Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Henry Olsson: Det klassiska Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET KLASSISKA VÄRMLAND
stolen i Karlstad. Endast ljusa färger passade
situationen. Han är hela tiden medveten om det
rent estetiskt-måleriska i sitt betraktelsesätt, och
han ironiserar senare själv över att man såg det
franska revolutionsdramat på samma
skådespelsvis — också det tedde sig som eldkvastarna ur
smedj eskorstenen.
Man kan tillägga att själva "Gösta Berlings
saga" ger glimtar av ett gamla tidens Värmland
som mer erinrar om Frödings dikt. Till olusten
på den elake Sintrams gård bidrar "jämmerrop
av fattiga bönder, förbannelser av utpinade
tor-pare". I slutkapitlen framställs kavaljererna som
det onyttiga njutande överskiktet, som det
förbittrade folket önskar slå ned. Till Ekeby
vältrar det fram en upprorisk skara, och i denna
"finnas de, som i glödande förbittring hade
velat kasta ned dem på marken och trampa dem
under sina järnskodda klackar, såsom folket på
Sunds bruk gjorde med förvaltare och
inspektor för femtio år sedan". Det är Värmlands
ancien régime som skall falla — "Gösta
Berlings saga" är ju delvis inspirerad av Carlyles
verk om franska revolutionen — och det kan
tilläggas att något av den andan finns också
i Frödings dikt om Atlantis.
Det är alltså inte fråga om att inte de mörka
sidorna av järnbrukstidens Värmland har
existerat, frågan är endast hur mycket fog det kan
finnas för den mörka bilden. Och på den frågan
kan man låta dokumenten svara. Frödings dikt,
som naturligtvis kan kallas en social
tendensdikt, stöder sig nämligen enligt hans egen
utsago på Gustaf Schröders "En bruksbokhållares
minnen". Där har man att söka svaret.
Schröder, som i sin bruksskildring är en
alltigenom trovärdig författare och alls inte någon
social agitator, ger en delvis mycket mörk bild
av det värmländska brukslivet. Hur folket med
sin knappa inkomst kunde dra sig fram de år
potatisskörden slog fel var honom ännu efter
femtio års förlopp en gåta, säger han bl. a.
Det återstod för de hungrande smederna nästan
ingenting annat än att driva smyghandel med
järn. Men om denna trafik upptäcktes blev det
strängt straff.
"Smeden eller säljaren undgick aldrig en
hård bastonad, och drev självkänslan eller de
grymma slagen honom att försvara sig, var
hans bestraffning barbarisk, ty då inknappades
på hans månadsuttag så att även hans hustru
och vanligen många barn med svält fingo
bidraga att försona faderns brott. — — —
Stångjärnssmedens hårda arbete gjorde honom
redan vid fyrtio år krokryggig. Genom den
ställning han intog under utsmidandet av
järnstängerna blevo hans ben inåtböjda–-
Vid femtio års ålder var han döv och icke så
sällan lemlytt."
Spiksmeden hade tretton och en halv timmars
faktisk arbetstid. Hann han inte med sitt
fastställda kvantum kom käppen till användning,
men hann han med mer fick han sin
betalning och dessutom s. k. smidesbrännvin.
Brännvinssupande var bruksarbetarnas huvudsakliga
förströelse. Trots allt kände sig dessa hårt
arbetande och knapphändigt födda och beklädda
arbetare inte olyckliga, och på det hela taget
hade de det ofantligt mycket bättre än brukens
jordbruksarbetare. Detta tyckte de också själva
och kände sig i jämförelse med dem stå ett
trappsteg högre. Jordbruksarbetarna hade det
hårdast och blev genom skuldsättning på bruken
helt enkelt en sorts livegna.
Schröder målar alltså en mörk bild med
många upprörande detaljer, men han är ingen
svartmålare och han gör bestämda distinktioner.
Det sätt varpå bruksarbetarna och tjänstefolket
behandlades var mycket olika på de olika
bruken, påpekar han. På de bruk där
bruksägaren och hans familj själva bodde hade folket
det mycket bättre än på de bruk som sköttes av
förvaltare; på de s. k. bolagsbruken hade de
det sämst. Framför allt är Schröder en stor
anhängare av den nya tiden och dess
välsignelser. Från de tämligen färska bergsskolorna
utsläpptes en skara unga män med bildning och
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
