Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
roman — om inte författaren ansträngt sig att
till varje pris vara så kvick och underhållande.
Sedan är det för all del en riktig iakttagelse
att våra goda yngre författare inte ha
förmågan att skriva så kallade riktiga romaner
med ett tydligt, spännande och medryckande
framställningssätt. Detta kunde och kan den
tidigare generationen av svenska
romanförfattare vida bättre. Anledningen torde vara att
de ledande bland de yngre författarna inte
vuxit upp med litterär kultur utan kämpat sig
fram ur den anonyma massan. De ha haft
händerna fulla med att orientera sig själva i
tillvaron och bildningslivet och deras diktning
har därför framför allt blivit en artikulering
av det egna ödet. Livet har gjort dem ganska
allvarliga till sinnes och inte givit dem
förutsättningar att skaffa sig den vidsträckta
erfarenhet av andra människor och andra
förhållanden som krävs för att konstruera
romaner med en rörlig och sakligt underhållande
handling. Den svenska berättarkonsten är för
närvarande mera lyrisk-egocentrisk än
fabulerande, men däråt är inte mycket att göra.
Den som finner underhållning hos god konst
i vilken form det vara må behöver ingenting
sakna. När den börne berättaren och
gestaltskaparen kommer är han välkommen, men det
lönar sig inte att ropa efter honom. Några
genvägar till framgång ta aldrig de riktiga
författarna, och de bära säkert med jämnmod att
publiken söker förströelsen på annat håll.
Filmsäsongen
rann långsamt ut i sanden och liknade på slutet
mest av allt ett sterilt ökenlandskap, där den
filmintresserade endast kunde finna
vederkvickelse hos en och annan repris av
trettiotalets storfilmer. Man skall i allmänhet inte se
om filmer som gjort ett starkt intryck på en,
det är inte rättvist mot filmerna, som i så stor
grad bygga sin verkan på det aningslösa till-
ägnandet. Men de repriser det här gäller hade
ingen svårighet att mäta sig med årets och
fjolårets produkter. Säsongen har bjudit på
några goda filmer, framför allt "Havet är vårt
öde", "Kvinnan utan nåd", "Med tio cents på
fickan", "Urspårad" och "Mordet på
jultomten", men de rubba inte intrycket att
filmproduktionen är på väg ned i en vågdal. För den
svenska filmen antecknar man i stället en
förbättring i förhållande till trettiotalet, men
genomsnittsnivån låg då så lågt att jämförelsen
i själva verket inte säger så mycket. Svensk
film dras alltjämt med många av sina gamla
fel, i synnerhet då bristen på djupare
originalitet och konstnärlig intensitet, antingen det
gäller realistisk miljömålning eller psykologi.
Till sitt försvar anföra producenterna att den
svenska filmen arbetar med så mycket mindre
resurser än den utländska och mena då
förmodligen materiella resurser. Men den franska
storfilmen liksom vissa amerikanska
experimentfilmer ha gjorts med mycket litet uppbåd
av pengar och rekvisita och blivit bra ändå.
I de svenska filmerna lägges väl snarare ner
anmärkningsvärd omsorg på den yttre ramen
— den gamla svenska egenskapen att göra ett
snyggt och gediget arbete förnekar sig inte —
medan däremot sådant som inte kostar något:
nyansering av spelet, originella uppslag i fråga
om regi och fotografering, träffsäkert valda
statister, alltför ofta lyser med sin frånvaro.
Att en bättre svensk filmkultur med litterär
kontakt är på väg, därom vittna dock sådana
filmer som "Doktor Glas" och "Ombyte av tåg".
Förra gången svensk film nådde en
internationell ställning var under och efter förra
världskriget, då stormakterna voro utmattade
och omtöcknade av krigsansträngningarna. En
liknande chans har svensk film nu, fastän man
betvivlar att den har till förfogande krafter
nog att tillvarata den. Vi ha enstaka goda
filmbegåvningar, men för att göra bra film krävs
hela kollektiv av begåvningar och dem ha vi
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
