Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Tore Zetterholm: Kätterska korsfarare. Richard Hillary och Arthur Koestler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÖRE ZETTERHOLM
liv. Men de är också en fortlöpande kommentar
till den europeiska, radikala intelligentsians
prövningstid, som varat ett drygt decennium:
över det spanska inbördeskrigets korsfästelse,
den tysk-ryska paktens förnekelse och det
franska sammanbrottets totala hopplöshet.
Till skillnad mot Hillary tillhörde Koestler
den del av den unga bourgeoisien, som försvor
sig åt en politisk religion. Vid tjugusex års
ålder blev han nämligen partiansluten
kommunist. Efter hitlerregimens seger fick han lov
att fly ur Tyskland, där han uppehöll sig som
journalist.
Våren 1937 fick han tillfälle att uppträda som
trosvittne på en annan skådeplats. Härom har
han berättat i boken "Dialog med döden", som
utgör andra delen av "Spanskt testamente".
Episoden visar halten av hans övertygelse,
varför jag rekapitulerar den i korthet.
Under spanska inbördeskriget var Koestler
korrespondent för News Chronicle. Den första
månaden, augusti 1936, var han på francosidan,
men under ett besök i insurgenthögkvarteret
i Sevilla träffade han en tysk journalist, som
kände till hans röda förflutna och angav honom.
Koestler hann över gränsen till Gibraltar en
timme efter det arresteringsordern utfärdats.
Sitt vittnesmål om vad han sett och upplevt
avgav han i News Chronicle och i Frankrike i
bokform under titeln "L’Espagne Ensanglantée"
(delar härav ingår i första delen av "Spanskt
testamente"). Här redogjorde han bland annat
för de tyska och italienska flygarnas insats samt
publicerade fotografier av offren för terrorn.
Efter detta släpptes inga fler korrespondenter
för liberala tidningar in på av rebellerna besatt
område.
Koestler fortsatte som korrespondent på
regeringssidan. I februari 1937 befann han sig
i Malaga, när staden intogs av insurgenterna.
Koestler, som dröjt sig kvar, sökte skydd hos
den engelske konsuln men arresterades i dennes
villa av en viss kapten Bolin, Francos f. d. press-
chef i Sevilla, som svurit "att skjuta Koestler
som en galen hund om han fick tag i honom".
Skjutningen blev emellertid ajournerad.
Koestler sattes i fängelse och dödsdom avkunnades
i olaga ordning. Medan han satt fängslad och
väntade på dess verkställande, inträffade
följande intermezzo.
Den 17 februari infann sig en kvinnlig
journalist för hearstpressen och lovade honom att
domen skulle ändras till livstids fängelse med
hopp om snar benådning mot att han avgav ett
skriftligt utlåtande, vari ham prisade general
Franco för dennes sant humanitära inställning.
Koestler frestades svårligen, som man väl kan
begripa, men han motstod frestelsen och avgav
i stället vad man skulle kunna kalla en
socialistisk trosbekännelse. Han säger själv om
episoden :
"Detta var något liknande en biblisk
frestelse, trots att Satan uppenbarade sig i en ung
kvinnlig journalists leende skepnad."
Det är inte att förvånas över att han tillgriper
de bibliska symbolerna. De återkommer ofta
i boken, och de tyder på att vi rör oss i
religionens gränstrakter.
Efter fyra månader frigavs Koestler tack vare
engelskt ingripande och utväxlades mot en fånge
på regeringssidan.
Men hans tro skulle ställas på värre prov än
fängelse och död och yttre martyrium. Samtidigt
med inbördeskriget i Spanien, där vänstern
korsfästes, pågick de ryska rensningsaktionerna, som
kulminerade i de s. k. moskvarättegångarna.
Koestler bevistade själv processerna och kände
flera av de anklagade personligen.
I sin roman "Natt klockan 12 på dagen"
avger han sitt vittnesbörd härom. Denna bok
kan läsas på många sätt: som en fascinerande
thriller, som en på egna upplevelser gjord studie
över en cellfånges psykologi, som ett försök att
lösa moskvarättegångarnas gåta. Men bokens
främsta värde, vilket föga beaktats av kritiken,
600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
