Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - William Saroyan: En familj på tre personer. Novell. Till svenska av Sven Barthel - Kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLIAM SAROYAN
Stackars Casper, tänkte hon, så våldsam
och vilsen i själen, så vidunderligt ensam. Hon
älskade honom som man skulle kunna älska
en liten pojke, som har gått vilse i en stor
stad och står och gråter. Om hon hade givit
honom sin kropp, och om det liv som blev
till inom henne var hans, av hans förflutna,
av hans blod, så var det därför att hon var
kvinna.
Hennes tankekedja bröts. Hon flyttade sig
från fönstret till frukostbordet, hejdade sig
’där för att fingra på en grön skål, och sedan
tänkte hon för sig själv, liksom i hemlighet,
som om tanken inte, som hennes flesta tankar,
också vore James’ tanke: Jag är glad.
Hon tänkte på den gången i början av
november, när de alla tre hade suttit i
väntsalen på Southern Pacific-stationen vid
Towns-end Street. James skulle resa hem och hälsa
på sin far, som låg sjuk, i Chicago, och Casper,
som inte hade någon far, satt bredvid henne,
bekymrad och allvarligt bedrövad, som om
det var han som skulle resa, eller som om han
också vore son till den sjuke.
De sa inte mycket, medan de väntade på
tåget. Det var mycket svårt att säga något, för
hans skull, som låg sjuk många hundra mil
borta. I sista minuten hörde hon sin man tala:
— Det är säkert ingen fara, sa han. Det är
säkert ingenting, han är bara så ensam. Jag
har inte hälsat på honom på så länge, och han
är ensam.
Men han talade så egendomligt. Hon kände
att han bedrog sig själv, avsiktligt eller
omedvetet, att han visste att hans far var döende.
Hans smärta berörde henne så djupt, att hon
skälvde och bad om en cigarrett. Casper Fisk
var lika upprörd, hans händer darrade, när
han tog fram cigarretterna, han tappade
paketet och måste tända tre tändstickor, innan han
lyckades få eld åt henne.
De gjorde sällskap ut till tåget. James, som
gick främst, såg så ensam ut med sin lilla
väska. Hon omfamnade honom lidelsefullt, och
tåget gick med James på väg till sin far. Hon
vände sig om och såg att Casper grät, då
började hon också gråta. De grät tyst, torkade
Sig i ögonen med näsdukarna och snöt sig.
Här är mitt hem, tänkte hon. Det var här
hon hade givit sig åt den unge skalden, medan
James ännu satt på tåget, på väg till sin far,
till en människa som redan var död. Vad deras
gråt hade varit underlig: själv visste hon inte
riktigt varför hon hade gråtit, men hon visste
att det inte bara var över hennes mans sorg.
Det var också över Caspers sorg, hans
ensamhet och, det var hon säker på, hans kärlek till
henne, så hemlig och ändå så uppenbar, så
skygg och ändå så våldsam; och hon undrade,
varför han hade gråtit. Var det därför att han
älskade henne? Och James? Och därför att
han var så vilsen? Hade han gråtit, därför att
han åtrådde henne och inte förmådde uthärda
tanken på att såra sin vän?
Den kvällen, den kvällen då James reste,
satt Casper här i huset, nervös och spänd. Till
slut sa han:
— Jag älskar dej, Maud. Jag måste få säja
det åt dej.
Sedan, innan hon hann svara honom, hade
han rusat ut ur huset. Kvällen därpå kom han
igen, skygg och skamsen, och allt vad han sa
var gycklande, självförlöjligande.
Men så småningom försvann det gycklande
tonfallet, och plötsligt talade han allvarligt om
sig själv, sa henne hur våldsamt han behövde
henne, hur våldsamt han alltid hade behövt
henne. Han talade bittert om sig själv.
— Jag kommer alltid tio år för sent, sa
han. Jag vet det. Alla mina dikter kommer
tio år för sent. Allt vad jag gör, har någon
annan redan gjort. Första gången jag såg dej,
betydde du redan något för en annan. Jag
visste att det var dej jag alltid hade sökt, men
jag kom för sent igen. Den natten kunde jag
802
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
