Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Johannes Edfelt: Agnes von Krusenstjernas ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
herravälde i stilistiskt och psykologiskt
avseende: de ha i allmänhet en betydligt större
vederhäftighet än de tidiga naiva
flickskrive-rierna. De värdefullaste småberättelserna från
dessa år lät hon senare ingå i "En
dagdriver-skas anteckningar" (1923). Skissen "Vid sidan
av vägen", daterad 5 februari 1917,
införlivades i obetydligt ändrad form i denna bok
under titeln "Händelser i Solgränd", medan
en annan berättelse, "Fjärilen I. Efter Louis
Legrand’s etsningar", daterad 18 april 1917,
i retuscherat skick ingick i samma bok i
avdelningen "Bohemiska fantasier". Det var
tydligen författarinnans avsikt att fullborda en
novellcykel i anslutning till den franske
konstnärens bilder ur artistlivet. Enligt en uppgift
från en person som vid denna tid stod
författarinnan nära, hade hon tidigare ägnat sig
åt att skriva sådana berättelsesviter, vilka nu
med sannolikhet gått förlorade; bland annat
skall hon ha skrivit en serie skisser i
anslutning till Drachmanns "Dyvekes Viser".
Novellcykeln kring Legrands etsningar kom troligen
att stanna vid två berättelser — åtminstone
äro ej fler bevarade —, varav den senare,
"Fjärilen II", är graciös nog men, som det
förefaller, ej riktigt fullbordad.
Av anteckningsböckernas övriga skisser och
studier från dessa år ha de flesta kommit att
stanna vid anslag och utkast. Påfallande många
av dessa litterära fragment ha motiv från
mondänt badortsliv och, framför allt, från det
stockholmska bohemlivet, sådant Agnes von
Krusenstjerna lärt känna det under det första
världskrigets senare år, då kabaréerna och
revyerna hade en högsäsong. Tonen är lätt och
graciös i dessa utkast, ganska ofta av en viss
damtidningselegans. I de bästa av dessa litterära
croquiser möter man redan den förhärskande
tonen i "En dagdriverskas anteckningar".
Skymta landskapsbilder i dessa skisser och
novellfragment, så är det helst i sommarens
läckra pastellfärger. Men någon gång kan
tonen mörkna och bli mer vibrerande: "Nina.
En studie" är sålunda ett allvarligt försök att
skildra en själs hämningar och livsskräck.
"Lilla duvan", en åtminstone i den bevarade
anteckningsbokens avfattning ej fullbordad
berättelse, är en utförlig erotisk studie i
badortsmiljö; det är tydligen Borgholm
författarinnan haft i minnet, berättelsen är också
daterad Borgholm juli 1917. Den indolenta
och sensuella fru Winge, som väckes ur sin
letargi av en mans mörka och häftiga passion,
tecknas åskådligt och med klara konturer. Den
novellistiska tekniken röjer, att författarinnan
gjort bekantskap med gallisk berättarkonst;
främst erinrar berättelsen om Maupassant.
Kärleken som religion och världsförklaring är dess
idéinnehåll. Trots vissa kvardröjande
naiviteter är den ett prov på en utvecklad och
mognad berättartalang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
