Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Ivar Lo-Johansson: Fotbollsmatchen. Ur en kommande roman ”Traktorn”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTBOLLSMATCHEN
såg dobbarna på skons undersida. Centern
sprang rätt på bollen och försökte med
uppvisningsspel. Det blev några hörnor och det
tog lång tid. Och det blev en frispark som
inte ledde till något. Publiken tycktes få
långsamt igen. Spelarna stod på 25—30 meters
håll och han såg smalbenen på dem, och han
såg skuggorna, som låg utplattade på gräset.
Nils Holst kände hela tiden ett tryck inne i
huvudet som det legat något tungt innanför
på hjässan och han förstod att det kom av
spänningen. Han rätade upp sig och försökte
lösa varje muskel när bollen var utanför
linjen och ögonblicket därpå spände han varje
muskel när bollen var inne igen. Han
an-spände sig till det yttersta och inriktade sig
på en enda tanke, den att prestera ett
överlägset spel. Han hade haft tillräckligt med
otur i första halvlek. Han visste precis var
värvarna tagit plats och han visste att han
måste skjuta bort tanken på dem, så att den
inte oroade. Efter matchen kommer de ut på
plan och går fram och talar vid bästa center,
tänkte han.
— Mål. Får vi inga mål snart? skrek
hydran som var publiken. Och hejalagen tog i
igen. Man väsnades och skrek. Ge Nils Holst
bollen, skrek man, nu har snart andra
halvtid gått. Han sprang några steg och tänkte på
hur avgörande och viktigt det hela var. Det var
för de nittio minuterna som han tränat från
början av våren och våren förut och för dem
som han hoppat undan för strilen vid
regnmaskinen. Det var för dem han kunde lida
smälek och för dem han kunde känna jubel
när han var ensam och för dem han kunde
betrakta arbetet på godset bara som en
station på vägen.
Han hade den där känslan av att överkroppen
var relativt liten men underkroppen stor på
honom, ungefär som man ser ut på ett
fotografi tagen nerifrån fötterna i stark förkort-
ning. I synnerhet benen kändes stora. Han
hade känslan för benen, känslan för fötterna,
den intima känsla som han brukade ha när
det gick bra för honom. Han tyckte att all
hans kraft rann nedåt, till vadorna och ut i
de dobbade skorna, och han kände kraften i
dem. I detsamma kände han att den rätta
bollkänslan hade kommit tillbaka.
Han dribblade vidare och kände fortfarande
lyckan inom sig. Bara hålla huvudet kallt nu,
tänkte han. Bara spela och spela det bästa
jag kan, och jag ska veta och ändå inte veta
att de står där ute vid linjen och jag ska
visa vem som är den bästa centern, tänkte han.
Just nu skulle han spänna sig till det
övermöjliga och ändå behärska allt och behärska
tekniken. Den gamla backen fanns kvar inom
honom och ändå skulle den inte få finnas där,
den han skulle ge akt på var centern, och han
hade den ohyggliga känslan av att ha en
annan människa springande inom sig.
Han kände den häftiga lyckan och en stark
oro. Det var en alltuppslukande lycka och en
alltuppslukande oro för det som skulle hända
sekunderna efter, och det var känslan av ett
levande innehåll i själva spelet, känslan av
att han oavbrutet måste öka sin insats, känslan
av att det var han som skulle göra det
oöverträffade, att det var han som var omöjlig att
besegra. Och i detsamma såg han de beigas
center komma rusande emot sig.
De beigas panter var alldeles inpå och han
såg benet och halvstrumporna och den
uppsvullnade vristen och han visste ändå att han
skulle klara det. De dansade alldeles runt på
plan. Sammanstötningen var häftig och ojust
för att bara den skulle bryta spelet men han
kände att han skulle vinna och bemötte den
ojusta tacklingen fullt just. Och i detsamma
kände han den andres armbåge mitt i magen
på sig. Han kände kväljningen och sjönk
ihop och han tyckte att han sjönk ihop litet
mera än han hade behövt bara för att domarn
2 BLM 1943 VI
449
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
