Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Sjuttonhundratal
ERIK HÖRNSTRÖM: Anders Odel. En studie
i Frihetstidens litteratur- och kulturhistoria.
Lundequistska bokhandeln (i
distribution) 1943. 10: —.
GARDAR SAHLBERG: Gustaf Fredrik
Gyllen-borg. Hans liv och diktning under
frihetstiden. Gebers 1943. 12:—.
NILS H. GYLLENBÅGA: Kellgrens rytm. En
litteraturhistorisk undersökning.
Almqvist & Wiksell 1943. 7: 50.
I Uppsala och Stockholm har inte mindre
än tre av årets fyra litteraturavhandlingar
ägnats den svenska 1700-talspoesien, och man
frestas lätt att göra en jämförelse.
Uppsalien-sarna Erik Hörnström och Gardar Sahlberg
har med stadiga fyrtumsspikar hamrat fast
var sin omsorgsfullt och ansvarsmedvetet
utarbetade diktarmonografi på universitetets
anslagstavla, medan stockholmaren, Nils H.
Gyl-lenbåga, har bundit samman några kapitel om
"Kellgrens rytm" till en lättläst liten bok. Ännu
finns det kvar något av 1700-talets motsättning
mellan rokokofilosofer och universitetslärde.
Utgångspunkten för Erik Hörnströms
avhandling har varit "Sinclairsvisan". Ingen
svensk dikt utanför psalmboken har sjungits
så ofta och varit så spridd i Sverige som den.
Visan skrevs för drygt tvåhundra år sedan
som ett bidrag till tidens politiska strider.
Hörnström ger belägg för att den ännu i
början av 1900-talet var levande folklitteratur
i vissa trakter. Man kunde tillägga, att den
för femtio år sedan var mönstret för "Den
nya Sinclairsvisan" (av W. H. Wickström),
där det i en not meddelas om förebilden, att
"ända in i våra dagar har den sjungits öfver
hela landet". Dess författare, sidenappretören
Anders Odel, har endast genom den fått sitt
namn bevarat av eftervärlden.
Av denna nya monografi framgår
emellertid, att hans författarära inte alls står eller
faller med "Sinclairsvisan". Hörnström har
påmint om eller i många fall själv upptäckt
en stor och mångsidig produktion som visst inte
är intresselös. Den friska berättarglädjen och
den realistiska vardagsprosan i Odels
historiska sagor för tanken till Dalin. Det gör för
övrigt också hans utveckling som
prosaskribent, då han ändrade sin stil till ett mera
slätkammat skriftspråk.
Det är som poet Odel framför allt
intresserar och naturligtvis är det "Sinclairsvisan"
som här har blivit utförligast behandlad.
En väl genomförd komparativ metod har lett
Hörnström in på en gammal men ständigt
förnyad motivkrets: samtalen på andra sidan
graven mellan forna hjältar — här Karl XII
och Sinclair — och de levandes besök i
dödsriket — det är här herden Celadon som kommit
dit och får bevittna hjältarnas möte. Hörnström
är skeptisk mot den komparativa forskningen,
då det gäller upplysningstidens tankevärld:
"man tycker sig känna igen allting överallt",
men själv fortsätter han i samma riktning, ibland
något mekaniskt. Då han söker ursprunget till
Odels religiösa uppfattning, har han tydligen
känt sig förpliktad att jämföra honom med
de stora andarna i tiden, Rousseau, Voltaire,
Addison, också då resultatet blivit negativt.
Undersökningen av Odels religiösa diktning
hör annars till det mest givande i denna
mångsidiga avhandling. Vi får en inblick i en
förut tämligen okänd men innerlig och äkta
lyrik som frodades bland herrnhutisterna i
Stockholm. Författaren har här skapat en serie
diktarmonografier i miniatyr, men det är
synd att han inte haft tillfälle att utföra detta
parti till en fristående undersökning.
Den allvarliga och pessimistiska, ibland
ångestfyllda grundton som hörs i Odels
herrn-hutiska dikter upphörde att ljuda sedan han
kommit under frimurarnas mindre krävande
inflytande. Som prov på andan inom
frimureriet anför Hörnström en strof om dessa
invigda som kunde i sig förena Epikuros och
Platon, nästan samma strof som
Saint-Évre-mont hade tillägnat Frankrikes mest berömda
kurtisan Ninon de 1’Enclos. Någon libertinism
frodades nu inte bland frimurarna, och Odel,
som ännu i mycket stod kvar i det karolinska
tidevarvet, hyste aldrig
upplysningsfilosofernas fria uppfattning om dygden.
Hörnström har kompletterat den bild man
tidigare haft av det religiösa livet inom
frihetstidens borgerliga Stockholm. Han har också
givit initierade skildringar av andra tidens
671
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
