Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
liv: "Bach låg inte hos sin hustru bara en gång
i månaden." Eller "Tegnér är mera Tegnér när
han förför sin piga än när han skanderar tråkig
festvers". Det låter nästan som om metoderna
för all personhistorisk och psykologisk
forskning stått stilla de sista decennierna. Kanske
hade man då behövt säga så onyanserade saker.
Sandgren har som poetisk typ en viss
avlägsen likhet med Shelley. Hos denne fanns
också en slags hänsynslöshet mot
medmänniskan, men inte som uttänkt levnadsvishet
utan fullt omedvetet. Shelley hyllade också
friheten som få diktare. Men jag har aldrig känt
mig främmande i hans poetiska värld. Jag
skulle säkert inte heller göra det i Sandgrens,
om den vore helt poetisk.
Carl-Erik af Geijerstam
Nykomling i
avklädnings-genren
Ivar Ahlstedt: Fönster mot livet. Bonniers
1945. 5:75.
Till den långa rad av novellsamlingar, som
hittills utgör det mest uppmärksammade
resultatet av det begynnande fyrtiotalets litterära
jäsningsprocesser, lägger nu senast Ivar
Ahlstedt debutboken "Fönster mot livet". Redan
titeln låter förstå att han närmast söker
anknytning till den författargrupp som av kritiker
med böjelse att systematisera har döpts till
vitalistisk. Han talar på något ställe i
programmatiska tonfall om det livsbärande och om
kontakten med det oändliga skeendet.
Hos Ahlstedt, liksom hos flertalet av de
yngsta, är det emellertid den rent tekniska
skickligheten som först sticker en i ögonen.
Utstyrselstyckena har blivit avklädningsstycken,
men fingerfärdigheten är densamma. Där denna
klickar, som i novellen "Nådadagen", kan
slutprodukten bli ett sentimentalt mischmasch av
förfärligaste slag. Man överser med det,
därför att Ahlstedt i resten av novellerna har ställt
sig uppgifter som både hans stilmedel och hans
människokunskap räcker till för.
Liksom andra avklädare är Ahlstedt främst
på spaning efter överkompensationen. Han
återfinner den i dess oskyldigaste form i den
barnsliga äventyrsdrömmen, i pojkfantasien
om lejonhuden som den hemvändande
storviltjägaren ska kasta framför fötterna på modern
som så grundligt har fått ångra sin hårdhet
mot den försvarslöse pojken. Han spårar upp
den i brottet som svagheten måste tillgripa för
att hävda sig. Detta är temat i den styva
novellen "Drömmen". Han röntgar fram den hos den
en gång lovande centern John, som med sin
enkla sakkunskap har blivit ett slags
församlingsäldste i idrottsföreningen, och hos
lagerbiträdet Martin som med mångsidigt skrävel
försöker kluta ut sin sociala och erotiska
ynkedom.
Att Ahlstedt har erfarenhet och
iakttagelseförmåga kan inte bestridas. Den konstnärliga
egenarten är det svårare att få grepp om. Än
så länge håller han till någonstans i
gränsområdena mellan Gustaf Rune Eriks och Harry
Ahlberg. Snart nog får han väl liksom de se
sig om efter väsentligare motiv.
Nynaturalis-mens begränsning börjar bli tämligen
uppenbar. Karl Vennberg
Om Levertin
Carl Fehrman: Levertins lyrik. Gleerups 1945.
10:—.
Litteraturhistoriska seminariet i Lund har
under senare år koncentrerat sitt arbete kring
centrala forskningsuppgifter inom svenskt
nittiotal. I våras förelågo två digra avhandlingar
om respektive Karlfeldt och Levertin.
Carl Fehrmans arbete, "Levertins lyrik", som
här skall presenteras, har tydligen disponerats
efter mönstret av Olle Holmbergs stora Viktor
Rydberg-bok och behandlar sålunda i tur och
ordning vissa framträdande problem- och
stämningskomplex i Levertins lyrik —- exempelvis
den medeltida stämningsvärlden, dödskänsla
och livskänsla, munk och riddare, judiskt och
svenskt — för att avslutningsvis ge en
instruktiv inblick i hans stilkonst och poetik. Denna
halvt essayistiska metod är ytterst effektfull
i händerna på en färdig mästare i facket; hos
nybörjaren har den sina vådor. Den är sålunda
svår att förena med den kronologiska klarheten
och leder lätt till omtagningar och
upprepningar. Eftersom de studerade motivkomplexen
5 blm 1945 vii
609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
