Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Käte Hamburger: Hölderlin-minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄTE HAMBURGER
uppträder mitt i hans antika värld, och med
Kristus kärleken, en annan kärlek än den som
naturgudarna skänka. "Es hänget aber an
Einem die Liebe." Men det är som om
Höl-derlin inte mer förmått att helt skilja och lösa
den nya religionen från den gamla — eller
att försona dem med varandra. I "Brot und
Wein" och "Der Einzige" flyter Kristus ihop
med Dionysos som Hölderlin uppfattar som
den milde från gudarna till människorna
sände guden, han som genom "stiftandet av
vinberget" grundlagt den mänskliga kulturen.
Kristus kallas för Dionysos’ broder. Det är
dock svårt att avgöra huruvida Hölderlins
Dionysos påverkats av Kristusidén eller
tvärtom. Men han synes dock försöka att
tränga fram till det nya och säregna som
Kristus varit. "Den ende" kallar han honom
och känner nästan "skam" för att ha
jämställt honom med de "världsliga männen",
nämligen Herkules och Dionysos. Men "Nah
ist und schwer zu fassen der Gott" (Patmos).
Hölderlin som hade så lätt att umgås med
de gamla gudarna synes dock inte kunna
komma till klarhet angående Kristus. Dennes
gestalt förblir "otydlig". Den synes inte
kunna lösa sig från de antika
föreställningarna. I ett uppskakande brev från början
av sjukdomstiden bekänner sig Hölderlin vara
en som "Apollo slagit". Det var det sydliga
Frankrikes brännande sol, "himmelens eld,
det väldiga elementet", han här talar om, och
Apollo var för honom alltid mer solens än
den "apolliniska" konstens gud.
Zu mächtig ach! ihr himmlischen Höhen, zieht
Ihr mich empor; bei Stürmen, am heiteren Tag
Fiihl ich verzehrend euch am Busen
Wechseln, ihr wandelnden Götterkräfte.
("Mein Eigentum")
Detta är de ord i Hölderlins verk som enligt
min uppfattning tydligast ge uttryck för
tragiken i hans öde. Gudarna släppa honom lika
litet som de må förlossa hans själ. Det var
denne store hymnikers öde på jorden,
ensamhetens öde, som fullbordades genom hans
andes förstörelse.
Det är dock icke hans personliga öde, icke
heller det som kunde kallas hans
existensproblem som ger honom den plats inom
världslitteraturen, för vilkens skull vi fira minnet
av hans död. Det är ensamt hans diktnings
oförgängliga skönhet och heliga allvar, det är
det faktum att hela hans livs innehåll
omedelbart blev till gestalt, bild, ord, ton och rytm,
och detta så absolut och fullständigt som
knappast i någon annan skalds historia.
Upplevelse och dikt kan här inte skiljas åt. Men
om diktens skönhet kan det beskrivande och
analyserande ordet inte ge någon
föreställning. Några i denna uppsats inströdda prov
förmå kanske förmedla något av den musik
och den adel, av den säregna tonen som det
tyska språket antar i Hölderlins mun. De
grekiska versmått han begagnar utgöra inte
någon yttre och främmande form utan det äkta
och adekvata uttrycket för Hölderlins grekiska
ande. "På detta sätt kunde icke en lärjunge
till grekerna sjunga, utan endast deras
broder" har Friedrich Gundolf sagt en gång.
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
