Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Lundkvist och Sandgren
Artur Lundkvist: Dikter mellan djur och gud.
Bonniers 1944. 6: 50.
Gustav Sandgren: Partisan. Bonniers 1944.
5:50.
Artur Lundkvists lyrik är egenartad, olik
allt annat som skrivs i vårt land just nu. Jag
skulle behöva nya ord för att skildra den, ny
ritade kartor för att orientera mig, fem helt för
vandlade sinnen för att rätt uppfatta den. Man
läser inte hans vers. Man stiger in i hans diktade
värld. Man hör fåglarna sjunga, ser husen störta
samman, kvinnorna kasta sina barn i floden.
Man hör ämbaren gnissla på vägen ned i
livsdjupa brunnar. Man stöter oförmodat på en
massgrav med stelnade lik. I det daggiga gräset
syns avtrycket av kvinnohöfter. Plötsligt glöder
hela landskapet som hade en brand gått över
det. Ekarna svänger sotiga armar mot
solnedgången. Gamarna rycker och sliter i skrevornas
kadaver. Man vandrar genom allt detta, ser, hör,
smakar, känner, men hjärnapparaten vägrar att
fungera. Vad är meningen, frågar man sig. Vart
vill diktaren föra sin läsare? Är det dagens
brinnande Europa han visar oss? Delvis. Men det
svaret räcker inte. Kanske vill han genom
mångfalden av liknelser, genom ett enormt uppbåd av
grälla färger, underliga former och bisarra ljud
söva och döva läsarens sinnen, omtöckna honom
och göra honom mottaglig för någon
orakelmässig gudoms hemlighetsfulla budskap. Man
blir verkligen omtöcknad och bedövad, men
budskapet når inte fram, man vet alltjämt inte vilka
diktarens avsikter är.
Man skymtar människor ibland i hans urskog.
Där finns en kvinna som har sina fötter
sammanväxta med jorden. Hon är en pånyttföderska,
en moder, men också en huldra utan hjärta och
själ. Där finns en liten gosse som storögd sei
sig kring i ett landskap som liknar Skåne. Där
finns en man som är instängd i sina drömmar,
ARTUR LUNDKVIST
som byggt en mur omkring sig och som sörjer
utan att han vet varför. Men dessa gestalter
framträder märkvärdigt diffusa. Man får syn på
dem ett kort ögonblick. I nästa sekund har de
smultit samman med en trädstam, sjunkit ned
i någon tjärn, upplösts i molnen. Man saknar
människan i Lundkvists dikt. Hans nya
diktsamling heter "Dikter mellan djur och gud". Mellan
djuret och guden finns människan, men man
upptäcker henne i själva verket sällan i den
lundkvistska världen. Delar av människan får
man däremot i rikt överflöd. Höfter, fingrar,
ben ser man vart man vänder sig, men sällan
885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
