Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skolans upprättande på 1840-talet. Den är
ganska märkligt disponerad, denna återblick,
ty den börjar med slutet, det vill säga
1840-talet, och går sen steg för steg tillbaka i
historien. Den något förbryllande
dispositionsmetoden förtar dock inte intrycket av klarhet och
•överskådlighet.
Såväl biskop Rodhes skildring av "medeltida
kulturförhållanden" som doktor Warnes av den
svenska folkundervisningen från 1500-talet till
1809 ger i själva verket någonting vida mer,
än man skulle haft anledning vänta i ett verk
om den svenska folkskolans historia. Det är
praktiskt taget hela vårt undervisningsväsens
historia, som här rekapituleras. Den så kallade
folkundervisningen får visserligen det största
utrymmet, men även andra
undervisningsformer skildras tämligen utförligt. Ett ur
allmänt historisk synvinkel särskilt fängslande
kapitel utgör det som behandlar
folkundervisningen i de tidigare danska provinserna.
Den svenska folkskolan kan som bekant i år
fira sitt hundraårsjubileum. Det var den 18
juni 1842, som Carl XIV Johan utfärdade den
stadga angående folkundervisningen i riket,
som gjorde genomgång av folkskola
obligatorisk för landets alla barn och närmare
reglerade undervisningen. Om dessa ting läser vi
i den av dr Klas Aquilonius författade andra
delen av "Svenska folkskolans historia".
Aquilonius’ skildring börjar med 1809 och
de initiativ på folkundervisningens område,
som då togs. Vi får stifta närmare bekantskap
med det efter den lyckligt genomförda
statskuppen plötsligt uppflammande intresset för
undervisningen liksom med den reaktion, som
kort därpå följde. Folkskoletankens intima
beroende av allmänna kulturströmningar
framträdde redan på detta stadium. Det var först
sedan de liberala idéerna hade vunnit mark
inom alla stånd, som statsmakterna åter på
allvar tog opp folkskolefrågan och bragte den
till lösning.
Intressant är författarens framhållande av
hur riksdagsmännens syn på de sociala
missförhållandena bidrog att sporra deras intresse
för folkskolan. Han ger i detta sammanhang
en del belysande uppgifter om fattigdom och
kriminalitet i Sverige, som talar ett kusligt
språk. Bibringandet av även ett mycket
obetydligt kunskapsmått skulle, menade liberalerna,
göra de stora massorna bättre rustade i
kampen för tillvaron och framför allt minska
brottsligheten. Författaren ger oss i detta
sammanhang en intressant utblick över den
samtida idédebatten på folkundervisningens
område.
Tredje delen behandlar
folkundervisningsväsendet mellan 1860 och 1900 och har
författats av rektor Anna Sörensen. Skildringen ger
en klar uppfattning om vilket ofantligt framsteg
folkskolan gjorde under adertonhundratalets
senare decennier. Vid periodens början synes
det i allmänhet ha varit synnerligen illa beställt
både med lokaler och undervisningsmateriel,
och undervisningen var i hög grad ojämn,
växlande från skola till skola.
Folkskoleinspektionens inrättande och utfärdandet av
kursplaner avsåg att råda bot på dessa brister, och
detta synes också i stort sett ha lyckats.
Intressant är den belysning åt folkskolans
beroende av den politiska utvecklingen, som
författarinnan ger. Under årtiondena kring
adertonhundratalets mitt betraktades det som
axiomatiskt, att "folket" skulle lära sig läsa,
skriva och räkna, lära sig katekesen utantill
och eventuellt också skaffa sig en viss
medborgerlig bildning. Sistnämnda krav ansågs
dock en aning radikalt: det fördes fram
exempelvis av de unga hetsporrar, som 1867
samlades i det så kallade nyliberala partiet, där
Adolf Hedin förde ordet. Någon egentlig
medborgerlig bildning synes flertalet folkskolor
inte ha meddelat på 1860- och 1870-talen
— förhållandena växlade dock som sagt från
plats till plats — och på åttiotalet inträdde en
reaktion mot försöken att vidga kursplanen.
Reaktionen mot folkskolan inföll samtidigt
med den allmänna politiska reaktionen och
företräddes i många fall av samma personer
och pressorgan som denna. Det
högprotektionistiska Agrarförbundet, som var intresserat
av att få billig arbetskraft, tog upp en
sannskyldig kampanj för begränsning av
folkskolekursen och utfärdade parollen: "Det måste
sättas en damm för den liberala
folkskole-vurmen." — "I själva verket", förkunnade en
av Agrarförbundets talesmän, "har man svårt
att tänka sig ett värre tyranni än det, att en
utsvulten barnunge från ett utblottat hem tvingas
att läsa skolläxor och just därigenom hindras
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
