Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Paris dokumenteras på ett övertygande sätt
i den stora, breda, "historiska" roman om
världsstadens underkuvande, som han har gett
ut och som nu skickligt har överförts till svenska
av Wladimir Semitiov.
Så högt som till "Krig och fred" når
Ehren-burg inte opp. Hans verk har flera
beröringspunkter med Krasnovs "Från dubbelörnen till
röda fanan". Liksom den nämnde
tsaristförfat-taren tecknar Ehrenburg med säker hand ett
tragiskt politiskt förlopp genom att skildra ett
myller av mer eller mindre medagerande
personligheter. Det är Frankrikes öden från 1936
till 1940, d. v. s. de fascistiska ligornas
agitation, folkfrontens bildande och
München-poli-tiken, som är Ehrenburgs ämne. Hans
uppfattning är, att fascisterna och München-männen
förrådde Frankrike till tyskarna av fruktan för
den sociala revolutionen, och att endast
kommunisterna förblev lojala mot landet. Han
hoppar alldeles över det faktum, att de franska
kommunisternas nitälskan för sitt lands försvar
mot Hitler-Tyskland högst väsentligt dämpades,
när Stalin i augusti 1939 slöt sin pakt med
Führern. I själva verket intog de franska
kommunisterna därefter en ointresserad attityd till
det "imperialistiska" kriget, ända tills freden
mellan Ryssland och Tyskland i juni 1941 bröts
av Hitler.
Men Ehrenburg är inte historieskrivare utan
romanförfattare, och han är faktiskt en mycket
god sådan. Man glömmer bort, att nästan alla
sympatiska personer i boken är kommunister
och samtliga osympatiska fascister, liberaler
eller socialdemokrater, och man uppfattar till
sist handlingen som en kamp mellan
fosterlandskärlekens ljusa makter och den fega
eftergivenhetens ömkliga kohorter. Författaren
stimulerar själv detta sätt att uppfatta hans bok
genom att göra miljonären och
vapenfabrikanten Desser till en av de mest sympatiska
personligheterna. I det borgerliga lägrets
nazisympati-serande, defaitistiska träsk är han den ende,
som kräver, att Paris skall försvaras, och när
det går som det går, tar han sitt liv. Dessers
självmord skall symbolisera den på en gång
liberala och sant patriotiska franska
borgerlighetens undergång, i ett ögonblick då
opportunisterna förenar sig med fascisterna för att
med dessa jubla över sin med tyskarnas hjälp
vunna seger över den franska arbetarklassen.
Den liberala politikern Tessa inkarnerar hela
boken igenom denna av Ehrenburg speciellt
hatade hållningslöshet: hans övergång från
folkfronten till den kring Pétain utkristalliserade
"nationella" fronten framställs som typisk för
de hållningslösa mellanskikten, och Tessas
förtvivlade ansträngningar att inför varje ny
votering få ihop den behövliga majoriteten blir en
karikatyr av fransk parlamentarism överhuvud
taget. Men denna karikatyr lever med sitt eget
liv. Tessa är en högst verklig och levande
människa, som man har sett på betydligt närmare
håll: hans motivering för underkastelsen under
Hitler lyder förunderligt välbekant. Även den
dystert blickande fascistledaren Breteuil skulle
jag vilja beteckna som en fullträff. Herrarna
och damerna på den yttersta vänsterkanten är
mindre nyanserade, vilket gör att man har lite
svårt att hålla dem isär.
Ehrenburgs skildringskonst förtjänar en
särskild eloge. Han analyserar aldrig sina
personers själsliv utan låter dem karakterisera sig
själva genom dialoger och handlingar. Och
dessa dialoger är i allmänhet alldeles ypperligt
utformade. De nazistanstuckna salongernas syn
på dagens frågor har träffats på kornet, Tessas
diskussioner med Desser rörande motståndets
möjlighet och lämplighet är ett litet
mästerstycke, och detsamma gäller om de återgivna
officerssamtalen.
Det är alltså en verkligt fängslande bok Ilja
Ehrenburg har åstadkommit. Instruktiv är den
också, om man läser den med förstånd.
Åke Thulstrup
Ryska hungerår
E. M. Almedingen: Det kommer en
morgondag. Översättning av Ingeborg Essén.
Bonniers 1944. 9: 50.
E. M. Almedingen: Frossia. Översättning
av-Siri Thorngren Olin. Gebers 1944.
15:—.
Edith Martha Almedingen är en i Ryssland
född författarinna som upplevt revolutionstiden
där men 1923 emigrerade till England och
numera gjort sig ett namn som engelskspråkig
skribent. Slumpen har gjort att svensk
bokmarknad denna höst tillförts två av hennes verk:
en självbiografisk skildring av hungeråren i
Petrograd under och efter bolsjevikrevolutionen
816
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
