Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Svensk vardag
Berättare och förkunnare i svensk litteratur
1719—1941, utgiven av Johannes Edfelt
och Axel Strindberg. KF:s bokförlag
1942. 7: 50.
"Naturens första rätt är, att människor skola
få leva, bygga och bo på jorden, försörja sig
och de sina, giftas och föröka sitt släkte."
Samt vidare: Till en rätt borgerlig frihet
hörer "att var redlig får med trygghet leva,
lyda ett rätt samvete, nyttja sin egendom och
bidraga till sitt samhälles väl". Det är ord
som står att läsa i Edfelts och Strindbergs
antologi "Berättare och förkunnare", det
första sagt av prästmannen och
frihetskämpen Anders Chydenius, det andra av Petter
Forskål, naturvetaren. Och om dessa ting
handlar denna roliga, vackert utstyrda och
ganska digra volym, där en realistisk och
för-nuftsbetonad linje med utmärkt verkan
hållits och följts genom två århundraden svensk
kultur. Den handlar om vardagen, men också
om det klara förnuftet och hjärtats
protestförmåga som oavlåtligt måste vaka över att
inte det enklaste och oförytterligaste berövas
människan. I "Berättare och förkunnare"
finns ingenting av det mystiska Bortom och
intet sökande genom himlar och helveten efter
den heliga Gral; där skildras inte den
ensammes strid på liv och död med osynliga
makter. När Gud nämnes — vilket på denna boks
sidor sker sällan — är han Skaparen. Vad
Gud är god! suckar gumman Ångerman ute
på sin sten i kustbandet. Och varför är han
god? "Därför att han låtit gubben och
gumman Ångerman uppnå en ålder av sjuttio år,
under släp och slit, under vintrar av köld och
hungerfara, med vatten i blåmjölken och bark
i brödet. Därför att han räddat gumman
undan gubben, när han supit sig full och
sprungit efter henne med yxa och kniv. Där-
för att hon fått stiga upp tre och fyra på
rnornarna och hala de våta och kalla
skötarna, gå i solgasset med lien och räfsan,
förkyla sig i regnet, bränna händerna fördärvade
i saltlaken, ängslas i stormen, när männen
voro på sjön, sköta sjuka, tåla skamord,
svettas och pinas, allt med flitiga händer och
värkande rygg..." Vardagen är inte allt, men
den är — eller kan göras — rik. Den
innebär inte bara att gumman Ångerman kan sova
trygg i stugan på skäret med katten på
bröstet utan också att den finast organiserade
särlingen med de spända strängarna får leva
efter sin andes krav — se Vilhelm Ekelunds
"Nordiskt Arkadien", ett prosapoem i blått
och gyllene som vackert går in i
vardagsantologiens övriga sammanhang.
Vårt dagliga bröd, marken och bygden,
människorna i sin borgerliga gärning och
individuella särart, framåtskridandet — och
friheten inte minst, som är förutsättning för
allt detta, bildar de naturliga blomstren i
denna antologi eller blombukett. Det kunde
skrivas ett kåseri enbart om det kulinariska
på basis av bokens litterära urval. Djäknarna
med sin kollektiva hushållning, stekande sitt
fläsk i järnkakelugnen under ett os som hade
kunnat fördriva själve Asmodeus och
förtärande sin kräseliga smörgröt clauduntur, ger
i Ödmans klassiska skildring en åldrig
stämning ur strävt bildningsliv. Därifrån får man
ta ett skutt till det lätta njutningslivet i
Bellmans färgglada "Vad behagas?", där
tullförvaltaren, något mosig, på källaren Lilla
Victoria intar en läcker måltid vid mahognybord
med finaste holländska damastdräll
tillsammans med bror Wingmark — i kanelfärgad
klänning, vit peruk, gula strumpor och näsan
sirad av gröna glasögon. Att du skall äta ditt
bröd i ditt anletes svett är en lärdom som blir
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
