Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
BOKRECENSIONER
nen, och tyskarna torde anse, att de i sådant
fall skulle kunna påräkna stöd av åtminstone
en del av Finlands armé. Fredborg har den
bestämda uppfattningen, att Tyskland aldrig
frivilligt kommer att tillåta Finland att bryta
sig ut. Det är möjligt, att han kommer att få
rätt på den punkten, men det är i alla
händelser märkligt med vilket saktmod Tyskland
under de senaste månaderna funnit sig i
upprepade demonstrationer från Finlands sida om
dess rätt att dra sig ut ur kriget, när det självt
så finner lämpligt.
Arvid Fredborg är en av de många svenskar
som verkligen tror på det "andra" Tyskland
och som vill göra en bestämd boskillnad mellan
tyskar och nazister. På den punkten förefaller
dock hans bevisföring vara otillräcklig och
man får en bestämd känsla av att han tillmäter
den inre tyska oppositionen en alltför stor
betydelse. Tio års nazistisk våldsregim har dock
inte kunnat undgå att djupt påverka det tyska
folket. "Judisk krönika" kunde i sitt senaste
nummer berätta om hur det gick till vid den
stora judemassakern i Warszawa förra året.
Där var det ingalunda endast SS-männen som
skötte bödelsvärvet, även enskilda tyskar, såväl
civila som uniformerade, deltog intresserat i
massakrerna, "frivilligt och av eget initiativ".
Fredborgs uppriktiga sympatier för det
tyska folket kommer också fram i hans
synpunkter på det tyska problemets lösning. På
goda grunder avvisar han en delning av det
gamla tyska statsterritoriet, men då han talar
om en "styckning à la Vansittart" far han
vilse, ty den främste brittiske kännaren av
tyska förhållanden har veterligen aldrig
föreslagit en dylik operation. Något
verklighetsfrämmande förefaller Fredborgs förhoppningar
om en monarkins renässans i Tyskland.
Detsamma gäller det mesta av hans spekulationer
över de sydösteuropeiska problemen, som nog
är en smula ensidigt färgade av författarens
ungerska sympatier. Man ställer sig också
undrande till den spark som författaren ger
Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning genom att
jämföra den med ett blad av Danziger
Vor-postens sort. Den fläcken hade förlaget bort
retuschera bort. Men dessa anmärkningar
förändrar inte helhetsintrycket att Fredborg med
sin bok gett vår samtidshistoriska litteratur
ett utomordentligt betydelsefullt bidrag, som
väl förtjänar att uppmärksammas långt
utanför våra gränser. Bo Enander
Kortare anmälningar
ASTRID BRISMAN: Livet är kvar. Bonniers
1943. 5: 75.
Titeln på denna roman, som ingår i serien
Moderna unga människor, är lånad från en
dikt av Artur Lundkvist vari det heter:
— allt växer,
allt framskrider
och allt förgår —
men livet är kvar.
Den växt som skildras är alltså några
moderna unga människors, närmare bestämt
några studerande ungdomars vid Stockholms
högskola. Huvudpersonen i den kamratkrets
som författarinnan vill ge en bild av — det
har blivit en fragmentarisk bild, där endast
två, tre gestalter framstå med någon skärpa —
är studentskan Kaj Wessenius, först förlovad
med medicinaren Lasse — vars schartauanska
uppfostran röjer sig på flera sätt — senare
erotiskt förenad med journalisten Peter, som
inte älskar henne halvt och platoniskt som den
förre fästmannen utan helt och fullt, som en
perfekt älskare. Det blir likväl inte någon
förbindelse på lång sikt: han återgår — halvt av
medlidande, synes det — till sin kontrahent
Sigrid, i romanen alltför vagt tecknad för att
vi skulle få någon mer bestämd uppfattning
om henne. Det är dessa erotiska
komplikationer som utgöra stommen i denna lilla
roman, som är friskt berättad och utan choser
ger uttryck för ung sensualism. Någon mer
utförlig bild av den lilla kamratkretsens
intellektuella liv får man däremot inte: de
litteraturdebatter som reproduceras ha intet
större intresse. Om en sådan figur som den
av sin demoniska inspiration sönderslitne
målarynglingen Jörgen får det väl också sägas,
att man inte riktigt tror på hans
avgrundsdjupa kval. En annan sak, som skorrar en
smula falskt, är den psalmsång som i denna
bok blandar sig med lovsångerna till en ung
Eros: den art av religiositet som den unga
studentskan Kaj Wessenius säger sig
omfatta — vad är den til syvende og sidst? Gud
kan man smuggla in lite varstans — men
678
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
