Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Maj. N:r 5
- Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÅN BOKHYLLAN
Aldous Huxley: Kontrapunkt (Point counter
Point).
En omläsning av "Kontrapunkt" efter
tolv—femton år (Huxleys roman utkom 1928 och
översattes 1932) gör inte läsaren alltför
besviken. Den hårdaste kritiken, satiren på satiren
och hånet mot hånet, infann sig omedelbart.
Huxley kom genom det försenade genombrottet
för Lawrence att presenteras i par med denne.
Den veritabla krematoriehetta som utstrålade
från civilisationskritiken i Lawrences romaner
brände bort en massa av den ytliga
konversationsfilosofi som Huxley anhopat i sina
romankapitel, så att bara skelettet av en ganska
förtvivlad ironiker återstod. Intelligent folk tyckte
om och läste "Kontrapunkt", men det rådde
kring 1930 en tyst överenskommelse att det var
intelligentare, mognare och mera
framtidsförbundet att hylla arbetarsonen från
Nottinghamshire, gärna med några stickord om den
ofruktbara narcissismen i Huxleys problemställningar.
Men just genom att man så omsorgsfullt gned
in den från början med reservationer och
motkritik, har romanen faktiskt hållit sig ganska
bra. Man kan dessutom läsa om "Kontrapunkt"
med extra behållning genom att använda 30-talet
med dess våldsamt hoppressade historia som
brytande lins. I det perspektivet börjar Aldous
Huxley te sig som en kvick och respektlös
syndaflodsguide, som för en märkvärdigt
oberörd men road publik gick och pekade ut var
i den västerländska kulturen och det
kapitalistiska samhället man kunde vänta att
fördämningarna skulle brista. Det som för svenska
läsare kring 1930, Stockholmsutställningens
klang- och jubelår, kunde verka negativistisk
svartmålning fick för fina öron redan
översättningsåret 1932 rang av ovädersvarning och
kraschsymtom.
Men hur man än lägger resonemanget, så kan
det inte förnekas att "Kontrapunkt" både var
och är en intresseväckande bok, en bok som
om den inte bildade epok i varje fall var epok,
sög till sig och gestaltade epok både i fråga om
stil och innehåll. Innehåll för att detta halva
tusental sidor rymmer det ingalunda
oförutsedda men ändå mycket dramatiska mötet
mellan den humanistiska vishetsrepertoarens alla
guldsirade tänkespråk och den nyaste
naturvetenskapens kalla siffror och fakta. Och stil!
Huxleys operationsprosa ter sig redan som ett
maner, men han var den första populäre
författare, som man inte tänkte sig spetsa sina
pennor utan snarare koka sina instrument,
innan han gav sig i kast med uppgiften att
åstadkomma ett "kontrapunktiskt" tvärsnitt
genom — ja, genom vad? Det moderna
samhället, höll jag på att skriva. I själva verket
rör det sig i Huxleys idéroman om vissa mycket
begränsade sociala skikt i världssamhället
London, utgörande de rika och bildades
international och därför mönster och förebild för
liknande parasitära företeelser världen över. En
vrång- och smickerspegel som ingen bildad
överklassare kunnat se sig i utan att råka in
i en våldsam dragkamp mellan känslor av olust
och lust, en kontrapunktisk effekt som säkert
också den var beräknad av författaren.
Om ett samhälle behärskas av väldiga, kanske
dödsbringande motsättningar, om detsamma
gäller konst och litteratur, fysik och psykologi,
om man i visst hänseende är för intelligent och
i visst annat hänseende blindare än de
halvseende och därför inte kan ta parti utan tvärtom
i partitagandet ser den akt varigenom förståndet
upphäver sig själv, ja, vad ska då en fattig
flicka göra, om inte upphöja motsättningen till
lag och avnjuta den under smärtsam självkritik
som det bästa möjliga nöje i den sämsta
möjliga av världar? Det är över denna
livsstämning som Aldous Huxley efter kontrapunktikens
lagar rest sina mästerverk av intellektuell
arkitektur. Här en fuga av Bach, spelad för ett
sällskap av rika lättingar, där en lunga som rosslar
över en borrmaskin. Här ett får med tarmar
i sin mage, där en fiol med fjälstren snodda till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0438.html
