Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
delvis äro genomgående i Levertins produktion
och inte utan vidare avlösa varandra, får man
i stället för en obruten utvecklingslinje ett
fram-och-tillbaka, som ofta är till men för
överskådligheten, i varje fall om läsaren inte är
lika grundlärd, lika djupt förtrogen med ämnet
som författaren själv. I sistnämnda avseende
måste man nämligen göra honom sin reverens.
Cruxet med all Levertin-forskning är ju det,
att det biografiska materialet för långliga tider
framåt är förseglat. Vad man i detta läge kan
företaga, är en källkritisk och motivhistorisk
undersökning, och det är just en sådan Carl
Fehrman med den äran har fullföljt. Men
eftersom Levertin i så hög grad var en lärd diktare
och så rikligen har omsatt sin lärdom i lyrik,
blir en dylik undersökning särskilt krävande.
Fehrman har emellertid inte ryggat tillbaka
för uppgiften att göra Levertins fantastiska
beläsenhet till sin egen, enkannerligen den
beläsenhet som ligger bakom lyriken. Inte nog
med, att han ur Levertins konst- och
litteraturhistoriska produktion dragit fram ett otal
parallellställen till dikterna; han har också
tagit reda på vad skaldeprofessorn hade i sina
bokhyllor och vilka böcker han lånade hem
från biblioteket; han har följt honom på hans
resor på kontinenten, letat fram vilka
kulturmonument han kan ha studerat och följt med
honom in i katedraler och museisalar. Hela det
väldiga kulturmaterial, som utgjort
byggstenarna i Levertins poesi, har sålunda med
enastående flit och lärdomsmöda registrerats och
kartlagts.
Till en början har Fehrman gjort en bred
rundmålning av den europeiska bakgrunden
till Levertins lyrik, ett kapitel, som ger ett
mycket starkt intryck av den intima kontakten
mellan diktaren och samtidens konstnärliga och
litterära rörelser på kontinenten, främst då de
franska dekadent- och symbolistskolorna, vilkas
utveckling Levertin följt steg för steg, men
också de engelska prerafaelitiska målarna och
diktarna och Swinburne, den wagnerska
musiken och Schopenhauers pessimistiska filosofi.
I allmänhet taget visste man detta förut, men
Fehrman har i detalj utrett de många
förbindelsetrådarnas trassliga härva och vidare
påvisat frändskapen med diktare som J. P.
Jacobsen och Ola Hansson — under åttiotalet möttes
Levertin med europén från Hönsinge även i
intresset för psykopatologi. Fehrman bestrider
inte Renans mångomvittnade betydelse för
Levertins frigörelse från åttiotalsdogmatiken
men understryker parallellismen mellan den
svenske skaldens utveckling och den
allmäneuropeiska förskjutningen från materialism
och positivism mot en renässans för
"idealismen" — en tämligen vag term, som icke täcker
estetisk eller kunskapsteoretisk idealism utan
närmast en nyinriktning mot det inre livet,
mot drömmens och aningens osynliga länder.
Ett stort och rikt givande avsnitt har
Fehrman ägnat åt den medeltida stämningsvärld,
som spelade en så framträdande och
uppseendeväckande roll i Levertins poesi. Även detta
medeltidsintresse har kunnat sammanställas
med en rörelse i tiden, men Fehrman pekar
också på de särskilda vägar längs vilka
diktaren närmat sig medeltiden: kulturhistoriska
forskningar, dödsdansmotivet och dess talrika
variationer i dikt och konst, reseintryck och
skönhetsupplevelser i Europas medeltidsstäder,
enskilda konstverk som bröderna van Eycks
Gentaltare, Dürers stick, otaliga mariabilder
och Rossettis tavla Maria Magdalena vid
Simeons dörr men också stora
medeltidsauk-torer som Augustinus, Thomas a Kempis och
Dante samt folkvisor och folksagor, fransk
riddarromantik och trubadurdiktning. I
kapitlet om dödskänsla och livskänsla får Fehrman
tillfälle att fixera Renans och Nietzsches
inflytande — det förra dock vida mer ingående
studerat i Bööks minnesteckning, det senare
i "Sång före natten" tillfälligt stegrat till
estetisk och social cynism. Fehrman understryker
motsättningen däremellan och Levertins
personliga livsföring men förbigår de talrika
litterära vittnesbörden om en rakt motsatt
inställning. Ett annat motsatspar i diktarens
produktion behandlas under rubriken "Munk och
riddare" och får där både biografisk och litterär
belysning — det skymtar t. ex. i Bourgets
berömda roman "Le disciple" men också litet
varstans i medeltidslitteraturen samt i skaldens
eget liv, där dragkampen mellan via meditativa
och via activa aldrig upphörde. Det biografiska
materialets sprödhet blir dock särskilt
uppenbar i kapitlet om Levertins senare kärlekslyrik,
där Fehrman måste nöja sig med några
antydningar utöver vad som redan är känt och ent
610
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
