Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Januari. N:r 1
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
kraftfull. Berättelsen har sin styrka i en
konturfast människoteckning och livas av en robust
humor. Man kan utan tvekan hänföra den till
den kategori utländsk skönlitteratur som det
är en vinst att få översatt till vårt språk.
•
Om detta också gäller Milli Dandolos
roman "Ängeln har talat" kan vara tvivel
underkastat. Det är en enkel berättelse om en
kvinnas på förvecklingar och tragik rika liv.
Emma blir den rike handskmakaren Pompeos
älskarinna, men sinnets dragning känner hon
endast till den vackre men spotske Orsino. Hon
förenas visserligen i äktenskap med sin
ungdoms älskade, men det blir ett trist samliv till
ingendera partens tillfredsställelse. Sitt barn
mister hon genom en olyckshändelse. Då hon
slutligen tror sig möta den man som kan
skänka henne en senkommen lycka, är hon
en av obotlig sjukdom märkt kvinna. Denna
tragiska levnadshistoria berättas lågmält och
anspråkslöst, men att upptäcka de förtjänster
som skulle motivera överflyttningen till vårt
språk är recensenten oförmögen till.
*
Översättningen av "Den brustna bron" av
Rodolfo Bottacchiari har lagts i förfarna
händer. Det är bara synd att översättarinnans
talang ägnats ett så underhaltigt verk som
detta. Denna kärlekshistoria mellan Giorgio
Raimondi och Lotte Seidel avser att belysa
italiensk och tysk mentalitet. Resultatet har
blivit synnerligen magert, banalt och
intetsägande: det är bara att med beklagande
konstatera faktum. Johannes Edfelt
Harvardstudent
JOHN P. MARQUAND: En viss Mr. Pulham.
Översättning av Margaretha Odelberg.
Norstedts 1942. 11:—.
Marquands nya bok handlar om en
konventionell herre. Han har först gått i en fin
internatskola och sedan legat vid Harvard, och
författaren menar tydligen, att sådan blir man om
man är en genomsnittsmänniska av god familj
och underkastas denna uppfostran: snäll och
vänlig, gentlemannamässig, trång om huvudet,
politiskt konservativ, bortkommen i främmande
miljöer och rädd för att ta konsekvenser. Att
gentlemannauppfostran skulle leda till sådana
resultat har många böcker efter förra
världskriget försäkrat, och Marquand har just
ingenting av intresse att tillägga. Den här boken
är skriven lite i Sinclair Lewis’ stil, med
mycket prat och många bra anknytningar till
vardagslivets förhållanden — inflyttning från
landet, det olämpliga i att äta två krabbor på
kvällen, läckande gaskran i köket, hunden som
ska motioneras, konsten att hålla sig vaken när
man i sängen ska försöka läsa fina klassiska
böcker. Men Marquand har inte Sinclair Lewis’
öppna gåpåarhumör utan arbetar med en
tålmodig ironi, ibland småtrevlig och
välberäknad, ibland långtråkig. Bäst är den indirekta
skildringen av hur föga mr Pulham förstår och
berörs av vad som händer i världen 1939.
Bokens båda huvudpartier handlar om
kärlek. Ena gången är mr Pulham kär i en flicka
som han träffar när han en tid har arbete på
en reklambyrå, men hon går inte riktigt in
i hans prydliga hemmiljö, och den kan mr
Pulham inte lämna, så det blir ingenting; denna
episod har en inte så fördelaktig likhet med
"Kitty Foyle". Sedan är det hustrun: hon
bedrar honom med en god vän till familjen
men finner ingen varaktig glädj e däri och
återvänder till äktenskapets trista hygglighet utan
att mr Pulham märker någonting. Det hela är
berättat av honom, och tricket att låta läsaren
ana vad berättaren inte vet är inte vidare
smidigt genomfört.
I en milt självbelåten inledning förklarar
författaren att levande människor är alldeles
för lite typiska, för lite allmängiltiga "för att
duga i ett väl upplagt skönlitterärt arbete. En
lyckad romanfigur är ett konglomerat, en
kombination av en mängd karaktärsdrag", som
författaren iakttagit hos sina medmänniskor; en
av bokens figurer är sålunda "avsedd att
genast kännas igen som en karakteristisk
produkt av collegeidrotten". Tyvärr är det i
litteraturen ganska vanligt med dylika typiska
och förment allmängiltiga produkter; men de
bästa av de moderna romanförfattarna har
velat åstadkomma någonting annat. John P.
Marquand tycker att det är bra som det är
ändå, och att han själv är bra som han är;
därför har han heller ingenting nytt att berätta
om människor. Thorsten Jonsson
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0088.html
