Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Ivar Lo-Johansson: Fotbollsmatchen. Ur en kommande roman ”Traktorn”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
skulle se det tydligt. En lyra, en ballong, och
man såg skuggan av bollen som passerade
över plan och över spelarnas kroppar och var
tillbaka vid det egna målet igen. Men domarn
blåste inte.
Han linkade efter. Kväljningarna var starka
fortfarande och det var en sugande känsla i
solarplexus. Det gick runt för honom. Han
höll sig upprätt och när han hållit sig
upprätt så länge insåg han att han inte kunde
sjunka samman så långt efteråt. I stället brann
hatet till inom honom. Han beslöt att hämnas.
Han linkade efter de andra och kom in på sin
planhalva och han kom alldeles ifrån sin plats.
Passningarna gick framför det egna målet.
Han kände den kväljande känslan fortfarande
och just då fick han känning med bollen. Han
såg hur kritiskt det var, men plötsligt såg
han att han kunde rädda det egna målet om
han gjorde hörna. Han sparkade bollen över
den egna dödlinjen.
— Han sparkade bollen död, hörde han i
detsamma hur de skrek som stod bakom
mållinjen. Han visste att han hade gjort det och
att det var fult och att det var på bekostnad
av hans fotbollsära.
Det blåstes hörna och spelarna klungade
ihop sig vid sitt eget mål. Spelarna stod på
litet avstånd från varandra och han såg bara
smalbenen på dem. Skuggorna i gräset var
långa och dansade. Bollen kom plötsligt och
han såg hur den roterade i luften och såg att
det var på honom det berodde om han kunde
stoppa den. Kvälj ningen fanns där som
förut och var inte bättre. Bollen kom
roterande högt upp och han insåg att han måste
ta den med huvudet. Han fixerade bollen och
tog satsen och det var just då han liknade en
fallskärmshoppare som hängde löst i luften,
med slappa armar och slappa ben, som han
gjorde självmålet.
— Han gjorde självmål, hörde han hur
åskådarna skrek i ursinne bortifrån linjerna
och buanden och skrik fyllde planen så att det
var nästan omöjligt att höra. Och i detsamma
blåste domarn mål och de beiga gick tillbaka
ut på plan och hade två—ett.
Det måste ske något nu, tänkte han och var
omtöcknad, om jag inte ska bli lynchad och
om jag får stanna kvar under den tid som
återstår av matchen.
De andra spelarna såg inte ens åt honom.
Han kände hatet och föraktet slå emot sig
och inom sig kände han kväljningarna.
— En idioti till och du blir utvisad av
domarn, hörde han lagkaptenen skrika åt sig
när han sprang förbi.
Han tänkte gå fram och anmäla de beigas
center men så insåg han att det var för långt
efteråt och att ingen skulle bry sig om att
lyssna på honom. Det var som om något var
sönder inuti.
Bollen var ute på plan och de svartrödas
kedja fick fatt på den och drev den bort på
andra planhalvan, trots solen. Nils Holst tog
bollen och dribblade förbi backen, som hade
spelat rått. Backen sprang mot mål. Det
artade sig blixtsnabbt. Nils Holst spände sig till
det yttersta. Han kom ihåg någon som hette
Ändrade, och han dribblade förbi backen två
gånger, då något hände med honom. Han
rusade mot backen just som denne rusade
mot honom. De föll bägge omkull och den
beiga backen låg med armarna nere vid hans
fötter och höll fast honom precis så länge som
det behövdes för att backen skulle hinna upp.
Och domarn såg det inte och ingen annan
tycktes heller se någonting.
När han kom fram till mål var han
instängd och måste passa. Han såg hur yttern
missade bollen en gång. Publiken var
upphetsad och man skrek från linjerna på spelarna.
Yttern var markerad och det enda denne
kunde göra var att passa bollen till innern,
som i sin tur var fastlåst och gav en stickare
450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
