Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
En vis diktare
Gustav Hedenvind-Eriksson : Med rallarkärra
mot dikten. KF:s bokförlag 1944.
3:75.
Att läsa Hedenvind-Eriksson är att komma
i förbindelse med en sundhet som är exklusiv.
Hans böcker är ett slags bad i ett vatten som
man inte längre trodde fanns kvar. Men de ger
också inte så sällan intrycket av en så
ålderdomlig ro, en så försonlig
människouppfattning, en så okryddad människoframställning,
kort sagt, av en så gammaldags, folklig harmoni
att man ibland kan bli otålig. Inte mot
författaren men mot skildringen. För det
egendomliga med Hedenvind, hos vilken ett av de mest
påfallande dragen är frånvaron av
egocentricitet, är — som så ofta framhållits — att det som
intresserar ojämförligt mest i hans romaner och
berättelser det är — han själv.
Hedenvinds ovilj a mot att tala om sig själv
är säkert ett bondskt drag som hans hårda
uppfostran bland de föga exhibitionistiskt
anlagda rallarna ytterligare har skärpt. "Att sätta
sig ned och skriva om sig själv, liksom var jag
en så viktig person att detta skulle intressera
någon föreföll dumt", säger Hedenvind kort.
Detta manliga och utpräglat vuxna drag i hans
väsen ingår som en väsentlig del i hans
mänskliga storhet och charm, men det berikar inte
hans psykologiska syn. Eller riktigare: det är
i kraft av det draget som han skär bort hela
undervegetationen av psykologiska detalj
iakttagelser. Man lever hos Hedenvind i en
homerisk värld.
Men eftersom man hos Hedenvind söker en
livssyn, en filosofi, ett grubbel och en vis
människa långt mera än några stora diktade
gestalter, några psykologiskt inträngande porträtt, så
blir hans i våras utgivna självbiografi, "Med
rallarkärra mot dikten", en av hans mest givande
böcker. Den är lika litet självupptagen som hans
GUSTAV HEDENVIND-ERIKSSON
tidigare, men den handlar i alla fall mer om
honom själv.
På sin säregna prosa, som inte är arkaiserande
utan arkaisk, berättar han en episod här och en
annan där ur sitt eklutsliv. Man har beställt en
självbiografi, av egen drift skulle han
förmodligen inte ha skrivit någon. Och han berättar till
hälften som den belevade värden i en gammal
bondgård som gästerna har bett att förtälja ett
och annat från framfarna dar, till hälften
naturligtvis som den folklige diktare han är. Han
skildrar Gustav Hedenvind-Erikssons
barndoms-och uppväxtår precis som han skulle ha skildrat
barndoms- och uppväxtåren hos någon av
figurerna i sina romaner: man får komiska, pitto-
5 BLM 1944 vii
625
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
