Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
gå barhuvad och jaglös. Denna
förintelselängtan får många och gripande uttryck i Nymans
dikter. Den är besläktad med den mystik,
det personlighetsutplånande uppgående i det
gudomliga, som Gullberg ofta givit uttryck åt.
Men Nyman är bittrare, sorgsnare. Klarhet,
lycka och sanning är gåvor som endast döden
kan skänka. — I dikten "Ändlösa kalla rymd"
åkallas det liv som i andra dikter är av intet
värde.
Ändlösa kalla rymd,
jag ser din tiggarblick.
Tidlösa gråa hav,
jag vet din hungersnöd.
Vad skall jag ge er av
det överflöd jag fick?
Min stoftminut, min blodsekund,
mitt språng från död till död!
Den intensifierade livskänsla, som här fått ett
fulländat uttryck, springer fram ur den moderna
människans situation. Hennes liv är ett språng
från död till död, men hon vet att hon i sin
blodsekund är en utvald, att hon ensam av allt
i naturen fått del av ett liv utanför
naturlagarna. Människan med sitt korta, hotade liv
är rymdernas herre, men från sin tron i
tillvarons mitt längtar hon till tystnaden och
mörkret. Sådan är Nymans människosyn. Den
har både resning och djup. Den genomtränger
ett stycke av det mörker som omger oss. Den
är ett uttryck för en levande människas
brottning med den livskänsla som alla, som lever
samtidigt, på det ena eller andra sättet har del
av, men som det är diktarens uppgift att uttyda
och gestalta.
Rymden, vinden, havet är Nymans domän.
Varje spår av provinsialism är utplånat i hans
dikt. Han är medborgare i en värld som
plötsligt krympt samman och de perspektiv han
anlägger är väldiga som havets och
världsrymdens. Bland särskilt vackra dikter vill jag nämna
"De döda älskarna", "Den döda dikten" och
"Om våren kom". Den sistnämnda dikten är
en krigsskildring av stor slagkraft. Den handlar
om livets kraft att utplåna sina egna spår, att
låta det grönska över ärren och om människans
oförmåga att glömma. Det är naturens eviga
kretslopp satt i motsättning till människans
tragiskt fixerade värld. Men de skuggor som
kyler blodet i våra ådror förflyktigas och livet
tvingar oss att leva vidare.
Vågen slår och döden är i fjärran.
Blodet går och minnet är i fjärran.
Kylde dina ådror nyss en skugga?
Det är bara skumstänk jag ser dugga,
inte tårar på din kind —
Du dyker.
Havets skum och blodets ånga ryker.
Skeppsbrottsvan, mot nya varma sköten
vågen slår i vällustblinda möten.
Nymans dikter har rätt till den största
uppmärksamhet. Samlingen rymmer många vackra
kärleksdikter och dikten "Att överlevande dö"
synes mig kunna betraktas som en programdikt
för 40-talets unga diktare. Den är egendomligt
vacker och får avsluta denna recension, där jag
endast kunnat beröra några huvudpunkter i en
rik och sällsynt lovande diktsamling.
Skulle vi sjunga
liv i döda fåglar,
skulle vi tända
ljus i solens aska?
Skall döda sånger,
släckta eldar
kväva oss med skuld?
Vem ropar än:
Sjung du förstummade,
du strypta fågel!
Brinn gråa aska
hett och klart som förr!
Nej, vi kräver:
Söndersjungen strupe
må förintas,
gråa bränder,
vittra bort i vinden.
På sångens gravsten,
eldens döda härd
står tusen rymders tomhet i ett ord.
Och den som överlever
utan kraft att glömma
är den dubbelt döde.
Olof Lagercrantz
Överlands dikter från
krigsåren
Arnulf Øverland : Vi överlever alt. Norstedts
1945. 4:50.
Arnulf Øverland har samlat sina dikter från
krigsåren till en bok som med titeln "Vi
överlever alt" utkommit i vårt land. I ett stillsamt
förord betecknar han de flesta av dessa dikter
som pliktarbete. "Så lenge jeg var i frihet",
695
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
