Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kate Bang och Fredrik Böök: Heidenstam vid smältdegeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄTE BANG OCH FREDRIK BÖÖK
Måhända anade han redan, att hans egen
bana skulle komma att teckna en parallell
till Snoilskys. "Skall jag förneka, skall jag
bejaka", hette det i begynnelsen på
"Kosmo-politen", som diktades januari 1887 i San
Remo.
I "Döda havet" finns det också ett parti,
som strukits vid korrekturläsningen. Det hade
sin plats efter skildringen av kvällsbrisen, som
ett ögonblick krusar Döda havets yta, tills sjön
på nytt faller till ro "och sover lika
spegel-lugnt". I handskriften lyder fortsättningen:
De ligga, dessa ökenland,
kring döda sjön som skottad sand
omkring en öppen grav.
Säg, skulle du ej veta väl
vem graven gömmer död och stel
i herdeskjorta, krans och stav
med nacken mot en huvudgärd
av sönderslagna strängaspel?
Där vilar människosläktets tidigaste
barndom. År det kanske därföre ni vallfärda hit,
ni munkar och pilgrimer som komma i den
röda hålvägen med snäckor på kåpa och
palmkvistar i händerna? Räck mig också en
palmkvist, så får jag nedlägga den på strandbädden.
Låt oss sedan sadla och hastigt rida bort,
innan dammet från våra steg orenar den höga
tysta, genomskinliga luften.
Strykningen är till fördel för poemet, den
utplånar ett jämförelsevis svagt motiv, som
med mer glans är behandlat i fortsättningen
och även på andra ställen i "Vallfart".
Längre fram i livet gjorde Heidenstam
många detalj rättelser i "Vallfart och
vandringsår" — delvis på grund av Nils Linders
kritik, såsom redan anmärkts — och resultatet
blev, att det inte finns alltför många sidor
i jubileumsupplagan, som är identiskt lika med
sidorna i originalupplagan från 1888.
Berättande dikter som "Glada gudars hjälp" och
"Ja, du är tung, men kärleken är stark" ter
sig som översållade med korrigeringar och
liknar hårt nagelfarna skolkrior, medan de
kärnlyriska "Ensamhetens tankar" knappast
visar en skråma. Alla dessa ändringar är dock
rent språkliga, eller åtminstone formellt
stilistiska — ur denna synpunkt har de också
ingående studerats av Nils Svanberg i en särskild
uppsats. Men det finns knappast en enda av
dem, som rör vid diktens djupare lager av
tankar ooh stämning; det gäller bara en
av-putsning av själva ytan. Konstnären stod, när
han företog den, i ett rent utvärtes förhållande
till "Vallfart och vandringsår": dessa dikter
tillhörde något avslutat och fullbordat, som det
inte längre var i hans makt att förändra eller
omgjuta.
4
Ett långt mindre statiskt intryck får man
av "Dikter" 1895, som väl ändå är
Heidenstams magnum opus. Däri ingick "Pilgrimens
julsång", som det redan talats om. Men även
andra av Heidenstams mästerverk föreligger
i olika avfattningar.
Det gäller redan den ståtliga
inledningsdikten "Tiveden". Den hade publicerats i
Julkvällen så tidigt som 1888, och denna tryckta
version överensstämmer inte alldeles med texten
från 1895. Det hette:
Här krymper som skygg för himmelens ljus
den stolta tallen till gråklädd dvärg.
I döden ropade Goethe på ljus,
jag ropar på färg, på färg.
Dessa fyra rader bytte Heidenstam ut mot
följande tvenne:
Här kryper som skygg för himmelens ljus
den stolta tallen till markens grus.
Strax efter, där Heidenstam jämför de låga
gråbergen med trashankar, fanns det
ursprungligen fyra rader, som blev helt och hållet
strukna:
Vi tro ej längre poeten, som rundar
en sirlig dikt på sitt rum en kväll,
då han kallar dessa stenrös fjäll
och fänadshagarne lundar.
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
