Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Gösta Attorps: Martha och Maria. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTHA OCH MARIA
sjukdom, och hon kom tillbaka till Sverige
med sonen Georg, som hon hade fått först vid
trettiosex års ålder. Hon hade då inte varit
hemma sedan sitt giftermål.
«
Hon hade breda näsborrar och livlös hy.
När hon som liten var ute och gick med
systern och fadern, fick denne sällan motta
de komplimanger för den yngre dotterns
täckhet med vilka han regelbundet förfriskades,
då han kom ensam med henne. Man kunde
inte berömma den vackra systerns utseende,
då den fula stod bredvid. Då någon mötande
glömde sig och efter att ha klappat Maria på
kinden och sagt vilket änglalikt barn hon var
vände sig mot Martha och besvärat sökte efter
orden, skyndade sig fadern att ge den
outtalade tanken en annan riktning. "Hon brås
på sin namne från bibeln", brukade han säga
med en viss forcerad skämtsamhet. "Hon tycker
att det roligaste som finns är att hjälpa och
vara till tjänst." Det tyckte inte Martha, men
av faderns ton och den främmandes försök att
verka entusiastisk lärde hon sig två saker: att
människor logo hjärtligare mot ett vackert
barn än mot ett snällt, men att hon ändå
måste hålla sig till snällheten för att vinna
åtminstone något beaktande. Det gjorde hon
också, med en sorts hård energi som tycktes
stå i motsats till de snälla handlingarna. Med
ett egendomligt gammalt uttryck i ögonen såg
hon fadern och systern gå ut på de
promenader som allt oftare inföllo under den
timme -då hon skulle läsa sina läxor. Hon
förstod att fadern inte tyckte om henne; och det
gjorde han heller inte, eftersom han gentemot
henne besvärades av en smula dåligt samvete.
Man tycker inte om den man känner att man
lcunde ha behandlat bättre.
Hon växte upp och alla —- i hemmet, skolan
och bekantskapskretsen — tycktes ta för givet
att man kunde och nästan borde anlita henne
för alla slags ärenden och tjänster.
— Hon gör det så gärna, sade fadern.
Någon gång hörde hon sägas om sig i
flyktig ton att hon var så snäll. Hon lade märke
till att samma uttryck vanligen brukade fällas
om någon person vars löjliga eller smått
irriterande egenskaper de närvarande först hade
kommit överens om. Hon var, kunde den
uppmärksamme ha gissat, redan en iakttagare
och-sj älviakttagare. Men om revolten också pyrde
inom henne kom den inte till utbrott. Någon
gång kunde hon ge små svar av försåtlig
elakhet som i högsta grad sårade den som
förtroendefullt hade bett henne om något: detta
hade man verkligen inte väntat sig av henne.
Men det inträffade sällan. Fadern talade med
henne i en hurtig ton som om själva
frejdigheten i hans röst hjälpt till att lyfta brickorna
och sätta fart på strumpstickorna — roliga
redskap att arbeta med. Hon skötte hans hem,
och han var nöjd, om också ibland något
osäker. På kvällarna bar hon in tebrickan och
stannade en stund, medan han läste högt för
Maria ur Anna Hamilton Geetes "I
solnedgången". Han älskade denna milda
uppsalavärld från det tidigare 1800-talet, som hade
sitt centrum i Malla Silfverstolpes salong. Där
idkades sällskapsliv och dyrkades idealen,
vackra unga sångerskor sjöngo den senast
ton-satta dikten, och besjälade samtal fördes över
supébordets doftande smårätter. Carl Franzén
hade av ekonomiska orsaker måst avbryta sin
skolgång i sjätte nedre, men här var han
innanför portarna i sångens och den eviga
ungdomens stad, där han själv skulle ha haft
så många förutsättningar att slå an. En
främling skulle ha funnit honom rörande, där han
lycklig och vithårig satt och läste under
fot-lampshörnets porträtt av personligheter som
antingen gjort intryck på honom eller som han
framställt i en tablå — i mittraden hängde
Jesus, Richelieu och Selma Lagerlöf. Men hans
699
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
