Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Viveka Starfelt: Porträttet. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORTRÄTTET
Lasse och Berra. Vill stå där med händerna
i fickorna och sparka upp snö med ena foten
och säga: Jag har vari på bio i dag — aktare,
vad latjo det var. Jag skratta, så jag tappa
tovan.
Han suckar igen, en tung, dallrande suck,
som kommer honom att tycka oerhört synd om
sig själv. Långsamt, långsamt sänker den sig
över honom, den där känslan av grå, obeveklig
tyngd. Han ligger på knä på stolen framför
fönstret och stirrar med mörka, hopplösa ögon
ner på en skymningsgrå snömoddsgata, trist
och tom som ögonblicket. Inga kälk- eller
skid-åkande barn, ingen spårvagn, brandbil,
ambulans eller snöplog, inte ens en vanlig
personeller lastbil. Bara hus, höga, grå hus utan
trädgårdar.
Han blir plötsligt medveten om att han suger
på tummen, ligger där på knä och suger på
tummen som ett smågli. Han blir litet röd och
gör en ansats för att dra tummen ur mun men
ångrar sig, skjuter den tvärtom längre in i
munnen och suger, dröjande och vällustigt.
Men det är inte roligt längre, inte nu när han
vet om det. Det är inte därför han gör det.
Det är för att hämnas. På moster Sigyn och
mamma och Den farliga människan och
portvaktsfrun och — ja, på alla möjliga och allt
möjligt. Det är inte mer än rätt att han suger
på tummen, när de är så dumma, allesammans.
Efter en stund tar han emellertid tummen ur
munnen och vrider sig runt på stolen, vänder
sin uppmärksamhet in mot rummet i stället.
Det är just inte roligare det. Grått,
skymnings-grått, med mörka, farliga skuggor i vrårna.
Nästan inga böcker, åtminstone inga riktiga,
med bilder. Inga roliga småsaker, inga
pip-rensare. Och naturligtvis inga leksaker, men
det kunde man ju inte vänta sig heller.
På rökbordet ligger en tändsticksask. Han
känner hur det hettar till i fingrarna, när han
får se den, kittlar av lust. Det ligger en hop-
knycklad papperstuss i askkoppen; den skulle
flamma upp fint.
Men han avstår. Han har lovat, lovat så
alldeles bestämt. Mamma grät sista gången. Han
vill inte, att mamma ska gråta.
Om han skulle tända i taket. Då måste han
gå tvärsöver rummet, förstås, och det är så
mycket skuggor där. Och moster Sigyn talar
så lågt där ute i tamburen; hennes röst hörs
nästan inte alls. Och överallt annars är det så
tyst; det är bara klockan, som tickar och tickar.
Ett ögonblick sitter han obeslutsam, men så
tar han ett skutt ner på golvet och går, nej
springer, tvärsöver golvet, bort mot
hallöppningen, där strömbrytaren sitter. Vrider om,
med fingrar som är litet svettiga, en smula
darriga.
En flod av levande, varmt ljus väller ut över
rummet, plånar ut allt det svarta och grå och
farliga. Det är, som om det aldrig funnits.
Richard ruskar på sig, kryper ihop av
vällust. Som när han nyss har stigit upp ur badet
hemma, det otäcka, knappt halvljumma vatten,
som numera ersätter det riktiga, och får krypa
in i den varma, ljuvligt luddiga badrocken.
Det har kommit en ny tavla på väggen, ser
han genast, en stor en. Han går och ställer sig
framför den, med hakan i vädret. Det är ett
porträtt av moster Sigyn. Man ser det på håret
och klänningen, ja och på munnen. Jo då, det
är lätt att se, att tavlan ska föreställa moster
Sigyn. Men det är något konstigt med den,
något obegripligt och störande. Richard blir
irriterad. Han som ritat och målat den tavlan
måste vara väldigt dum, eller slarvig kanske.
Nu har moster Sigyn slutat tala i telefon.
Äntligen. Richard går fort ut i hallen, besluten
att göra sitt yttersta för att förhindra ett
nytt telefonsamtal. Nu vill han ha sin choklad
och gå.
Moster Sigyn sitter hopsjunken på den lilla
taburetten i hallen, ännu med handen på
telefonluren. Hon sitter och stirrar rakt fram, all-
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
