
förlamning.
Koestler har många febrigt omedelbara
iakttagelser att framlägga från sammanbrottets
och den stora folkflyktens dagar i juni 1940.
Många har redan berättat därom, och hans
bilder ansluter sig till dessa andras. Själv
inträdde han i Främlingslegionen för att
undkomma polisen och tog sig efter otroligt
kringirrande i det ockuperade Frankrike över till
Afrika, varifrån han sedan fann vägen till
England. Men blott ett fåtal av de
antifascis-tiska flyktingarna var ju lika lyckliga som
han. Många av dem begick självmord för att
undkomma Gestapo, och Koestlers bok är
tillägnad de tyska författare som tog sina liv när
Frankrike föll: Walter Benjamin, Carl
Einstein, Walter Hasenclever, Irmgard Keun, Otto
Pohl, Ernst Weiss. Det är om dessa
frihetsdrömmens martyrer, flyktingarna undan den
europeiska kulturens apokalyps, han har det
viktigaste att berätta. Han vill i sin mån bidra
till att deras offer inte ska bli förgäves och
inte spårlöst uppslukas av glömskan. Om
lidanden kan tillförsäkra en sak segern förefaller
deras ha stora utsikter. Artur Lundkvist
Tre italienska romaner
ALDO PALAZZESCHI: Systrarna Malerassi.
Översättning av Karin de Laval. Natur
och Kultur 1942. 8:—.
MILLI DANDOLO: Ängeln har talat.
Översättning av Björn Palm. Fahlcrantz
& Gumaelius 1942. 9: 50.
RODOLFO BOTTACCHIARI: Den brustna
bron. Översättning av Gallie Åkerhielm.
Hökerbergs 1942. 6: 75.
Av den nyare italienska berättarkonsten (som
i långt mindre grad än den tyska synes ha
ställt sig i de politiska ideologiernas tjänst) har
svensk publik fått en mycket fragmentarisk
bild. Översättningsverksamheten har då det
gällt detta lands ledande författare varit mycket
bristfällig. En inriktning mot den
anglosach-siska och amerikanska litteraturens nyare alster
har väl varit i hög grad också konstnärligt
motiverad. Men uppenbara försummelser då
det gällt de latinska språkområdenas litteratur
ha vi säkerligen gjort oss skyldiga till.
Nu synes ett begynnande intresse för
italiensk litteratur kunna konstateras. De tre
översättningar av nya italienska romaner, som här
sammanförts, kunna vara ett tecken på ett
i och för sig lovvärt initiativ. Men skall det
vara någon mening med någon litterär import,
måste den vara av kvalitet. Tyvärr brister det
betänkligt i detta avseende, om man skall döma
av dessa tre romaner: endast en av dem är
av den kvalitet som skulle kunna motivera en
översättning. Av de båda övriga är en av
hygglig genomsnittstyp, medan den sista är
ett ganska horribelt machverk.
En författare värd att lägga märke till är
Aldo Palazzeschi: hans roman "Systrarna
Materassi" har tyngd och kraft, klarhet och
pregnans. Det är en skarpsynt människostudie,
förlagd till toskansk miljö. De två gamla
systrarna Teresa och Carolina, som leva på sin
linnesömnad och helt gå upp i sitt arbete,
utsättas genom den vackre och slyngelaktige
systersonen Remo för känslopåfrestningar som
helt förvandlar deras värld. Han vädjar till
deras moderlighet och deras förträngda
ömhetsbehov och drar nytta av den makt och
dragningskraft han känner sig utöva.
Kompositionen i denna roman är sammanknuten och
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
