Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
att förrätta de småtjänster, som kunde stilla
hungern."
Men just på åttio—nittiotalen växte den
generation av unga folkskollärare fram, som
var besluten att göra folkskolan till en
institution för bibringandet av allmän medborgerlig
bildning och som också lyckades med sitt
uppsåt. Författarinnan låter Fridtjuv Bergs insats
få den skarpa relief den förtjänar.
För övrigt fick perioden till stor del sin
prägel av kampen om det kyrkliga inflytandet
över folkskolan. De radikala ville åtminstone
minska det på vissa håll fullständigt
dominerande katekesplugget. De klagade över att
folkskolan utgjorde ett bihang till kyrkan och
närmast tjänade som förberedelse för inträde på
den kyrkliga banan. Motsidan gjorde
naturligtvis motstånd mot dessa krav, och Kungl. Maj: t
fick gång på gång ta ställning till frågan. En
katekeskommitté tillsattes, och den för
skolbruk avsedda katekesen reviderades, men
någon avgörande framgång vann inte kravet på
att folkskolan först och främst skulle meddela
medborgerlig bildning.
Folkskolans historia under tiden 1900—20
behandlas av undervisningsrådet Bruce i den
fjärde delen. Dessa tjugu år betydde som
bekant ofantligt mycket för folkskolans
utveckling i den av Fridtjuv Berg och radikalerna
önskade riktningen. Aldrig tidigare hade under
så kort tid för folkundervisningen så viktiga
beslut fattats, skriver författaren.
Folkskolan fortfor att vara beroende av den
politiska utvecklingen. Det 1900 bildade
liberala samlingspartiet visade folkskolan större
intresse än lantmannapartiet, som tidigare hade
dominerat andra kammaren, och den
konservativa första kammarens möjligheter att hålla
tillbaka minskades. När Fridtjuv Berg 1905—06
och 1911—14 var ecklesiastikminister fick han
omsider möjlighet att från regeringsställning
verka för sina idéer. Bruce dröjer utförligt vid
de talrika initiativ till förmån för
folkundervisningens och seminariernas förbättring, som
Berg under sina två ministerperioder tog.
Det var emellertid inte Berg beskärt att få
bringa sitt verk till slutet. Han avled 1916, och
när en för folkskolan ivrande regering 1917
åter trädde till, betroddes
ecklesiastikministerposten åt Värner Rydén. Det är ju också han,
som har fäst sitt namn vid den stora folk-
skolereform, som 1918—19 års demokratiska
genombrott möjliggjorde.
Även om volymerna III och IV gäller, att
de innehåller åtskilligt, som är ägnat att
intressera folk utanför fackkretsarna. Fängslande är
exempelvis Bruces omnämnande av vissa
omständigheter kring 1906 års stavningsreform,
som ju berörde folkundervisningen i mycket
hög grad. Författaren visar, att
folkskollärarnas vakthållning kring reformen bidrog att slå
tillbaka den reaktion mot "pigstavningen", som
omedelbart satte in och som lät höra av sig så
sent som 1915. Citat ur åtskilliga tidningar ger
god belysning åt den kamp, som Fridtjuv Bergs
stavningsreform uppväckte. Åke Thulstrup
Samtidshistoria
JOHANNES WICKMAN: Vändpunkten.
Kommentarer till de utrikespolitiska
dagshändelserna. Natur och Kultur
1943. 7:—.
I sin nya bok har Johannes Wickman
samlat sina utrikespolitiska kommentarer i
Dagens Nyheter från februari 1942 till februari
i år, alltså under en tidrymd då det stora
krigets utgång klarnat till och med för svensk
utrikesledning. Därtill har han lagt tre
nyskrivna kapitel, ett porträtt av utrikesminister
Christian Günther, en analys av den svenska
regeringens presspolitik under det andra
världskriget ooh en studie över Ryssland och
Norden. Wickmans framställningskonst har
aldrig nått högre än i denna bok och
samtidigt har han ännu en gång dokumenterat sig
som den kunskapsrikaste och mest klarsynte
svenske kännaren av samtidens historia. Ironin
är som bekant Wickmans främsta vapen och
det skulle vara synd att säga att han inte
använder det även i sitt senaste arbete. Men det
blir aldrig någon billig lek med ord,
grundtonen är djupt allvarlig och ger bland mycket
annat uttryck åt författarens liberala och
demokratiska åskådning.
Det finns många pärlor i denna samling.
Några av de mest fängslande sidorna
återfinnes i återblicken med anledning av Tredje
rikets tioårsjubileum som slutar med ett
påpekande, att det nazistiska tusenårsriket efter
ett årtionde nu nått fram till den avgörande
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
