Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Artur Lundkvist: T. S. Eliots senaste diktverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. S. ELIOTS SENASTE DIKTVERK
rasslar metalliskt över asfalten, "efter att den
mörka duvan med den fladdrande tungan
försvunnit bortom horisonten". Då möter han en
död mästare (tersinerna för tanken till Dante)
som han halvt igenkänner med en främmande
del av sig själv och lyssnar till i ett ingenstans
beläget, tidlöst ögonblick. Han får rådet att
bedja blott om ett: att allt vad han varit och
gjort blir glömt och förlåtet. De belöningar
som kröner en livslång ansträngning är inte
annat än sönderfall, bitter skugglikhet,
hjälplös vrede inför mänsklig dårskap, skam över
egna brister, pinsam uppskattning från dårar
och ära som befläckar. Duvan som sänker sig
med terrorns flamma erbjuder den enda
förlösningen, reningen genom eld. Lidandet är
sänt av kärleken, det är kärlekens händer "som
vävt den outhärdliga skjorta av eld som
mänsklig makt ej kan avlägsna". Dikten summerar:
slutet och början ingår oupphörligt i varandra,
vi försvinner med de döende och föds igen med
de återkommande döda. Rosens ögonblick och
idegranens varar lika länge, och ett folk utan
historia är inte förlöst från tiden, ty historien
är ett mönster av tidlösa ögonblick. Vid den
längsta flodens källa hörs det dolda
vattenfallets stämma och barnen i äppelträdet
skrattar i stillheten mellan två vågor i havet. Allt
ska dock gå väl
när lågans tungor vikts inåt
i den krönta knuten av eld
och elden och rosen är ett.
Mot den ödsliga determinismen, träldomen
i den slutna världen under tidens och skeendets
upprepning, sätter sålunda Eliot den mystiska
upplevelsen, det benådade ögonblicket, den
extatiska visionen, som spränger tid och
gränser, försonar, befriar, förnyar. Det enda
riktigt verkliga! Redan "Det öde landet"
utmynnar i denna insikt:
Min vän,
det förfärande vågspelet av ett ögonblicks hängivelse
medan blodet drev ditt hjärta
och som en tidsålder av klokhet aldrig kan återkalla
genom detta, ensamt genom detta, var vi till —
Det är livets ögonblick och det är poesiens, en
symbol också för diktarens egen inspiration.
I inte mindre än tre av sina "Quartets"
återkommer Eliot till det litterära
uttrycksproblemet, frågan om det rätta ordet och ordens
rätta sammanställning, ordet i sin mystiska
skaparbetydelse, Ordet. I "East Coker" finner
han, mitt i dikten, sitt uttryckssätt föga
tillfredsställande, "en blomsterstudie i utsliten
poetisk stil som lämnar en i samma olidliga
brottning med ord och mening". Vad han vill
är ju att skapa en poesi utan vackra fraser,
utan speciellt poetiserande, genom själva
innebörden i orden, bilderna, erfarenheterna:
genom sammanställningarnas gnistrande
spänning. Själv anser han sig bara ha skrivit någon
enstaka rad här och var som är verklig poesi.
Och på sätt och vis är det sant. Även "Four
Quartets" kan verka övervägande som
resultatet av en uppdriven poetisk teknik, en
märklig tankekonstruktion, ett mödosamt
sammanfogat mönster. Det är inte ett verk av
omedelbar ingivelse och betvingande gestaltning, det
är inkrökt i sig självt, en låst och sluten poesi,
omgärdad av en konstfullt tankediger labyrint.
Men vid inträngande studium ska man dock
finna de enstaka raderna av ren, upplågande
poesi, gömda och infogade i den komplicerade
texten. Och då förstår man sammanhanget
mellan dessa ställen och diktarens extasmystik,
hans åkallan av det befriande ögonblicket.
Vad Eliots diktmetod beträffar ter den sig
som den nära nog enda framtidsdugliga, en
väg till den mera sammansatta, orkestrerade
dikten, bort från den improviserat enkla som
blott rör sig med ett plan. Men därmed är inte
sagt att inte metoden kan utövas med större
3 BLM ms ii
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
