Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Livet en dröm
Peteh Nisser: Böj knä i soluppgången.
Bonniers 1943. 12: 50.
Peter Nissers senaste roman rör sig i ännu
högre grad än hans föregående i gränstrakterna
mellan liv oeh död, dröm och verklighet,
upplösning och extas, och den gör något av samma
intryck som en oändligt utdragen elegi. Hans
språk är hetsigt lyriskt och utpräglat musikaliskt
men mycket ojämnt till sin suggestionsverkan,
den intensiva stämningen av själsligt sönderfall,
dröm och overklighet bryts ofta av osmälta
litterära påverkningar, skorrar av lösliga infall
och av i detta höga sammanhang upprörande
banaliteter. Det förefaller nästan som om det
föresvävat den unge författaren, att det inte
bara är möjligt att gå i skola hos så olika
diktartyper som Faulkner, Thomas Mann och
Rimbaud, utan att man också skulle kunna göra
en syntes av deras konstnärliga verkningsmedel,
en i och för sig sympatiskt himlastormande
tanke, som han dock i så fall långtifrån har
förverkligat. Om hans roman alltså åtminstone till
en viss grad har en nedslående prägel av
machverk är den också ett starkt och äkta uttryck
för ett obändigt och febrigt temperament; den
underliggande grundstämningen är verkligen så
enhetligt och melankoliskt översvallande, att den
förslöar udden av även ganska tungt vägande
anmärkningar. Man kan läsa denna bok "i
glidflykt" som ett symfonipartitur och ryckas med
av dess outtröttligt anstormande klanger,
samtidigt som man konstaterar den fullkomliga
bristen på motiverad linje och målmedveten
fasthet i temaföringen och hela tiden förvånas
över intrycket av något samtidigt konstlöst och
artificiellt. Efteråt frågar man sig kanske om
inte en del av intensiteten var ett halvmedvetet
försök att skyla över det torftiga och även
banala i motivutvecklingen. Men är det inte
å andra sidan just detta mycket
allmänmänskliga drag, som starkast bidrar till att skapa det
ganska gripande helhetsintrycket?
Den skugglika handlingen i romanen rör sig
emellertid om ett triangeldrama med
mysticis-tiska och rentav ockulta övertoner. De tre
huvudpersonerna är i enlighet med det
inledande Shakespearecitatet av det stoff som
författarens drömmar göras av: den efter en
stört-ning höftskadade flygaren Paul, den fördrömt
PETER NISSER
godhjärtade och oskuldsfullt lättfärdiga Elisa
samt Prästen, en mystiskt anlagd enstöring i ett
stort ensamt hus på en höjd vid havet. Paul,
som av sjukhusläkaren fått veta att han också
ådragit sig en hjärnskada, som med tiden
troligen ska göra honom till idiot, till "en
bräkande get", hakar sig under växlande attacker
av självförakt och självuppoffrande heroism fast
vid Elisa, som dock så småningom överger
honom, sedan hon och Prästen på ett drömlikt
sätt sammanförts på en kyrkogård och funnit
att de är förutbestämda för varandra. Pauls
sarkasmer hetsar Prästen så att han slutligen
mördar honom med en skära eller rättare sagt
en fruktbarhetssymbol, och efter en förvirrad
flykt (som för övrigt rymmer bokens finast
skrivna partier) anger han sig för polisen,
skriver ner sin bekännelse och hänger sig i cellen.
"Böj knä i soluppgången" är en typisk
Sturm-und-Drang-produkt och på ett juvenilt
sätt ända in i märgen romantisk. Dess
skräckromantik påminner inte så mycket om Faulkner
som om vissa stämningsfantasier från
förromantikens barndom, medan det sömngångaraktigt
träffsäkra men ändå vilsegångna i Prästens och
Elisas kärleksförhållande och deras irrningar i
dödens och livets gränsmarker erinrar om exem-
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
