Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Gult och vitt
Folke Hellgren: Gula trubadurer. Tiden
1944. 5: 75.
Svenska älskare av kinesisk poesi är ju
nästan alltid älskare av en till franska, tyska
eller engelska översatt lyrik. Dessutom finns det
ju svenska översättningar. Till exempel en hel
volym av Hans Emil Larsson från 1894 som är
praktiskt taget onjutbar, enstaka vackra
översättningar av Edfelt och andra och nu till jul
Erik Blombergs (redan i BLM anmälda) med
utomordentligt fin poetisk känsla utförda
tolkningar av lyrik från Tangdynastien,
"Jade-berget". Till dessa försvenskningar sällar sig
en likaledes till julen utkommen volym av
Folke Hellgren, kallad "Gula trubadurer".
(Vilken titel!)
De kinesiska originaldikterna ska ju oftast
vara synnerligen konstfullt rimmade, och en av
frågorna vid återöversättningar blir alltså den,
huruvida man ska bibehålla originalens rim
eller inte. Den gamle Hans Emil Larsson gjorde
sina översättningar rimmade — och åstadkom
bland annat en i nittiotalets Sverige ganska
enastående samling av groteska nödrim. Folke
Hellgren, som enligt uppgift har ägnat tjugu år
åt studiet (även det i andra hand) av kinesisk
poesi, har också ansett det riktigast att göra
rimmade översättningar. Man har emellertid
svårt alt tro att resultatet har blivit lyckligt.
Kanske är det inte enbart rimmens fel, fast
man hos Hellgren hittar massor av generande
rim. Även utan den flämtande rimnöd som är
så plågsam och så ljudlig hos Hellgren skulle
hans översättningar inte kunna undgå att ofta
verka ganska platta, helt enkelt därför att han
som poet saknar nyansering, sensibilitet och
finare poetiskt sinne. Eftersom man inte har en
aning om originalen kan man ju ett ögonblick
undra om det är Hellgren som i sin okänsligare
och plattare omtolkning är den sannare. Det
kan man, som sagt, fråga sig, men det är
naturligtvis en retorisk fråga. Man släpper inte så
lätt sin tro på att den kinesiska lyriken är
ovanligt fin och subtil: alltför många
europeiska och amerikanska tolkningar bestyrker
en sådan uppfattning.
Förhållandet mellan Blombergs och Heligrens
översättningar framgår ganska väl genom ett
par jämförelser, valda på måfå.
Hos Hellgren låter slutraderna på en
dryckes-visa av Li Tai-po på följande sätt:
Dryckeskonung! Inget skri om ebb i kassan
tolereras!
Sänd till krögarn så att bålens ljuva innehåll
formeras !
Älsklingshästen, högtidsdräkten, byt dem ut mot vin,
för vin,
ty med vin för långa tider drivas sorgerna för hin.
Hos Blomberg låter de så här:
Varför säger du, min värd, att dina pengar är slut?
Gå oeh köp vin och låt oss dricka tillsammans!
Mina kostbara pälsverk
och min apelkastade hingst —
låt byta ut dem mot ädelt vin
och vi skall dränka tiotusen släktleds sorger.
Eller följande rader ur en dikt av Tu Fu:
(Hellgren)
Var är vår brödrakrets? För alla vindar strödd.
Vårt hem, vår säkra plats för delad sorg? Förödd!
Vi sända brev — men ingen vet vart breven hinna
när vapnen slamra överallt och byar brinna.
(Blomberg)
O mina bröder i förskingringen,
vad är livet värt för mig utan er?
Då budskap gå vilse under fredens tid —
vad har jag att hoppas under krigets dagar?
Hellgrens antologi upptar emellertid ett
betydligt större antal dikter än Blombergs och
sträcker sig från Shi-King till modern tid, till
omfånget är den i själva verket den största
samling kinesiska dikter vi har på svenska. En
del får man naturligtvis också ut av Hellgrens
tolkningar och ur hans rikliga kommentarer
finns det också saker att hämta. Bäst lyckas
han kanske i några korta dikter. Som prov
citerar jag följande "Vårnatt" av Wang An-Shi:
Kylig nattbris fläktar ute. Rökelsen har slutat brinna.
Det är sent och vattenuret längesedan upphört rinna.
Alltför fylld av vårens tjusning för att kunna sova
ser jag
hur på månlysta gardinen blomsterskuggor stiga,
svinna.
Knut Jaensson
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
