Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
i tillvaron, att få ge uttryck åt sin tacksamhet
för all glädje livet har bjudit honom, och det
har blivit en originell bok, en monolog under
stjärnorna eller vid stockvedsbrasan, där han
säger sin oförytterliga mening om vad som är
vrångt i världen. Roten till allt ont är begäret
att äga, menar han. Ur det härrör krig och alla
olyckor, som hemsöker mänskligheten.
Levnadskonstens nyckel ligger för honom i
förnöjsamheten, och i hans speciella fall har den sin
åtminstone temporära förutsättning i innehavet av
ett litet skogstorp, där han kan sitta och
filosofera på vedbacken eller företa jakt- och
fiskefärder ifrån. Som den friluftsmänniska han är
lever han mest utomhus, och vart han kommer
ser hans tränade öga exempel på detta som han
kallar den stora kärleken, det positiva, alstrande
elementet i tillvaron. Han möter det i utterparets
vårliga lek mellan vakar och klippor, han finner
det i korsnäbbens underliga tilltag att bygga bo
och lägga ägg i tjugu graders kyla, och han
känner igen det i gubben Palms trohet mot
torvan och i vännernas gåva på femtioårsdagen.
Däremot har han svårt för att upptäcka det hos
den officiella kristendomens representanter och
alla moralens högtidliga väktare. Humbugen i
alla dess former har en svuren fiende i honom,
och det är inte mycket i den nutida
civilisationen, som undgår hans pilar. Med frejdigt mod
går han till attack mot stort och smått, mot
jaktstadgans dårskaper likaväl som fartraseriet och
rekordhungern. Vi lider av teknisk elefantiasis,
vi jublar över två millioner kycklingar kläckta
på tre veckor i en kläckningsmaskin. "Är jag en
obotlig reaktionär", frågar han, "eftersom jag
tycker det är väsentligare med mina barns
oförställda glädje över elva små naturkläckta
kycklingar och en kacklande hönsmamma?"
"Den stora kärleken" är en rik bok och en
vacker bok, vacker därför att den innehåller
så många goda tankar. Man kan inte krama ur
den hela dess innehåll i en recension. Den är
frukten av ett livs mångskiftande erfarenheter.
Logiken är väl inte på alla punkter fri från
blottor, och problemen kan stundom synas en
smula förenklade. Det går nog knappast att göra
habegäret ansvarigt för den sadistiska ondska
och förstörelselusta, som vi bevittnat på nära
håll, för att ta ett exempel. Men vad betyder
i grund och botten sådana invändningar? Man
kan inte förebrå Albert Viksten, att han är den
han är. Han har funnit lösningen på sitt pro-
blem, och mången kanske kan få hjälp med sitt
genom att följa honom på hans färder i skog och
mark kring hans "hederstorp". Han är ett både
underhållande och tankeväckande sällskap i en
ond tid. Thure Nyman
Antipoder
Hj. Lundgren: Borgmästarens
testarnente.Wahlström & Widstrand 1944. 7: 50.
Harry Ahlberg: Söndag med hög hatt på.
Gebers 1944. 5:50.
De två böcker som här sammanförts har
ingenting annat "gemensamt" än att de utesluter
varandra. De representerar två generationer, en som
närmar sig pensionsåldern och en som nyss trätt
ut i livet. Men för den som känner sig stå
någonstans mittemellan kan just detta vara en källa till
reflexion. Såväl den norrköpingske
biblioteksmannen, bokmalen och essayisten som den
söderamerikanske brevbäraren, beredskaparen och
novellisten torde känna sig ganska hemlösa i
tiden och tillvaron. Men säkert har ingendera
någon förståelse för den andres hemlöshet.
I en prosadikt i slutet av sin bok beskriver
Hj. Lundgren hur han tidigt en morgon i gula
gästrummet på en mellansvensk herrgård ligger
och betraktar ett graciöst damporträtt från
1700-talet på väggen och med välbehag lyssnar till
de lantliga ljuden genom det öppna fönstret: kor
och mjölkerskor, hästar och stallknektar,
slammer av mjölkkärl och hovtramp. Då "blandar
sig plötsligt svordomar och gräl i sommarfriden,
hätska och hånfulla röster höras långt utifrån".
Och han blir klarvaken: "En fiende till hela
denna gamla förfinade herrgårdsvärld, så rik på
kultur och minnen, på tradition och stämning,
rycker an, han är redan på väg. Ingenting kan
hejda hans väg. Hans huvud är redan synligt
över trädgårdshäcken."
Den kammarlärde vill helst göra
mjölkerskor-nas slit och släp till bara frid och försoning och
mjölkbunkarna till klockor som väcker honom
vaken i det förgångnas bukoliska värld. I den
atmosfär av genealogier, personhistoria,
handskriftsfynd, kuriositeter, guldsnitt och marokäng
där han vistas, har arbetet, i den mån det inte
bottnar i manlig curiositas, kvinnlig
"hushålls-samhet" eller dylika dygder, knappast någon
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
