Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Ilmar Laaban: Fransk lyrik under krigsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILMAR LAABAN
diktsamlingar före kriget ("Matière céleste",
"Kyrie") rörde sig i ett ofruktbart, stenigt
landskap, där skalden under det sinnliga begärets
förbrännande sol irrade omkring i längtan
efter en renare värld. Baudelaires och
Rimbauds blasfemi är enligt honom ett första
uttryck för den sanna tron, och han gör synden
till oundgängligt villkor för salighetens
vinnande. "Det är genom det onda jag känner mig
andlig." Även vid bönen, den fromma extasen
häftar det jordiskas stigmata: symbolisk är
rollen som Maria spelar, "Den Svarta
Jungfrun" med sitt "mystiska sensuella sköte".
Psykoanalysens inflytande är här
omisskännligt. Jouves vers äger en säregen mineralisk
hårdhet som påminner om den parnassiska
skolan, från vilken han dock skiljer sig genom
transformeringsprocessens större intensitet och
en diskontinuerlig, asketiskt osinnlig
versmelodi som avbryter varje ansats till mera
flytande sång.
Av Jouves under kriget utkomna
diktsamlingar är "Gloire" ägnad åt tidshändelserna,
som han redan i "Kyrie" förutspådde i de fyra
apokalyptiska ryttarnas gestalt:
Et notre terre prend sa face de Croisé
Pour se bättre ainsi que nous l’avons voulu e
Sous un ciel de septembre immobile et très pur
Mais le ciel croule dans le hasard: sauve qui peut
Son corps, et grandit son Sme, qui peut.
Mera personlig är tematiken i "Porche à la
nuit des saints". Det sexuella momentet börjar
nu träda tillbaka, dels genom den allt
överskuggande kollektiva katastrofen, dels genom
skaldens egen inre utveckling. Inspirerad av
den Helige Johannes av Korset utvecklar han
en dialektik med Dagen och Natten, Alltet och
Intet, som stundom inte undgår en viss
skolastisk torka. Han har sagt farväl åt "denna
kvinnoståt och dessa kroppar, dessa bröst,
dessa strumpeband" och han stämmer sin röst
efter "den enda Lutans Nej-sträng". Hans bön
kan uppnå en ovanligt ren intensitet, såsom
i detta fragment ur "Vers Majeurs", en av hans
nya diktsamlingar:
O très doux arc-en-ciel, mère des diadèmes!
Exprime immaculée combien Dieu nous aima
Immaculée raconte cette entraille reine
Délivre immaculée le limön que voilà
Rends-nous immaculée la puissance première
Avant le corps et Taube, immaculée, le sang
Renais immaculée le sang fils de lumière
En nous immaculée et la croix nuitamment.
Pierre Emmanuels poesi är på samma gång
en fortsättning och en dialektisk övervinning
av Jouves. Den ideologiska grunden är mycket
närbesläktad, men rent poetiskt påminner
Emmanuels verbala störtfloder mest om Agrippa
d’Aubigné och Victor Hugo med deras stora
episka andedrag. Alltifrån sina första
diktböcker, "Le tombeau d’Orphée" och "Le poète
et son Christ", ser Emmanuel sin uppgift i att
återuppliva de gamla grekiska och kristna
myterna, under fortsättande av Hölderlin, för
att ge mänskligheten ett vapen mot de nya
myter som angriper hennes frihet och
värdighet. Ska människan kunna hävda sig i världens
nuvarande drama måste hon åter igenkänna
det som en återspegling av sitt eget inre drama.
Detta sammanhang åskådliggörs av myterna
som i yttervärlden personifierar och
projicie-rar människans med varandra kämpande inre
krafter. Diktarens uppgift blir sålunda att "ur
sig själv uppväcka odjuren som han sedan
ska bekämpa, nedstigande i sitt omedvetnas
underjord". Därur härleder en kritik av
surrealismen : "Man får icke upphöra att förkunna
att räddningen ej är i poesien utan i
människan. Att vara diktare är framför allt att vara
människa. Det räcker att säga att poesien i dag
måste vara människans framträngande mot sin
framtid, alltså profetia." Det verkar ändå som
om Emmanuels verkliga avsikt mindre vore att
komma människan närmare än att ersätta
surrealismens poetiska myter med religiösa, vilka
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
