Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Dennis Wheatley, Graham Greene och till och
med Capek i hans mest lössläppta och
fantastiska ögonblick. Kolportage, politisk
äventyrsroman och korta blänk av bisarra, trött
uppfattade tragedier i en tidsenlig blandning.
Själva storyn berättas på ett hänsynslöst
artificiellt och fantasirikt sätt. Tusen och en
pusselbitar framberättas under en enda natt
i en livbåt av en handfull överlevande efter
en torpedering, och när morgonen gryr har så
pass mycken ruttenhet avslöjats både inom
den högre svenska finansen och bland de
politiska flyktingarna i Prag, att den
kunskapstörstande till fullo begriper varför och hur
den stackars obetydlige kontoristen Gottlob
mördades och placerades som ställföreträdande
lik i den store finansmannens kista.
Gottlobs öde är symboliskt; en stackars
troende och dagdrömmande Pinneberg som
krossas av den sak han tjänar och den ledare
han dyrkar. För övrigt är porträtten av de
härjade societetsmänniskorna givna med den
rätta nonchalansen och miljöskildringarna är
artistiska ungefär som snabbt nedkastade
kolteckningar av en stipendiemogen akademielev.
Författaren kan också återge de landsflyktiga
intellektuellas jargong övertygande, han vet
mycket om storpolitik, och i sin stil har han
på ett välberäknat sätt illuderat den
överintelligenta, cyniskt melankoliska slappheten
hos den som länge och grundligt stirrat in
bakom kulisserna, som intet mänskligt
skurkstreck längre kan förvåna och som nu håller
sig uppe genom en väl avvägd
alkoholkonsumtion och aforismtristess. Vid läsningen har
man ibland också känslan av att det både är
genren och tiden som parodierar sig själv.
Erik Lindegren
KELVIN LINDEMANN: Huset med det gröna
trädet. Översättning av Knut
Stubben-dorff. Tiden 1943. 12:50.
Kelvin Lindemanns stora prisroman från
1942, som nu utkommit i en lättflytande svensk
översättning, kan väl mäta sig med de bästa
amerikanska i genren. Den är färgrik som de,
den är utmärkt dokumenterad som de, och har
en livfull personteckning. När den kallas en
dansk "Rid i natt!", måste man däremot ställa
sig frågande. Det förefaller varken träffande
eller upplysande. Danskarna äro ju inte i all-
mänhet behäftade med något patos, och den
frihet det rör sig om i Kelvin Lindemanns bok
är friheten att få göra affärer oberoende av
skråtvång och merkantilistiska privilegier. Den
danske husmandens livegenskap berörs inte
med ett ord, helt naturligt eftersom problemet
faller utanför den konstnärliga ramen för en
roman om borgerliga köpenhamnskretsar med
huvudsakligen kommersiella intressen.
Dessa intressen äro speciellt inriktade på
möjligheterna att göra Danmark oberoende av
holländska monopol genom att utnyttja de
danska kolonierna i Afrika och Asien, och den
som företräder dessa idéer är den driftige,
energiske och inte så litet knepige
kryddkram-handlare Isert vid Gammeltorv, en av
romanens mest framträdande huvudpersoner. Han
företräder den typ av danskar, som ha gjort sitt
land till en seglande nation med fredliga flottor
på de sju haven. Redan nästa generation i
firman Isert förhåller sig något mera halvhjärtad
till kryddkramhandlarens projekt, även om den
fullföljer traditionen, och den tredje
generationen växlar in på ett helt nytt spår. Den
unge Waldemar Isert lämnar köpmansydket för
att bli läkare, och som skeppsläkare på en av
firmans båtar, som går med slavlast till
Västindien, konfronteras han med en verklighet,
som ännu på den tiden — slutet av
1700-talet — inte nämnvärt störde de civiliserade
folkens nerver. Själv har han gjort
bekantskap med en ny tids idéer, och det är
karakteristiskt att han på invändningen att de unga
tala om friheten, som om de hade uppfunnit
den, replikerar: "Det är ju det vi har gjort
också." Han beslutar sig för att sätta in sin
kraft på negerslaveriets avskaffande, och även
om det inte var Waldemar Isert som gjorde
det, så var Danmark det första land som tog
detta steg.
Kelvin Lindemann har velat skriva en
spännande och underhållande roman och det har
han gjort. Men han har också velat visa, hur
det danska folket under 1700-talet tog ett
stort steg mot en humanare livssyn.
Utvecklingen är ju inte säregen för Danmark, fastän
den på sina håll har vridits tillbaka sedan dess,
men danskarna ha kanske tydligare än de
flesta bevisat, att expansionsdriften inte
behöver stäckas av ett fredligt sinnelag. Därom
bland annat vittnar "Huset med det gröna
trädet". Thure Nyman
681
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
