Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
ligen är inte det här så oanständigt, för Håkan
och Inga är gifta med varandra i verkligheten."
Vad är alla sängkammarfarsernas intimiteter
mot att få en inblick i ett berömt
skådespelar-pars hemliv? Georg Svensson
Bröllop i stillhet (Quiet Wedding) av
Esther McCracken. Göteborgs
Stadsteater.
Gud skall veta att Dodie Smith inte är någon
märklig dramatiker. Men hon brukar
åtminstone visa frisk vardagsiakttagelse, tekniskt
handlag och en oförarglig, om än tam,
personlig tendens. Esther McCracken, som lär
vara hennes för ögonblicket överlägsna
konkurrent om den borgerliga engelska
publikgunsten, är en betydligt genantare företeelse.
Hon tar sikte på publikens fördomar, ruckar
dem litet retande med ena handen, men kelar
och smeker medhårs för resten av slanten.
Gammalt fäsörrecept.
Pjäsens innehåll: borgerligt bröllopsståhej,
som går bruden svårt på nerverna och skiljer
de unga tu, tills de i desperation ta ut
bröllopsnatten ett dygn i förväg. Det oerhörda brottet
tillgives efter vederbörlig själsskakning av
faderskapet, men när flickan i sin
sanningslidelse vill bekänna också för modern, så är
moralen att det bör hon ändå inte göra, det
vore kärlekslöst, mamma bör få ha kvar sin
vackra illusion; och vid frackklädd faders sida
svävar den vita ängeln ut i sluttablån. —
Scenteknik: öppet rum, där folk löper. Så snart
författarinnan vill bli av med en figur, så avbryts
dialogen med "Nej, nu skall jag gå ut i
trädgården och se på krocketplanen", eller "Nej,
nu kilar jag upp på övre våningen ett slag",
och så kommer omedelbart en annan person
händelsevis in andra vägen. — Animation: idel
gamla goda lustigheter, fast när man femte
gången hör om de sexton kristallvaserna i
lysningspresent och att blomkålen inte räcker, är
ju lustigheten nedsatt. — Narrar: en modist,
som arbetar och är fransyska, alltså löjlig; och
en representant för den där moderna
intelligensen, som har personligt konstintresse och
säger rentut till folk vad hon tycker om dem.
(Hur snobbistiskt och taktlöst!)
Till råga på olyckan är larvet illa översatt.
Hur vore det, i allmänhet, att engagera
fackmän, det är svenska författare med repliksinne,
i stället för att lita till amatörarbete av allsköns
fastrar och mostrar? Nu vimlar ej blott detta
opus av anglicismer, exempelvis "Jag är glad
för det" i stället för "Det var ju roligt", "Jag
hatar engelska tåg" i stället för "Usch, vad
tågen är gräsliga i England", och "Jag är rädd
att ni måste nöja er utan mig den här gången"
i stället för "Den här gången kommer nog inte
jag med". — "Avskydde du att gifta dig,
mamma?" — "Jag frossade i det!" — Ha!
Det funnes ingen anledning för en litterär
tidskrift att ens omnämna föreställningen, om
den passerat på en teater i en stad, där man för
ekonomiens skull emellanåt måste slå emellan
de fullvärdiga teaterpjäserna med
publikdragande skräp. Men så är det ju inte. I Göteborg
ha märkligt nog de bästa föreställningarna
under senare säsonger gått bäst. Det finns inget
hållbart statistiskt stöd för tesen om en magisk
vårlig fördumning. Varför då envisas med
denna gamla slentrian, att sluta vårsäsongen
med något undermåligt. Inser man inte, att man
skadar den förtroendefulla tillströmningen från
den bättre publiken i fortsättningen — teaterns
livsblod? Det är en dålig form av anglofili
att anse sig prövningslöst böra kopiera alla
Londonsuccéer — ett grovt missbruk av krafter
som Gull Natorp, Helge Wahlgren, Agneta
Prytz och hela den goda ensemblen, och en
verkligen dålig rekommendation både för
Göteborg och England. Ebbe Lindé
Trolldom av G. K. Chesterton. Stockholms
Studentteater.
Det är lätt att förstå att en studentteater söker
sig till diskussionsdramatiken, i synnerhet om
denna är utformad med ett visst lättsinne och
med ett finurligt broderi av paradoxer. Det är
därför begripligt att Chestertons "Trolldom"
stått på Stockholms Studentteaters spelplan i ett
par år. Men det är likväl förvånande att man
inte hunnit ångra sig under denna tid och valt
ett annat stycke, där teaterkvaliteterna inte varit
så tunna. Man har anledning att tro på
uppriktigheten i författarens eget intervjuuttalande
efter urpremiären: "Det är ett dåligt skådespel,
men en bra novell." För scenbruk saknar
gestalterna de nödvändiga mänskliga
dimensionerna och det lilla psykologiska motiv, som
kunde ha utvecklats i förhållandet mellan
Främlingen och den unga flickan, blåser totalt
.514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
