Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Gengångare
Evelyn Waugh: Hissa fler flaggor.
Översättning av Nils Holmberg. Sohlmans
1943. 7:50.
I ett förord till sin bok "Hissa fler flaggor"
säger Evelyn Waugh bland annat: "Dessa figurer
är inte ens i tankarna våra samtida längre; de
var glömda redan före kriget, men de fortsatte
att ostört vegetera i sina hål och skrymslen och
har nu liksom alla andra störts i sina vanor av
den brutala samtidshistorien." Det är så sant
som det är sagt.
Michael Arlen hade många av dem på
entreprenad under ett tiotal år, Richard Aldington
presenterade några av dem i "Överstens dotter",
V. Sackville-West gick igenom detta
människogalleri vederhäftigt och ordentligt, och en och
annan hittade man hos Aldous Huxley i hans
tidigare period.
Evelyn Waugh skriver ungefär lika bra som
sina föregångare. Vi finner samma nihilism,
jonglerande med paradoxer, cynismer, trötta
gester, kvickheter och elakheter. Men han
berättar snabbare än den nämnda kvartetten, ty man
får väl anta att filmen har lärt honom en del.
Det är lika nära botten i hans psyke som hos
dem. Hans hjälte, vars bedrifter han är tydligt
imponerad av ehuru han ger sig sken av att
fördöma dem, är ett slags Beau Maturin, dock
mindre elegant, både i yttre och inre
bemärkelse, och mindre romanesk. Man förstår
kanske vad Basil Seal är för en kurre om man
säger att han liknar Beau Maturin pius en
kattgreve och en flygbaron: en av vissa element
högt uppskattad brackig engelsk galenpanna.
Händelserna i boken inskränker sig till Basil
Seals mer eller mindre lustiga upptåg (några
av dem verkligt lustiga), som radas upp i
snabbt skiftande situationsbilder. Den kritik
som riktas mot engelsk företagsamhet och
organisationsförmåga är välgörande i sin fräcka
uppriktighet och mångfasetterade ironi. En
svensk kan roa sig med att läsa Strindbergs
anfall på svensk byråkrati. I jämförelse med
Evelyn Waughs attacker ter sig Strindbergs
anfall välvilliga och menlösa. Man kan också
roa sig med det tankeexperimentet att någon
på centraleuropeiskt håll skulle ha försökt
komma med liknande kritik av förhållandena
där!
Den förträffliga Angela Lyne, Basil Seals
älskarinna, den brustna och viskypimplande,
som går klädd i mörka glasögon för att dölja
sina förgråtna ögon, blir sent omsider gift med
Basil Seal, men det är mindre intressant; hon
är nämligen en liten aning för bra.
Åt människor som söker en stunds
avspänning eller brukar gå på bio kan boken
rekommenderas; den bör räknas till de underhållande
förströelseromanerna. John Karlzén
En bok om Hjalmar Gullberg
Lennart Göthberg: Hjalmar Gullberg och
hans värld. Bonniers 1943.
4:75.
En av Hjalmar Gullbergs vackraste dikter
börjar med en rad frågor: Vem är det som
spelar? Vem formar dessa gryningsmelodier av
översvinnlig art som förnuftet inte kan fånga?
Vem kan ge lösenorden till flöjtvisans dolda
text?
Vilken dikt man än läser av denne benådade
diktare grips man av samma ovisshet, stannar
man i samma förundrade lyssnande, letar man
efter ett lösenord. Men mannen bakom orden
blottar sig sällan. Han spelar upp en nattlig
melodi, men innan man hunnit bli riktigt vaken
och rusat ut har spelmannen redan försvunnit.
Ingen diktare tar farväl så ofta som han. Allt
vad hans öga faller på ser han i
avskedstagandets vemodsljus. För honom är varje sommar
en sommar av nåd. Han räcker gärna fram sin
hand — den vänliga handtryckningen är för
honom en av livets bästa gåvor, men den ges
alltid till avsked.
Det är inte underligt att lyssnaren blir rådvill
när musikanten aldrig vill stanna kvar över en
presentation. Söker man på indirekt väg komma
honom in på livet går det ofta lika illa. Han har
sin glädje i att leda jägarskaran på villospår.
När man tycker att han borde trivas och stanna
kvar grips han plötsligt av en oförklarlig
resesjuka. När man trott sig fixera hans jordiska
intressen ger han plötsligt avkall på dem helt
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
