Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Sven Stolpe: Om att läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ATT LÄSA
tysk Beve-
ridgeplanen
kritik.
plutokratiskt bedrägeri
engels ...
lögn och
förbannad dikt
Med stor sannolikhet har ögat emellertid icke
av dessa få ord läst mer än de väsentligaste
bokstäverna — av plutokratiskt förmodligen
endast plutokrat..., av bedrägeri endast
be-dräg ..., av citatet lögn och förbannad dikt
självfallet endast lögn och förb ...
Ett andra exempel. Först originaltexten,
i detta fall av vetenskaplig art:
Höjdpunkten nås emellertid i Kristina,
där Strindberg släpper loss ett ogenerat
vardagsbabbel utan känsla för att han
rör sig i historisk tid. Då därtill kommer,
att statsmännen från trettioåriga krigets
tid äro högst familjärt tecknade — Karl
Gustaf som en fryntlig goddagspilt,
Magnus Gabriel De la Gardie som en
professionell vitsare och Axel Oxenstierna
som en beskedlig och trögtänkt gubbe —
har dramat fått en prägel av
skvallerkrönika och historisk maskerad.
Min rekonstruktion av detta jämförelsevis
långa och komplicerade avsnitt var mindre
lyckad. Den löd:
Värst härjar Strindberg emellertid i sitt
skådespel Kristina, där han låter sina
figurer tala ett ogenerat modernt
vardagsspråk utan att bry sig om den
historiska tidsstämningen. De i stycket
uppträdande historiska gestalterna uppfattas
ytterst familjärt —• sålunda blir Karl
Gustaf en fryntlig lebeman, De la Gardie
en enkel vitsmakare av ganska
besvärande typ och slutligen Axel Oxenstierna
en snäll gammal farbror. Skådespelet
verkar mer inspirerat av historiskt skvaller
än av vetenskapligt tillfredsställande
käll-studier.
Lägg märke till hur ögat av originalets sista
rader endast hunnit fånga skvallerkrönika och
historisk, vilka ord vid rekonstruktionsförsöket
— oriktigt — satts i motsättning mot
varandra!
Ett försök att på samma sätt läsa några
moderna svenska författare gav till resultat, att
en Waldemar Hammenhögs normalprosa utan
minsta svårighet kunde rekonstrueras utan att
varken mening eller några andra värden gick
förlorade, medan Eyvind Johnsons snåriga och
ironiska jargong trotsade alla försök och måste
läsas i ett helt annat tempo. Tillvägagångssättet
är alltså användbart egentligen endast på rätt
opersonlig och färglös normalprosa.
4
Frågar man slutligen efter exakta siffror, så
kan jag — med all reservation — meddela
några egna erfarenheter. Jag vill dock betona,
att jag efter att ha upptäckt ögats
sovringsteknik medvetet understödde denna och sålunda
principiellt gled förbi alla fyllnadsord,
böj-ningsändelser, likgiltiga epitet etc. För
närvarande verkar det, som om jag skulle kunna
läsa en ordinär enspaltig politisk ledare i Dagens
Nyheter på 10 sekunder och en motsvarande
boksida på 5 sekunder. En bok på 300 sidor
skulle alltså kunna avklaras på 1 500 sekunder
eller 25 minuter. Jag är villig att när som helst
stå till tjänst med praktiska bevis för att dessa
uppgifter är riktiga. På en halvtimme skall jag
i varje fall kunna läsa igenom en bok på 250
sidor — en enkel roman, en politisk analys av
icke alltför komplicerat slag, en reseskildring
eller något liknande — och därefter åtaga mig
att ge ett absolut tillfyllestgörande referat
av intrig, respektive tankegång. Huruvida jag
efter en sådan läsning är kapabel att också
avfatta en recension, är en ömtåligare fråga,
som jag dock i vissa fall skulle vilja besvara
med ett kategoriskt ja. En femhundrasidig
roman av Hammenhög bör enligt min mening
en van recensent kunna läsa på en timme.
Påfallande är också, i vilken grad denna
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
