Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Livstro
Greta von Schoultz: Kalla honom Victor!
Bonniers 1943. 6: 50.
Temat i Greta von Schoultz’ nya bok är:
Man måste våga. Män måste våga sina liv for
de ting som heta frihet och människovärde.
Kvinnor måste göra sin insats på annat sätt.
De skola sätta barn till världen och forma och
uppfostra dem så att dessa barns värld en
gång skall kunna bli bättre än deras
föräldrars.
Greta von Schoultz har inte mycket
förtroende för männens metoder. Om friheten
endast kan räddas genom våld och
upprätthållas genom våld kan mänskligheten aldrig
komma ut ur hatets kretsgång. Männen spela
också en relativt liten roll i hennes bok. Den
unga Katarina Landelius bryter utan egentlig
saknad men med en stark känsla av ensamhet
upp ur sitt trasiga äktenskap. Som vikarierande
gymnastiklärarinna kommer hon genom en
slump i kontakt med en liten flyktingkoloni
och möter en som är lika ensam som hon
själv, en landsflyktig tysk-judisk författare.
Hon blir hans älskarinna och då han till slut
med flyg begivit sig av till England för vidare
befordran till en front någonstädes i världen
står hon kvar med vissheten att hon inom en
nära framtid skall föda hans barn. Hon är
ensam men ändå inte ensam. Barnet har givit
henne den trygghet och det rotfäste som
varken mannen, älskaren eller yrket förmått ge.
Barnet har blivit räddningen för Katarina
personligen och hon menar att barnen också
skola bli räddningen för mänskligheten i dess
helhet.
Greta von Schoultz’ bok har sitt värde
såsom ett diskussionsinlägg, ett inlägg av en
ivrig, optimistisk, litet omogen röst. Som
roman är den däremot kanske något spenslig.
Kärlekshistorien är blek och föga trovärdig,
skolatmosfären är visserligen väl fångad, men
både bilderna från skolan och från
flyktingkolonien äro ganska skissartade. Kraftigast
uttryck har Greta von Schoultz funnit för den
unga vikariens känsla av att vara ett kolli
som slängs omkring hur som helst utan
möjlighet att få slå rot och för hennes längtan att
bli "en länk i en lång kedja av kvinnor som
givit liv".
Greta von Schoultz är ännu endast ett löfte
men ett vackert löfte. Hennes stil är mjuk och
levande men skämmes här och där av
för-slitna liknelser och uttryck. Och en sak skulle
man vilja fråga henne om. Var i Sagans
förlovade land ligger det hotell där en
vikarierande gymnastiklärarinna har råd att ta ett
rum för två hela terminer i sträck?
Elisabeth Tykesson
Lappmarksromantik
Sven Rosendahl: "Ulvaskallen". Skildring från
gränsfjällen före kriget. Gebers
1943. 7: 50.
Den romantiserade naturskildringen har
med årens lopp blivit en ganska trist och
ointressant genre. Många falska konstruktioner
och mycken irriterande lyrism har den på sitt
skuldkonto. Det vill till ett beprövat
författarnamn på omslaget för att man skall gitta
skära upp tvåhundrafemtio sidor stämningar
och allbekanta fakta. Sven Rosendahl kan dock
kräva denna uppmärksamhet.
Från den något obestämda västsvenska
skogsmiljö som ban hittills övervägande
avverkat har han gjort en litterär utflykt till
Norrlands riskabla motiwärld. Ulvaskallen
är ett skarptandat gränsfjäll i Västerbottens
lappmark, och det är årsvarvet i denna
mäktiga, vid tiden för krigsutbrottet ännu ganska
orörda vildmark som Rosendahl vill ge —
års-varvet på kalfjället och i den skogiga
myr-dalen nedanför med varg och ren, björn och
lo, berguv och duvhök, fjällvråk och ripa som
huvudaktörer. De lever också här sitt från till
exempel Stig Wessléns böcker välbekanta liv
och presenteras rätt suggestivt i expressiva
årstidstavlor som var för sig kan vara små
konstverk. Jämsides med djurlivet har
Rosendahl också sökt teckna nybyggarnas frostbitna
tillvaro nere i dalbyn. Men resultatet är här
mera schablonmässigt. Det är betecknande, att
bara en enda människa blivit något så när
levande: den föga framgångsrike men
outtröttlige vargjägaren Ryttare, som dock knappast
mer än förkroppsligar rovdjursj aktens
tvivelaktiga idé.
Det blåser stark fjällvind genom sidorna,
man blir fullproppad med dramatiska notiser
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
