Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Sven Stolpe: Bernard Shaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNARD SHAW
Shaw kastade hela stycket på högen av
ofullbordade manuskript och tänkte aldrig
mer skriva dramatik.
Sju år gick. The Independent Theatre
grundades av holländaren J. T. Grein och väckte
sensation genom att spela Ibsens
"Gengangere", som avvisades av så gott som alla
engelska kritiker som ett oanständigt stycke.
Shaw plockade då fram sina gamla skisser,
lade till de redan existerande två akterna
en tredje och kallade det hela "Widower’s
Houses". Grein uppförde stycket 1892 på
The Royal Theatre. Det väckte ett stort
uppseende utan att dock tas på allvar av kritiken.
Shaw vågade visa upp, att många anständiga
borgerliga förmögenheter vilade på moraliska
förbrytelser, i detta fall skamlöst
upptrissade hyror i fattigkvarter. Socialisterna
jublade, men från motsatt håll angreps stycket
så våldsamt, att Shaw, enligt vad han själv
berättar, började inse, att han äntligen
funnit sitt rätta fält — detta särskilt efter ett
brev från Archer, som enträget rådde honom
"att icke ägna mer tid och kraft åt en
verksamhetsform, som han inte hade någon
särskild begåvning för".1
Redan året därpå uppfördes "The
Philan-derer", en dråplig erotisk komedi, som
samtidigt — egendomligt nog — var ett skämt
med ibsenianismen. Archer blev ytterst
förgrymmad och uppfattade stycket som ett
angrepp på sig personligen. Som tredje stycke
kom 1893 det beryktade och för sin tid
ofantligt djärva "Mrs Warren’s Profession"; som
bekant skildrar det en ung, akademiskt bildad
dam, som tvingas bryta med sin kärvänliga
moder, när hon upptäcker, att denna förtjä-
1 Shaws förtjusande svar till vännen kan vara
värt att citera i original: "Here am I, who have
collected slum rents weekly with these hands, and
for 4 V2 years been beliind the scenes of the
middle-class landowner — who have philandered with women
of all sorts and sizes — and I am told gravely to go
to nature and give up apriorising about such matters
by you, you sentimental Sweet Lavendery recluse!"
nar sina pengar som direktris av åtskilliga
förnäma bordeller i Europa. Stycket kunde
inte uppföras förrän 1902, åtta år efter att
det författats; det framfördes då av The
Stage Society.
Shaw hade emellertid fått blodad tand, och
1894 kom hans stora gyckel med äran och
hjältemodet "Arms and The Man". Det är den
bulgariska armén som får figurera i stycket,
men anspelningarna på den engelska armén
var så uppenbara, att en av skådespelarna
råkade försäga sig och nämna denna ärorika
armé, vilket en ung man bland publiken
omedelbart besvarade med visslingar. När Shaw
inkallades efter ridåfallet och våldsamt
applåderades, fortsatte den unge mannen att
demonstrera och ropade "Buuh". Shaw fällde då
en berömd replik, som man sedermera hört
tillskrivas åtskilliga andra, särskilt Herman
Wildenvey efter premiären på "Lys over
landet": "Jag tycker alldeles som ni, min
unge vän, men vad kan vi två göra mot
hela den här salongen, som har en annan
. Q I ,,
mening:!
De nu nämnda styckena är både intelligenta
och till sin tendens allvarliga, men de
rymmer ingen människoskildring i stor stil. Det
gör emellertid Shaws nästa stycke, som i
många avseenden förefaller vara hans bästa
— den engelska kritiken brukar annars inte
framhäva stycket — "Candida". Här finns
nämligen ett fullt levande kvinnoporträtt av
utomordentlig charm och originalitet. Shaw
skrev till Ellen Terry: "Candida, between you
and me, is the Virgin Mother and nobody
else." Den klara, välbalanserade kvinna, som
Shaw här ställer mellan den larvige,
hysteriske poeten och hennes make, den självsäkre,
duktige, naive prästen, är en av de mest
förtjusande, förbryllande och levande
kvinnogestalterna i engelsk dramatik; detta kanske
just därför att hon egentligen inte bär eller
tolkar någon författarens egen tendens.
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
