Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Norsk lyrik
Gunnar Reiss-Andersen : Norsk röst. Bonniers
1944. 4: 50.
Inger Hagerup: Videre. Norstedts 1944. 3: 50.
Det måste vara förenat med extra psykiska
påfrestningar att vara landsflyktig författare.
Liksom skådespelaren inte kan spela utan
publik kan författaren inte skriva utan läsare. Han
rör sig hela tiden, antingen han vet om det
eller inte, i ljuset från de ögon som är riktade
på honom. Han förnimmer de tysta svaren,
protesterna, instämmandena och går ridån ner
blir hela hans verksamhet meningslös. — Vi
har många landsflyktiga författare i vårt land.
Några har tystnat i den svenska atmosfären.
Andra skriver för sina landsmän i
förskingringen eller söker skaffa sig en svensk publik
i den mån de inte hade en sådan förut. Men
hur svårt det ofta måste vara för dem att inte
tala till sin vanliga publik, att inte förnimma
värmen från de läsare de en gång skaffade sig
i hemlandet, det tycker man sig ofta märka på
deras böcker.
Det gäller inte minst Gunnar
Reiss-Ander-sen, som i höstas sände ut sin andra
diktsamling under landsflyktsåren, "Norsk röst".
Den innehåller huvudsakligen
tillfällighetsdikter som inte sällan verkar att vara skrivna
i en förströdd sinnesstämning och med vänster
hand. Reiss-Andersen fullgör med dem ett slags
lyrisk krigstjänst. Han vill inte draga tillbaka.
Han söker ärligt att ge uttryck åt sina
landsflyktiga landsmäns tankar och känslor. Men
den publik han vänder sig till är honom trots
alla nordiska vänskapsband i grunden okänd.
Häri får man söka förklaringen till att så
mycket i "Norsk röst" förblir läsaren likgiltigt.
Reiss-Andersen blir också ofta alltför
mångordig, en malör som den professionelle
festtalaren lätt råkar ut för.
Men bortsett från dessa reservationer känner
man dock i många dikter igen de intensiva och
manliga tonfallen från den förträffliga
diktsamlingen "Kampdikt fra Norge". Utmärkt vacker
är "Drömmen om Norge", som för tanken till
den landsflyktige Heine, vilken Reiss-Andersen
besjunger i en annan dikt.
Jeg drömte: Et skip gled inn
ved natt. Jeg rodde iland.
Der lyste en hvitmalt grind
og hvit konkyliesand.
Et hjerte som nyss var trett,
landsflyktig og trett og tungt,
slog plutselig meget lett
og plutselig meget ungt.
Da hörte jeg ord — på norsk —
i mörket en fiskebåt.
Det pratet om sild og torsk.
Mitt lyttende hjerte gråt.
Det är naturligt att en författare framför allt
längtar efter hemlandets språk. Det ger denna
dikt vackert uttryck för. Mycket vacker och
riktig som karakteristik är även dikten "Ved
Fredrik Paasches båre" med det stillsamma
omkvädet: "Salig er den hvis hjerte er rent."
Reiss-Andersen är inte i allra bästa form
denna gång, men han är en betydande lyriker
och något direkt dåligt gör han inte. Det skulle
i så fall vara dikten "Cirkelen", där en symbol
fått en mycket olycklig uttolkning. Men den
motvägs av den praktfulla inledningsdikten
"Norsk freske", en monumentalmålning i stor
stil och med djärva penseldrag.
.v.
Inger Hagerup hade knappast hunnit bli
känd i Norge då hon tvingades i landsflykt.
Hon hörde till de diktare som länge under
ockupationen sände ut sina dikter anonymt och
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
