Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Mars. N:r 3
- Mårten Edlund: Makt. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAKT
■— En kyss.
Bilen stannade, men de märkte det inte.
— Det vill jag inte ha, för då förstör du
mina läppar, och de är så fina nu.
— Vad vill du ha då?
— Dig-
— När?
— I natt.
— Det kanske blir för sent.
— Det kan aldrig bli för sent. Inte med
dig.
Han öppnade ögonen och kysste henne.
— Hörde du vilka det var egentligen?
frågade hon till slut.
— Jaså, vi såg inte efter det.
— Nej, vi förstörde mig i ansiktet i stället.
— De har gått in redan, konstaterade han.
— Men bilen då, känner du inte igen den?
— Jo visst, det är Bengts. Du hade rätt. Du
får mig.
— De får vänta ett tag. Tycker du inte det?
Lina tar emot dem.
När de hörde nästa bil gick de ut ur rummet
och nerför trappan till yttre hallen. Han gick
efter henne. Hon hade sin nya svarta
sammetsklänning på sig och lyfte kjolen med ena
handen för att inte snubbla. Hon höll huvudet lite
framåtböjt och såg ner mot fötterna. Han smög
sig tätt bakom henne, tog henne om höfterna
och kysste henne i nacken. Det kittlade lite och
hon kuttrade av förtjusning. Hon var glad och
stark och förväntansfull.
*
Nu rörde hon sig oroligt och han lystrade
men visade inte att han var vaken. Han hade
haft ögonen öppna hela tiden och såg henne
ganska tydligt. Hennes magra, bleka ansikte
förvreds då och då och hon stönade ibland.
Han kisade med ögonen för att hon inte skulle
upptäcka att han iakttog henne. Han tyckte att
det varade länge den här gången, men det var
nog inte värre än vanligt. Det skulle i alla fall
dröja innan hon somnade. Han såg att några
svettdroppar blänkte i pannan på henne. Nu
var hon lugn igen. Tröttheten sved i hans ögon
och han vågade inte gnugga dem av rädsla att
förråda sig. Han hade alltid hållit ut. Han
måste vaka över henne. Hon ville ha honom
där nära sig. Och han behövde det där lilla
övertaget. Men det visste hon inte. Hon tog
fram näsduken som låg under kudden och
torkade sig i ansiktet. Så vände hon sig ifrån
honom och andades alldeles lugnt.
*
När de kom ner i hallen hade Per och Louise
också kommit, och de gick in i biblioteket och
blandade en drink. Han hörde den ena bilen
efter den andra köra upp på gårdsplanen.
Gästerna samlades och hon kom dem alla att
känna sig hemmastadda på en gång. Han
var så stolt över henne att han fick nästan
tårar i ögonen, och han måste riktigt bita
ihop tänderna för att inte skrika högt. Bara
skrika för att få utlopp för sina
stolthetskänslor. Hennes bordskavaljer var mycket
vältalig när han lovprisade henne, och han menade
allting han sa, det förstod de flesta av gästerna
av en särskild anledning. Så det kanske strängt
taget inte var så lämpligt att para ihop henne
med Holger. Hon sa något om det också när
han dansade med henne, men då hade han
slagit bort det med att Holger ändå inte hade
gjort henne full rättvisa. Det hörde ju inte
alls dit, och det var kanske därför hon såg så
belåten ut. Hon förebrådde honom också för
att han dansade för ofta med henne, men då
såg hon också belåten ut, så han brydde sig
inte vidare om hennes förebråelse.
*
Men nu sov hon visst. Han lyfte sakta på
huvudet och försäkrade sig om det, och så
sjönk han ner på kudden igen. Hon hade inte
hunnit falla den här gången heller.
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0219.html
