Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Kate Bang och Fredrik Böök: ”Karolinerna” i original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utplånade, på manuskriptbladets baksida. Man
kan där ännu läsa följande:
”— — — hans svåger med det smala
vackra ansikte (sic!) hertigen av Holstein,
som fick sin kula vid Klissow och lemnade
hans syster som svartklädd enka. Vårens
sorgmodiga luft hade även fläktat in genom dörren
till hans själ.
Han tänkte på Karlbergs kungsgård och på
sin älsklingssyster Hedvig Sofia som satt
därhemma i enkedräkt sedan hertigen av
Holstein, de vilda gatritternas
fönsterkrossaren.
Hans minnen? En enda stor kyrkogård!
Pompe † 1704. Han tänkte på enstaka förlorade
kamrater men ej på sina förlorade provinser.”
Ett av de kvickaste och muntraste ställena
i ”Karolinerna” har funnit sin plats i den
dystert tragiska berättelsen ”Fredrikshall”.
Trupperna knotar över nöd och umbäranden,
men då håller överste Rutger Fuchs ett
uppmuntrande tal för sörmlänningarna, vari han
till punkt och pricka bevisar, att fattigdom och
rikedom bara är en bokföringsfråga — själv
deklarerar han offentligen sin förmögenhet till
336 000 riksdaler, och soldaterna blir så roade
av hans fyndiga aritmetik, att de brister ut i
jubel och ropar: ”Vivat! Vivat, rika Fuchsen!”
I handskriften är rika Fuchsen inte nöjd med
denna triumf, utan fortsätter i samma käcka stil:
”— Hva’ falls! Blir brödkakan ibland för
liten, så vet jag råd för hur man så här på
resor i främmande land skall bära sig åt för
att bli bjuden på allting och få roa sig på en
annans bekostnad. Man bildar en ring av några
kamrater... Låt oss kalla dem A, B och C.
Förstår ni mig? A bjuder B och B bjuder C
och C bjuder A. På det viset bjuda de hvarann
i ring så att hvar och en tappert kan förlusta
sig som den andras gäst... Och drag nu åt
helsefyr!”
Det är lustigt nog, men det går inte upp mot
skämtet om salig Schlippenbachs nattrock och
värdshuset Gullåsnan, och Heidenstam
handlade nog därför välbetänkt när han strök det,
till undvikande av en antiklimax. Den
artistiska kompositionen har stränga krav.
Den utförligaste och mest blomstrande
episod, som Heidenstam på detta sätt bevisligen
har offrat, träffar man i berättelsen ”Bender”.
Det skildras däri, hur kung Karl börjar komma
i slagsmålshumör på nytt och längtar efter något
vågsamt — han sitter med en skalk bakom
vardera örat och läser Corneille (i manuskriptet
var det ursprungligen Racine), och värjan
sticker liksom fordom tre tum ur skidan.
Grothusen utropar: ”Nåja, så få vi klappa och
slå — bara det blir ett slut. Hård längtar så
att det blixtrar om ögat...” Mer yttrar
Grothusen inte i den tryckta texten, men i
handskriften fortsätter han så här:
”— Men hör nu först en liten saga! En av
mina besoldade späjare bland janitscharerna
har berättat att i natt stannade en övertäckt
rustvagn utanför fästet i Bender. Sedan dess
har översta kammaren i nordöstra tornet stått
bommad och bevakad av pasjans egna tjenare.
Janitscharen håller före, att det kan vara en
skatt som tsaren skickat som — — —”
Grothusens mening, om han fått tala till
punkt, är uppenbarligen, att paschan blivit
mutad av tsaren; det gäller att få bevis härpå,
för att kunna ange honom hos sultanen och
störta honom.
I den tryckta texten infinner sig nu de tre
tappraste bland karolinerna, livdrabanten Axel
Roos, löjtnant Olof Åberg och den simple
soldaten Seved Tolvslag; de får av Grothusen
i uppdrag att gå kring bland officerare och
manskap, intala kamraterna mod och förbereda
dem på en äventyrlig kupp. Men i handskriften
har deras instruktioner varit än mer
omfattande: de borde också pläga umgänge med
janitscharerna, ”så vi få kunskap om deras
förehavanden”. Detta motiv har Heidenstam
kombinerat med paschans hemliga skatt, och
längre fram i berättelsen har han utfört det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
