Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
rikt utrustade personlighet. Särskilt hans
allvarliga försök att i de fantastiska
framgångarnas tid värja sig mot de frestelser som följde
med hans förgudning. Bekanta äro särskilt
episoderna, då han lät avrätta Filotas och
lönn-mörda dennes fader, den gamle Parmenion,
samt då han med egen hand nedstack sin
barndomsvän Klitos under ett dryckeslag.
Bevekelse-grunderna för dessa mord ha utförligt
diskuterats av många antika författare, t. ex.
Justi-nus, Diodoros, Plutarkos och Curtius Rufus.
Även om man ger dessa episoder i Alexanders
liv en mörk tydning och om man tar med
i betraktande hans grymma förstöring av vissa
underkuvade städer måste man dock säga att
Alexander, i jämförelse med vissa herrar i vår
moderna tid framstår som ett mönster av
grekisk måttfullhet och storsinnad karaktär trots
att han levde i en tid och i länder som
sannerligen inte var bortskämda med överdriven
skonsamhet. Man behöver inte tveka om hur de
antika författarnas dom skulle ha blivit om de
konfronterats med vår tids mordexcesser.
Alfred Westholm
Gustave Flaubert: Boktjuven. Översättning
av Eyvind Johnson. Wahlström &
Widstrand 1944. 6: 75.
Flaubert skrev den lilla skissen "Boktjuven"
när han var i gymnasiståldern. Dess underlag
är en relation av ett spanskt kriminalfall som
1836 gick genom franska pressen. En munk
hade av sin bibliomani drivits till att bli
mördare. Pojken Gustave Flaubert har tagit fasta
på uppslaget och romantiserat historien med
hjälp av lätta, ofta ganska valhänt anbringade
"spanska" dagrar. Något värde utöver
fingerövningens eller etydens har den lilla novellen
knappast, man kan möjligen tillmäta den en
viss lillgammal charm.
Boken, som är utgiven i endast 450 ex.,
innehåller förutom texten även ett företal av
den danska utgivarinnan Grete Jacobsen och
en översättning av den ursprungliga
tidningsartikeln i Gazette des Tribunaux. Förlaget har
tydligen velat åstadkomma en liten vacker bok
för bibliofiler, någonting i och för sig
hedervärt och tacknämligt, eftersom så få svenska
förläggare lägger manken till i den vägen. Men
avsikten tycks mig ha blivit lidande på tre
omständigheter, först innehållets obetydlighet,
vidare Karen Jacobsens teckningar som av-
gjort vanpryder, slutligen faksimilen av Gazette
des Tribunaux’ förstasida som är illa tryckt
på matt papper och absolut onjutbar både med
lupp och utan. Gunnar Ekelöf
Robert Nathan: Tillsammans vidare.
Översättning av Aida Törnell. Steinsvik
1944. 7:50.
Skådeplatsen för Robert Nathans roman skulle
kunna vara Frankrike år 1940, men eftersom
ortnamnen är engelska har författaren tydligen
syftat till ett slags allmängiltighet. Det stämmer
också bra med innehållet, som är ett försök att
se kriget från barnens perspektiv. Liksom
barnens tillvaro i övrigt blir även kriget en serie
isolerade ögonblicksupplevelser. När
bombplanen försvunnit är himlen åter blå. Och som det
senare oftast är fallet kan den lilla boken med
rätta kallas en idyll. Flykten undan fienden blir
för de båda barnen en campingutflykt med några
kusliga intermezzon. Det starkaste intrycket får
man heller inte av de direkta krigsupplevelserna
utan av mer fristående scener, för vilka den
blodiga miljön mer är en förevändning.
Författaren äger den sällsynta förmågan att kunna
fånga stämningarna i själslivet före puberteten,
en ålder som annars brukar avmålas efter
schablon. Han lyckas till och med ge en
finstämd tolkning av barnets upplevelse av sorgen
och den första förälskelsen, det
självuppgivel-sens ögonblick då det hårdslutna, bergfasta jaget
öppnar sig. Boken har också ett etiskt patos som
framförs i form av bekännelser till friheten,
freden och människans rätta hem. De blir
emellertid onödiga och fadda i jämförelse med
författarens konstnärliga presentation av idyllens
livsvärden. I stilen och framför allt i dialogen
har Robert Nathan ett utsökt instrument för sina
syften, som också förvaltas väl av översättaren.
Töre Zetterholm
W. H. Gardner: Gerard Manley Hopkins.
A Study of Poetic Idiosyncrasy in Relation
to Poetic Tradition. Martin Secker
& Warburg. London 1944. 25 s.
Litteraturen om Gerard Manley Hopkins, den
egendomlige och fascinerande jesuitiske
diktaren, blir allt större. För sin samtid var han
så gott som okänd som poet. Robert Bridges
utgav i förra världskrigets sista år hans dikter,
men tiden var då ännu inte mogen för att rätt
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
