Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
dölja sig inte bara bakom vetenskaplighet utan
även bakom människoförakt och profetröst.
För att få bröd och slippa stenar får man
när det gäller böcker söka sig till de djupa
diktarna och tänkarna och till vetenskapens
väsentliga sanningar. Brandell ger i stort sett
intryck av att kämpa för att slå sig fram
i denna riktning. Det är detta som gör hans
bok till något annat än en samling översikter
och förlänar hans kulturdebatt ett "personligt
andligt" drag. Knut Jaensson
Tyskland inifrån
GUNNAR TH:son PIHL: Tyskland går sista
ronden. Bonniers 1943.
9:—.
Gunnar Th:son Pihl, Sydsvenska
Dagbladets mångårige berlinkorrespondent, har i
sin tysklandsbok anknutit till den genre som
så flitigt och framgångsrikt odlats av hans
amerikanska kolleger, i främsta rummet
Flan-nery och Howard Smith. Vad Pihl åstadkommit
är sålunda ett förstklassigt reportage, som är
så aktuellt att skildringen i vissa punkter till
och med förts fram till innevarande höst,
alltså några månader efter den augustidag, då
författaren genom Gestapos försorg utvisades
från Tyskland. Pihls bok är närmast skriven
för amerikansk publik, men den förtjänar att
uppmärksammas även av hans landsmän. Den
är skriven med rivande fart och gott humör,
den är laddad med anekdoter och träffsäkra
ögonblicksbilder och borde i det avseendet ha
alla utsikter att hävda sig i den amerikanska
konkurrensen.
Någon ny bild av Tredje riket får läsaren
knappast i Pihls arbete, vad han har att säga
kompletterar egentligen endast vad man förut
visste om förhållandena i Tyskland i det
pågående slutskedet av den stora kampen. Men
det är vissa sidor i tyskt liv av i dag som här
framträder i skarpare relief. Dit hör den
allmänna korruptionen, krigströttheten och den
ökade vissheten om att Tyskland kommer att
förlora det andra världskriget likaväl som det
förlorade det första. Förtroendet för führern
lyser naturligtvis numera med sin frånvaro,
om man bortser från fanatikerna i
SS-uni-form. Pihl faller dock inte för frestelsen att
överdriva betydelsen av den växande inre
oppositionen och han är väl medveten om
vilka maktmedel, som Gestapo förfogar över
för att kontrollera och slå ned det spirande
missnöjet.
Pihl ägnar ett kapitel åt
livsmedelssituationen, som onekligen är av betydande intresse,
då det — under förutsättning att författarens
sifferuppgifter är riktiga — visar att läget är
vida mer ansträngt än vad man kunnat sluta
sig till av dagstelegrammen. Om
försörjningssvårigheterna verkligen är så stora som Pihl
gör gällande, är det möjligt att sammanbrottet
kommer tidigare än vad man haft anledning
att vänta av de militära nederlagen.
Livsmedelssituationen i Tyskland torde dock
alltjämt få anses vara bättre än i de flesta av de
med Tyskland förbundna staterna, exempelvis
Finland, för att nu inte tala om de ockuperade
länderna. Gestapo har väl för övrigt även här
möjlighet att tillse, att missnöjet inte tar sig
alltför utmanande uttryck.
Pihl diskuterar också Tysklands framtid.
I motsats till Arvid Fredborg tror Pihl inte
mycket på den monarkiska tankens renässans
och förmodligen gör han det på mycket goda
grunder. "Jag har inte haft förbindelse med
hovkretsarna i Potsdam", skriver han, "men
under min vistelse i Tyskland efter 1933 har
inte vid något tillfälle övertygande intryck
väckts, att monarkin skulle ha någon chans.
Ingen har talat om monarkins tänkbara
återkomst, inte arbetare, inte intellektuella, inte
välunderrättade politiska observatörer. När
utlandsjournalister, politiker och annat folk
debatterat utsikterna för Tyskland att rädda
sig ur krigets skruvstäd, ha hundra idéer
vädrats men ingen monarkistisk. Frågan har
förlorat sin inre spänst."
Det öde som förestår det besegrade
Tyskland ligger också väl fördolt. Med all
sannolikhet kommer dock ockupationen att bli
mycket långvarig och under ockupationstiden
får väl det tyska folket försöka finna sig
självt. Det finns säkerligen ingenting som
pekar mot en monarkisk restauration. Men
ingenting tyder heller på att majoriteten av
det tyska folket skulle ha blivit anhängare av
det kommunistiska systemet. Måhända ligger
Tysklands räddning till sist i ett slags
förbättrad Weimarrepublik, där demokratien inte
är sken utan verklighet. Bo Enander
772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
