Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Sven Stolpe: Gabriel Marcel. Dramatiker och filosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GABRIEL MARCEL
Även Gabriel Marcels andra drama, "Le
palais de sable" (1914), behandlar ett religiöst
motiv. Den konservative deputeraden Morans
försvarar politiskt kyrkan och tron och inbillar
sig också, att han själv lever på denna tro;
i själva verket är alltsammans "un palais de
sable". Detta visar sig, när hans dotter Clarisse
verkligen grips av det heliga livet och vill gå
i kloster. Då förbjuder fadern detta steg; han
upptäcker själv, att hans tro icke räcker att
leva på. Han lyckas t. o. m. döda dotterns
föresats; därefter är hon dömd att leva ett halvt
liv vid hans sida — "för lågt för att kunna leva
med Gud, för högt för att kunna leva bland
människorna".
I sina första två dramer trevar sig Gabriel
Marcel fram mot en metafysisk sanning, men
han förmår ännu icke urskilja dess fasta
fundament. Han kan ännu icke avgöra, om icke detta
andliga liv är en illusion. Läser man den första
av hans publicerade dagböcker, "Journal
méta-physique", skall man i detalj kunna följa hans
kamp för personlig och vetenskaplig klarhet.
Dramerna är exakta paralleller till hans tankes
etapper.
3
I en följd dramer har Gabriel Marcel senare
i andra varianter försökt gestalta den strävan
efter definitiv visshet, som i hans första
religiösa skådespel förde till så tragiska
sammanbrott. I "Le coeur des autres" (1921) försöker
författaren Daniel inbilla sig själv och andra,
att hans personliga liv icke behöver
underläggas några lagar eller normer, bara hans
konst blommar; tack vare sitt verk har
konstnären "verkligen en känsla av att uppnå något
större, att få del i en ordning, som är oändligt
mycket högre, och där alla våra mänskliga
dissonanser smälter in i klarhet". Inte heller
konstnären finner emellertid lösningen. Han
kan skänka sina diktade gestalter själ och ande,
men hans egen hustru blir för honom endast
en roll — bland andra. Hon försöker revoltera
och slita sig loss men orkar inte. Stycket slutar
med att hon kapitulerar och åter utlämnar sig
— som ett tacksamt motiv — till sin make
diktaren.
I "Le quatuor en fa dièse" (1925) är
huvudpersonen musikern Stéphane, som ursäktar sin
amoraliska livsföring med att han är skyldig
sin konst oreserverad respekt och lydnad. Han
tror på fullt allvar, att ett konstverk, "där ett
helt liv samlar sig och sublimeras, i och för sig
kan utverka absolution". När han lyssnar till
sitt eget verk, finner han där "min historia,
vår historia — men utanför tiden, renad —
sådan den skulle te sig för Gud..." Hans
hustru Claire kan icke leva i denna atmosfär,
som för henne är ren själviskhet, utan skiljer
sig från sin make och gifter om sig med en
hans släkting. Men det återstår henne en
sällsam erfarenhet. Även om konsten har dödat
hennes kärlek, så har den (konsten) dock
fortfarande kvar sitt grepp om hennes själ. När
hon lyssnar till en repetition av den musik, som
speglar hela hennes egen tidigare historia, blir
denna åter levande för henne, och hon inser,
att hennes andra äktenskap var feghet och
kompromiss. "Förr i tiden anklagade jag
musiken", säger hon, "för att den uppslukade allting
och kom en att acceptera allting. Nu vet jag,
att den kan göra en människa definitivt
fördömd."
I "Un homme de Dieu" (1925) möter man
en protestantisk präst av sträng observans, som
t. o. m. lyckas förlåta sin hustru hennes otrohet
och som sitt eget upptar hennes barn med en
annan man. Men till slut förmår han icke
genomföra sitt schema. Han inser, att han
tvingat på sig en disciplin, som kvävt allt
mänskligt inom honom. Han har aldrig fått
leva ett människoliv, och t. o. m. hans gudstro
vacklar. Man kommer nära kärnan i Gabriel
Marcels grubbel, om man läser prästens
förtvivlade utbrott:
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
