Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ARNULF ØVERLAND
skriver han, "måtte jeg gjøre hvad jeg kunde,
for å styrke selvtilliden og
samhørighetsfølel-sen hos et folk, som kjempet for sin eksistens
og kjempet i mørke. Og i fangeleiren var der
også et behov for tilretteleggning av våre
problemer, for tanke- og følelsesmessig samling,
for — nåja — opbyggelse. — Jeg har ønsket
å være en tjener og en tolk for dem, som
kanskje ikke selv fant ord, en tjener for — jeg
tør nesten ikke si det — for Norge." Med få
ändringar kan väl dessa ord gälla som program
för varje diktare som arbetar i anda och
sanning. Metod och talesätt växlar, men varje
konstnär menar sig ge uttryck åt något mera
än sig själv och vara en gemenskaps tjänare.
Ju större del av tidens verklighet han upplevat
desto betydelsefullare blir vad han har att säga.
Øverland blev under kriget en av sitt lands
främsta tjänare därför att han genomlevde
i både yttre och inre mening hela folkets öde.
Långt före kriget hade han medvetet strävat
efter gemenskap, efter samhörighet med folket
och intensivare än kanske någon annan
förnummit den riktning utvecklingen tog. Under
kriget var han mer än en medkännande
åskådare i en avkrok av Europa. Han drogs in
i centrum av en pinad mänsklighets öde och
led med dem som hade det värst. Därför blev
hans ord en så stor tillgång, därför kunde han
hjälpa så många genom att ge uttryck åt det
som alla kände, men få kunde finna ord för.
De flesta dikterna i "Vi överlever alt" spreds
under kriget i tusentals avskrifter i Norge och
de nådde också till vårt land, där de
publicerades anonymt. När man nu läser dessa dikter
i ett sammanhang lägger man märke till att de
dikter som Øverland skrev efter sin arrestering
i allmänhet gör ett starkare intryck än de som
tillkom medan han ännu var fri i ett mörklagt
land. Kanske är de senare konstnärligt mera
utarbetade, men de är inte alltid genomlysta av
den egna erfarenheten. Det lurar stora faror för
den som medvetet vill tala för de många.
Øverland strävar efter att skriva så enkelt att alla
förstår. Men den som söker sig till det
klassiska och allmängiltiga kan hamna i retoriken.
Sådana dikter i "Vi överlever alt" som är fyllda
med heligt förakt och flammande vrede mot
inkräktarna och deras hantlangare är levande
och fullödiga konstverk. Dit hör främst den dikt
som givit samlingen sitt namn, "Til ’Føreren’",
"Ukens kronikk" och den praktfulla dikt vars
ryktbara begynnelsestrofer lyder:
I Møllergaten 19
der sitter våre menn.
Inför de samlande parollerna, inför dikter med
ett positivt innehåll, där diktaren för sina
landsmän velat hålla fram de ideal som kampen
gällde, ställer man sig däremot mera kritisk.
I "Vårt fedreland" säges den nordiska anden
vara så "rotfast, hjemmekjær, som bare
nordisk diktning er". Det är en vacker lögn. Är
det för att diktaren tror att folket vill ha det
på detta sätt som han använder den? Är inte
hela denna dikt om norrmännens dygder för
representativ, för ansvarstyngd? På den
folktribuner väg som Øverland valt måste han
ta risker av detta slag. Har han någon gång
hamnat i det mindre sanna bör det konstateras.
Men i de dikter som är skrivna efter
arresteringen är allt högrest, sant och stort. Nu finns
det på alla punkter full täckning för orden. Det
år han tillbringade på Møllergaten 19 sysslade
han av försiktighetsskäl med mera
subjektiva dikter. "Private utgydelser" kallar han
i företalet dessa verser som skrevs med en in-
696
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
