Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Eyvind Johnson: André Baillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRÉ BAILLON
episod, men tillsammans blir det en liten fin
berättelse om en ensamt liggande nordbelgisk by.
Om den följande boken skrev Baillon vid ett
tillfälle själv:
"Man vet alltför väl: det är livet självt som
med sparkar av träskor slår in ’Histoire d’une
Marié’ i skallen på en. Att tiga är inte
mänskligt. Man vill berätta denna historia så som den
har kommit till en; och, eftersom man håller
en penna i handen, skriva ner den.–-
Behovet att tala om sanningen är så starkt att
man omöjligt kan kalla Marie för Louise."
Maries historia är många mariors: en
förförare, hemmet där hon inte kan stanna, gatan.
Hon drömmer om lyckan, den lugna vrån, och
när hon träffar den unge Henry Boulant, som
inte utan hjälp av absint fantiserar om sina
kommande diktverk, lämnar hon sitt
gatflicks-liv och tar hand om honom och de bildar ett
slags hem. Henrys nerver blir allt sämre. Marie
strävar och syr för att hålla det hela flytande.
När ett litet arv kommer hyr de stugan i
West-malle, som Baillon berättat om i sin första bok.
Henry tröttnar ju på lantlivet och de flyttar in
till Bryssel igen. Den starkt neurotiske mannen
ska leva för sin konst, men det är Marie som
får betala: för att han ska kunna planera sina
kommande verk i lugn och ro börjar hon åter
gå på gatan i hemlighet, och inte förrän polisen
tar henne en kväll inser Henry vad det är för
situation de råkat in i genom lians sjukdom.
Han gör en ansträngning att skaffa sig arbete
och får plats på en tidningsredaktion. Marie
blir åter den trogna hustrun som får Henrys
avlöning och går till torget med väska på armen
och söker ut de bästa bitarna åt sin flitigt
arbetande man. Det går bara en liten tid, han
tröttnar. Hon sträcker sig så långt att hon skaffar
honom en ny väninna. Men han är vilsen, trasig:
han lämnar dem båda för en tredje kvinna —
men lovar Marie att han någon gång ska skriva
hennes historia.
Baillon själv yttrade sig en gång om "Histoire
d’une Marie":
— Utom en Marie, som liknar många marior,
så möter ni i den här boken en Henry som
i själva verket inte är så olik andra henr ver.
Denne Henry har sett människor lida. Han har
sett Marie lida. Han har gjort henne ont. Han
har vetat om det. Det har plågat honom ... Vad
är det som händer när man ser människor lida
och man plågas av det? Denna bok är ett skri.
Efter "Zonzon Pépette, Fille de Londres",
som på sätt och vis kan betraktas som
marginalanteckningar i kanten på "Histoire d’une Marie"
(det är en tragisk berättelse om en fransk
prostituerad i London) följde "Par fil special", en
nattredaktörs anteckningar, där Baillon lekfullt
ironiskt skildrar sina journalisterfarenheter från
en stor brysseltidning under seklets första
decennium. Och sedan kom den långa, växlande,
endast av nya sjukdomsperioder avbrutna,
stammande, lågmälda eller förtvivlade berättelsen
om neurosen, om "trycket över hjärnan",
"spärren i nacken" som gång på gång bryter ner den
person som kallas Henry eller Henri, Marcel
eller André. "Un homme si simple", "Délires",
"Chalet I", en studie från de "lindrigt
rubbades", maniakernas tillvaro på ett
parissjukhus, och "Le Perce-oreille du Luxembourg",
där Marcel, den nya förklädnaden, uppträder.
Samma tryck över barndomen, samma
frihetsbehov, samma vilsenhet, samma neuros. "Le
Perce-oreille du Luxembourg" är en bok om
vanföreställningens styrka och uthållighet, den
sjukes hjälplöshet inför den egna hjärnans
vrångbilder, och om hur den lilla springan
mellan förnuft och vilja, verklighet och illusion
vidgas till en klyfta som till sist blir omöjlig
att komma över.
En mellanbok är "La vie est quotidienne", en
samling noveller från olika perioder, lustiga,
rörande eller "hårdkokta" före Hemingway och
de moderna amerikanerna. (För någon som
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
